Efter att Piratpartiet med flera gått ut med sitt krav om att icke-kommersiellt fildelande skulle släppas helt fritt, har flera partier hoppat på tåget, på ett sätt som väldigt ofta verkar väldigt ogenomtänkt. Ett vanligt uttalande har varit att man skulle låta systemet finansieras av någon form av avgift på bredbandsuppkopplingar, "bredbandsskatt", motsvarande privatkopieringsavgiften (tidigare kallad kassettersättning) som finns redan idag.
Tyvärr innebär idén om en bredbandsskatt flera olika feltänk. De flesta av dem är precis samma fel som privatkopieringsavgiften, redan idag, innebär.
Det första problemet är hur man ska fördela pengarna som tas in genom avgiften. I dag görs det av en partisk intresseorganisation, CopySwede. I mitt tycke är det inte alldeles rimligt att en part i målet ska fördela pengarna. CopySwede organiserar faktiskt inte alla upphovsrättsinnehavare i Sverige, utan har en stark fokus på "traditionella" upphovsrättsinnehavare som skivbolag, filmbolag, förlag och publicerade författare, mm. Det finns mängder av mindre traditionella upphovsrättsinnehavare, som ofta inte begär en krona för att man ska sprida deras verk. Exempelvis är jag bara glad om någon vill läsa min blogg, eller lyssna på den musik som jag roade mig för att skriva medan jag gick i gymnasiet.
Dessa upphovsrättsinnehavare kommer förmodligen, i ett system som bygger på samma grund som kassettersättningen gör idag, att helt uteslutas. I alla fall känner jag att jag inte inbegrips under de regler som CopySwede delar ut privatkopieringsersättningen under. Reglerna har en riktigt tydlig bias mot traditionella skivbolag - varför måste jag ge ut en skiva innan jag kan få pengar för att min musik privatkopieras? Det finns mängder av exempel på musiker som inte har gett ut skivor, men ändå är världsberömda (eller som gett ut skivor, men var kända redan innan dess).
En annan modell för fördelning av pengarna som föreslagits är att mäta vilka filer som delas i fildelningsnätverken. Förutom att det i praktiken är tekniskt omöjligt på grund av att filer delas med en obskyr mängd olika protokoll, så är trafikmängderna så omfattande att det faller på sin egen orimlighet att bygga ett system som kan övervaka all internettrafik. Dessutom, vem skulle betala för det? Hur kontrollerar man kopiering av upphovsrättsskyddat material som görs inom ett lokalt nätverk? Eller på fysiska medier, som CD-skivor? Med kopiator, old-school-kassettdäck eller papper och penna? Även om man nöjde sig med ett begränsat system som höll sig till det vi i normala fall kallar Internet, skulle ett sådant övervakningssystem få närmast orwellska proportioner, vilket definitivt slår in spiken i kistan för min del. Ska vi ha våra medborgare övervakade på ett sådant sätt skulle vi nästan lika gärna kunna sätta dem i bur...
Nästa idé som föreslagits är att istället för att mäta vilka filer som laddas ner, ska man mäta vilka filer som används - ett frivilligt sådant projekt är last.fm, som används för att jämföra musiksmak med likasinnade. En sådan modell har onekligen sina förtjänster jämfört med mätningar av vilka filer som laddas ner - många fildelare kan liknas vid hamstrar som drar ner allt de hittar, men sällan använder materialet. Dagens hårddiskar har kapacitet att lagra månadsvis med musik. Ingen normal människa kan lyssna igenom allt... Hur som helst, det skulle vara en modell som på ett sätt skulle vara rättvist mot upphovsrättsinnehavare. Dock innebär ett obligatoriskt deltagande i ett sådant spårningssystem ännu större ingrepp i privatlivet än övervakning av fildelningsnätverken skulle innebära - och är därmed otänkbara. Ett frivilligt system däremot, skulle lätt leda till en snedfördelning beroende på vilka grupper som engagerar sig i det. Dessutom kommer det tekniska problemet att mäta antalet uppspelningar i allt från datorer till alla olika former av bärbara mediespelare. Andra förslag som förekommit är att man på något vis ska kunna rösta fram vilka upphovsmän som ska få pengar - även detta kommer förmodligen leda till snedfördelningar.
Det senaste förslaget är att skapa någon form av fildelarlicens, så att systemet bara gäller för de som vill utnyttja det. Det hjälper för ett av de andra problemen med såväl privatkopieringsersättning som bredbandsskatt - att de är en form av kollektiv beskattning. Det är fullkomligt orimligt att den som inte använder sina DVD-skivor till annat än att skapa säkerhetskopior av familjealbumet eller den som inte laddar ner något annat än laglig (eventuellt till och med köpt) musik, film och mjukvara via sin bredbandsuppkoppling ska betala för att andra ska kunna fildela. En fildelarlicens löser däremot inte fördelningsproblematiken, och är därför inte heller en bra lösning.
Kort sagt, något förslag på en bra lösning har jag fortfarande inte sett. Jag tror inte heller att jag kommer se någon i framtiden. Bara att göra avvägningen över hur stor del av avgiften som ska finansiera vilken typ av media - film, musik eller böcker, är ett sisyfosarbete...
Jag ser dock inte något problem i detta. Trots att jag i debatten stått mer på piraternas sida än på skivbolagens, anser jag inte att upphovsrätten ska förändras så drastiskt som bland annat Piratpartiet och Piratbyrån föreslår. Jag vill ha en återgång till en lagstiftning som i alla fall försöker balansera det allmännas och rättighetsinnehavarens intressen, och inte fullkomligt ensidigt tar mediaindustrins intresse. Jag vill däremot inte helt avskaffa dagens ekonomiska upphovsrätt - att man får ensamrätt att under en viss tid distribuera sina verk är för mig fortfarande rimligt. Skyddstiden, däremot, är i dagsläget totalt orimlig, och jag vill se en radikal sänkning. I mina ögon vore antagligen en skyddstid något längre än den patent har rimlig - det vill säga någonstans runt 20-40 år.
Den verkliga lösningen ser jag i skivbolagens styrelser. De måste helt enkelt drastiskt förändra sin försäljningsmodell, och därmed antagligen också sin affärsmodell. Mer om det i ett kommande inlägg!
1 kommentar:
LoL
Skicka en kommentar