Sena valreflektioner

Redan dagen efter valvakan slets jag direkt tillbaka in i mitt vanliga jobb. Min jobbarkompis hade ramlat ner från innertaket på sitt husbygge och brutit bäckenbenet ungefär en månad innan valet. Eftersom jag inte heller hade funnits på plats sedan någon månad låg mycket av arbetet rejält efter när jag kom tillbaka. De senaste veckorna har jag ägnat det mesta av min tid åt att programmera en maskin för varmförzinkning av spik så att den funkar som den ska. Äntligen börjar den bete sig i stort sett precis rätt...

Hur som helst, valvakan blev för oss centerpartister i Laholm lite av ett antiklimax. Även om det gick bra på riksnivå, och vi naturligtvis var spännande vilken regering vi skulle ha efter valet, så var den stora spänningen om hur det skulle gå i kommunalvalet.

Vi gjorde definitivt inte något dåligt val, även om vi backade några procent. Förra valet gick nämligen över förväntan, och det är ju ofta svårt att öka ännu mer när man redan ligger på en hög nivå. Nej - smolket i bägaren beror på att moderaterna gjorde ett sådant fantastiskt val. De följde trenden på riksplanet och gick upp nästan nio procent, och därmed om oss centerpartister.

Tillbakagången gjorde att vi tappade två mandat utöver de som vi förlorade på grund av minskningen av fullmäktiges storlek från 49 ledamöter till 41. Det innebär också att min syster Lovisa inte blir ordinarie ledamot av fullmäktige utan bara förstaersättare.

Men nog om det. Förhandlingsstriden om vem som ska bli kommunråd är fortfarande inte avgjord, och den kommer det säkert också att redogöras för i tidningarna när den tiden kommer.

För egen del gick personvalet ändå ganska bra. Jag fick 11 röster i kommunvalet och 14 i landstingsvalet. Med tanke på att jag inte drev någon aktiv personvalskampanj överhuvudtaget, och började ganska långt ner (plats 21 av 33 i kommunvalet och 27 av 28, nästsist, på landstingslistan). Rösterna jag fick hade flyttat mig uppåt i bägge valen, om det inte varit för personvalsspärrarna. Det är jag nöjd med.