Saker går inte riktigt som Byggnads tänkt sig...

Via Magnus och Muharrem får jag reda på att Datainspektionen meddelat beslut i frågan om Byggnads kollektivavtal vs PUL. Avtalet som offentliggjordes i våras innebär ju att Byggnads tar sig rätten att behandla löneuppgifter för alla anställda inom byggbranschen, även ickemedlemmar. Resultatet är mer än tydligt: DI gillar inte vad Byggnads gör. De använder precis samma resonemang som jag gjorde, fast mer utbroderat. Me like! Läs beslutet här (PDF), eller om du är lat, får du en provsmakning med citatet nedan:

Om en person står utanför en fackförening saknas den naturliga
kopplingen som finns mellan föreningen och dess medlemmar. [...]
Datainspektionen anser att avtalsvillkoret medför ett otillbörligt intrång i den
personliga integriteten för anställda som valt att stå utanför facket.

Eftersom jag var en av de allra första som uppmärksammade frågan (tidigt samma morgon som nyheten gick ut på TV) så är det naturligtvis ett glädjande besked. Enskilda intresseorganisationer - inte ens facket - har rätt att stå över de lagar om personlig integritet som vi har i Sverige. Skönt att veta! Frågan har tyvärr inte riktigt nått den uppmärksamhet den förtjänat i media; men ett TT-meddelande har i alla fall spritts i ett antal olika artiklar i dagspressen. Även Politikerbloggen har en notis.

Frågan är nu bara hur det kommer gå imorgon. Enligt rykten så är det tydligen då domen i Vaxholmsmålet ska komma. Kan man hoppas att Byggnads inte får som de vill ännu en gång?

Kort uppdatering 18/12 10.45: Det gick visst inte som Byggnads tänkt sig idag heller... Trevligt att rättvisa fortfarande existerar!

Nätkontakt i nya lägenheten

Så låg då ett brev med användaruppgifter från Bredbandsbolaget på hallmattan när man kom hem. Görtrevligt! Visserligen har jag fuskat lite och kommit åt internet via någon grannes trådlösa nätverk, men det var långt bort för att bara duga åt att kolla annat än e-posten från jobbdatorn.

Hur som helst, än så länge är min nya trea alldeles kal. Det blir lätt så när man ställer in möbler från ett korridorsrum på 16 kvm i en fyra gånger större lägenhet. Efter nyår kommer mina föräldrar upp med bilen och drar med sig ett gäng grejer som blivit kvarlämnade på västkusten; tanken är att vi då ska passa på att även göra en shoppingtur till Ikea. :-) Mycket grejer lär det bli.

Skönt är också att jag idag klarat av den sista undervisningen i KY-kursen för den här rundan. Det tar verkligen på orken att köra föreläsningar och labbar fem timmar om dagen - och resten av tiden behövs för att se till att allt är ordentligt förberett, samtidigt som man är engagerad i andra kurser också. Jag har inte direkt saknat internetanslutningen som jag inte haft under veckan...

Hur som helst, jag kommer att återkomma med fler blogginlägg under helgen mellan julklappsinköpen.

För övrigt ska jag även se till att flytta min kartnål på Bloggkartan.se. Numera bor jag ju i Hagalund. I januari någon gång lär jag ha flyttat in helt färdigt och fått ordning på allting (lådor, möbler och kassar står fortfarande där jag och min jobbarkompis Lei ställde dem när vi bar upp möblerna i lördags, det är också något jag ska få ordning på). När allt väl är ordnat är det tänkt att det blir inflyttningsfest; jag kommer att ge besked här när jag vet när det blir.

Tillfälligt blogguppehåll

Under helgen flyttar jag och kommer inte ha internettillgång igen förrän allt är inkopplat i nya lägenheten, så bloggen kommer att vara ouppdaterad ytterligare några dagar. Oscar; ett svar på din fråga några inlägg ned är på g. Ska bara få ihop ett väl genomtänkt svar trots att jag egentligen har fullt upp med att flytta. :-)

Etanol är ingen långtidslösning

De senaste dagarna har debatten handlat om etanolens lämplighet som drivmedel.

Förmodligen är det inte så illa som de värsta olycksgamarna påstår, men att etanol inte är någon långtidslösning har länge varit uppenbart. Det blev tydligt redan med Oljekommissionens rapport förra året. Marken i Sverige räcker helt enkelt inte till att skapa så mycket energi. Vissa andra alternativa bränslen skulle möjligtvis räcka - precis, och då har man inte tagit hänsyn till att precis samma mark även används för andra produkter, som mat, virke mm, och dessutom är Sverige ett av de länder som har störst förutsättningar att byta ut fossilbränslena, tack vare stora mängder odlingsbar mark och andra naturresurser.

Kort sagt, bilar med etanoldrivna förbränningsmotorer är bara en övergångslösning och början. När det ställs krav på tre-fyra gångers minskning av utsläppen över de kommande decennierna förslår småminskningar orsakade av ett bränslebyte knappt. Vetenskapsakademien har helt rätt när de säger att bioenergi inte kommer att vara lösningen. Det de däremot borde inse, är att ny teknik kan vara den lösning som bioenergin inte är. Bilar som den här drar inte en droppe bränsle. Det finns inte någon större anledning anledning att i varje fall alla personbilar skulle kunna drivas nästan uteslutande med elektricitet, istället för flytande bränsle. Exempelvis skriver Vattenfall att det räcker med endast 400 vindkraftverk för att ersätta bensinen och dieseln som används i samtliga personbilar i Sverige.

Noll koll?

Om man är ordförande i programkommissionen, ledamot i förbundsstyrelsen samt arbetsmarknadspolitisk talesman för Sveriges åttonde största parti, borde man inte ha lite bättre koll på partiets åsikter i bland annat arbetsmarknadspolitik än så här???

Att kacka i det blå skåpet

Uppmärksamheten är enorm både i bloggosfären och ett stort antal olika gammelmedia över Göran Johanssons och Ilmar Reepalus förslag - att helt sonika skicka tillbaka de flyktingar som smugglas hit, bland annat med argumentet att det är orättvist att de flyktingar som har råd ska kunna köpa sig en biljett till Sverige.

Fast nu är ju verkligheten inte fullt så enkelt som de bägge herrarna inbillar sig. Bland annat skulle Sverige bryta mot Genèvekonventionen om inte alla flyktingar beviljas rätten att söka asyl. Kort sagt, det här är retorik som inte ens Sverigedemokraterna tar i munnen utan att först väga orden på guldvåg. Möjligtvis skulle uttalandet kunna passa i Folkpartiet, tillsammans med språktesterna. ;-)

Paret får rätteligen mängder med kritik. Oavsett hur fel man tycker människosmuggling är, blir det problemet knappast bättre av att vi slänger ut dem som tvingats ta till den drastiska åtgärden att smugglas in i Sverige av ockrare. Då drabbas de bara tredubbelt istället - först i samband med krig eller andra kriser i sitt hemland, sedan av ockrande människosmugglare, och sist när Ilmar och Göran slänger ut dem ur Sverige.

Det ska bli intressant att se hur mediedrevet i frågan utvecklar sig under slutet på veckan...

Magnus Andersson: Du har fel!

Magnus Anderssons krönika på Politikerbloggen om En köpfri dag har fått ordentlig uppmärksamhet i bloggosfären. Själv valde jag att strunta i bägge evenemangen, av nedan nämnda anledningar.

Problemet är nämligen det att min namne har fel. Handel och konsumtion är inte allenarådande det som gör att världen blir bättre, och världen är inte en perfekt fungerande marknadsekonomi, som Magnus förutsätter i sina argument. Han har helt rätt i att handel är bra - men det leder inte per definition till att mer handel alltid är ännu bättre - tydligast märks detta då miljöproblem, framförallt globala sådana som klimatförändringarna, i dagens världsekonomi inte tas om hand. Om alla världsmedborgare skulle utnyttja lika mycket naturresurser som vi gör i väst skulle mänskligheten behöva ytterligare ett par jordklot.

Å andra sidan har En köpfri dag inte heller rätt. Att minska handeln löser inte de problem som de talar om - i vissa fall blir det till och med värre. Det är inte ens säkert att ens miljöproblemen minskas - det största problemet med ett högt resursutnyttjande - eftersom en minskad tillväxt tenderar att begränsa den mängd pengar som satsas på forskning, inklusive miljöforskning. Och om en köpfri dag har rätt - varför ska vi bara ha en sådan dag om året? Varför inte betydligt fler? Det är nästan som att man ska kunna ursäkta sin konsumtion under resten av året, bara man låter bli att handla en viss dag. Som Johanna Graf dessutom konstaterar är det betydligt enklare att låta bli att shoppa om man inte fått lön än.

Var ligger då den egentligen sanningen? Sanna Rayman tycker jag kommer rätt nära. Konsumtion kan mer eller mindre vara dåligt för miljön, beroende på bakgrunden det köpta kommer från. En köpfri dag bojkottar även köp av exempelvis rättvisemärkta varor, och Buy-something-day uppmanar även till köp av drastiskt miljöpåverkande varor som exempelvis jätteräkor.

För den som verkligen vill stödja både världsliberalismen och människor i tredje världen på samma gång finns det fler sätt än att konsumera på "pin kiv". Ett alldeles utmärkt sätt är exempelvis att investera i företag i utvecklingsländer, kanske allra helst i projekt som samtidigt gynnar både produktivitet och miljön. Jag skulle ta det för ytterst osannolikt att inte sådana investeringar skulle leda till precis lika mycket förbättringar som handel med precis samma företag. Troligen ännu mer, eftersom sådana investeringar bidrar till att göra företag i trejde världen mer konkurrenskraftiga gentemot den industrialiserade världens.

Solnaborna förlorade i historisk hyresdom

I veckan har resultatet av en dom i Svea hovrätt uppmärksammats lokalt i Solna. Rubriken på detta inlägg är snodd direkt från Metros artikel, med ett undantag. I deras artikel påstod rubriken att Solnaborna vunnit i domen. Varken Metros eller mitt rubrikval säger egentligen hela sanningen - naturligtvis har inte alla Solnabor vunnit på domen, lika lite som att varenda Solnabo skulle ha förlorat på den. En genomläsning av Hyresgästföreningens pressmeddelande visar en förvånande likhet med artikeln hos Metro...

Det är vissa grupper av Solnabor som har vunnit på domen. Främst kommer naturligtvis de som redan bor hos privata hyresvärdar tjäna på domen. De som förlorar på den är privatvärdarna i Solna, samt alla de som vill flytta till en hyresrätt. Precis som kommenteras i Svenska Dagbladet så riskerar den här utvecklingen att minska villigheten för privata fastighetsägare att hyra ut lägenheter. Även Dagens nyheter har två mer balanserade artiklar.

För det hyresregleringssystem vi har idag har drastiska nackdelar. Genom ett hyrestak satt av de allmännyttiga bolagen, begränsar man inte bara hyrornas nivåer, man dödar effektivt den privata sektorns villighet att bygga hyresrätter, och därmed det totala utbudet av hyresrätter. Särskilt tydligt blir detta på de platser där allmännyttan relativt sett har låga hyror och där bostadsrättspriserna är höga, som Solna.

Oavsett detta faktum är det tydligt att det behövs ett skydd för hyresgästen - men detta behöver ingalunda betyda ett fast hyrestak. Mycket bättre vore en begränsning av hyreshöjningstakten på befintliga kontrakt, exempelvis jämfört med lämpligt index. Då skulle det inte finnas några hinder att fritt prissätta hyresrätter - däremot skulle s.k. lyxrenoveringar effektivt stoppas, eller i varje fall inte genomföras på motvilliga hyresgästers bekostnad, som i den aktuella domen.

Tidigare har jag skrivit mer om bostadspolitik här, här, här, här och här.

Budgetdags i Solna

På måndag kommer budgeten att behandlas på kommunfullmäktigemötet i Solna, en sak som vi diskuterade på kvällens gruppmöte i Centerpartiet utöver en dragning över alla byggprojekt som pågår över hela kommunen.

Majoritetens budgetförslag kan läsas här, Centerpartiets tilläggsförslag finns här, och övriga förslag finns att hämta på Solnas hemsida.

"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke"

Sent ska syndaren vakna. I förra veckan släppte IPCC ännu en rapport om klimatet (obs, varning, stor pdf-fil). Det är naturligtvis något jag vill kommentera - men skulle kanske ännu hellre varit något jag skulle ha kommenterat förra veckan. I vilket fall som helst, bättre sent än aldrig. :-)

Trots att IPCC väljer att formulera sig skarpare än någonsin tidigare passerade rapporten ändå relativt obemärkt i svensk media. Även om rapporten implicerar behov av att ändra samhällets energiförsörjning rejält fortsätter det mesta av livet med "business as usual". Exempelvis har växthusgasutsläppen slagit rekord för inte så länge sedan.

Det är för övrigt inte så förvånande, när så få förstått implikationerna helt. Klimatförändringarna är innebär ingen domedag; mänskligheten är på intet sätt hotad av förändringarna. Det kommer leva människor på jorden oavsett hur stor klimatförändringen blir; frågan är bara hur många och hur bra de kommer att ha det. Vidare kanske det är nedstämmande att avgörandet i praktiken ligger i händerna på storutsläpparna USA och Kina, knappast de mest medvetna länderna i frågan. Ytterligare en anledning till att så många väljer att blunda för problemen är antagligen att det är bekvämast så, och att man misstänker att det kommer att leda till en drastiskt minskad livskvalitet och ett mer instängt land att försöka göra något åt det. Detta är helt enkelt inte (nödvändigtvis) sant, som bland annat Björn visar. Värt att notera är också att IPCC:s prognoser för temperaturutvecklingen är något lägre i de fall vi går mot en global värld (med undantag för scenariot med ett väldigt högt användande av fossila bränslen). (Wikipedias artikel om IPCC:s scenarion och länken till rapporten ger ett antal färgglada grafer med just det budskapet).

För sanningen är den, att det knappast är möjligt att stoppa hotet mot klimatet genom att sänka levnadsstandarden i den industrialiserade delen av världen; det främsta skälet är för att människor svårligen kan tänkas gå med på det. Även om väst är ansvariga så är det inte på det viset man vill återställa ordningen.

Flera domedagsrubriker i tidningarna utropar att vi står på randen av en katastrof, ett citat från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i en debattartikel i International Herald Tribune. Samtidigt anger rubriken i originalartikeln en helt annan ton; den säger istället "We can combat climate change". Det är inte för sent att göra något, bara vi gör rätt saker. "Rätt saker" är inte att montera ner det industrialiserade samhället - man kan helt enkelt inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Vad som är tvunget att göra, omgående, är att effektivisera energianvändningen ordentligt jämfört med läget idag, helt enkelt att satsa på energisnålare teknik. Det är det enda sättet att agera som kommer att accepteras utöver att så långt det är möjligt att satsa på utbyggnad av den miljövänliga energin. Tyvärr förslår den inte på egen hand om vi ska ha samma fördelning av energianvändningen som idag. Även om vi odlade etanol på Sveriges yta så skulle det inte motsvara vår bensin- och dieselförbrukning, framtiden ligger istället troligen istället i bilar som till största delen drivs med el istället. Åtgärder på annat än fordon finns det också gott om exempel på; det går redan idag att bygga s.k. passivhus i Sverige, hus som inte använder någon extra energi för uppvärmning alls. Även om det kostar lite mer i byggkostnader så är de billigare i drift. Våra bilar är fortfarande ungefär lika bränsletörstiga som åttiotalet, om än med häftigare funktioner.

Varför satsas det då inte mer på utveckling av energisnål teknik? Det enkla svaret är att det helt enkelt inte lönar sig (tillräckligt mycket). Energisnålhet är helt enkelt inte ett av de bästa försäljningsargumenten.

En idé som skulle kunna användas för att locka forskning till området är att helt enkelt anordna tävlingar. Shell Eco Marathon lockar redan idag mängder av universitet, tyvärr är bilarna inte ens i närheten av att kunna köras på en verklig bana. DARPA Grand Challenge har boostat utvecklingen av autonoma fordon enormt, och det har också genomförts liknande tävlingar fast på en nivå närmare industrin för att ta fram energisnåla kopiatorer.

Tävlingar av denna typ skulle också kunna tas fram i forskningsvärlden (tänk er prestigen när världens bästa universitet tävlar mot varandra!). Men istället för att göra leksaksbilar som bara får köras på bana, kräv att de klarar samma säkerhetskrav som riktiga bilar och är möjliga att serieproducera. Gör också tävlingar liknande de för kopiatorerna för de riktiga bilföretagen. Gå ihop ett helt gäng länder, och låt den biltillverkare som kan uppnå en viss bränsleeffektivitet under ett visst pris, får rätt till alla offentliga ordrar under exempelvis ett halvår. I kopiatorfallet slutade det med att i princip alla klarade kraven, eftersom de annars hade varit diskvalificerade från försäljning till offentliga myndigheter, dvs ett rejält avbräck.

Det är också viktigt att börja ge ekonomiska incitament för att välja bort koldioxidintensiv teknik. EU har beslutat att skärpa förutsättningarna för handeln med utsläppsrätter. Detta väljer några av våra tidningar att rapportera som risk för höjning av elpriserna. Duh! Det är väl klart att elpriserna ska höjas, om elen tillverkas med nersmutsande teknik. Det är ju själva idén bakom handeln med utsläppsrätter, att det ska vara dyrt att skita ner. Den som istället väljer att öka efterfrågan på grön el genom att endast köpa miljövänligt producerad sådan, slipper nämligen kostnaden.

Det fina med utsläppsrätter är dessutom att de inte dikterar vilken denna teknik är - så länge den minskar utsläppen, slipper man betala. Detta är en stor fördel mot andra ekonomiska styrmedel som exempelvis statliga stöd, som riskerar att få marknaden insnöad på en enda, inte fullt optimal, lösning. EU:s förslag har egentligen bara två stora fel; 1) Man vill skapa undantag för vissa särskilda industrier. 2) Förslaget borde istället ha lagts fram av FN på världsomspännande basis. Växthuseffekten är ett globalt, inte ett regionalt problem. Tyvärr verkar detta inte möjligt med dagens världspolitik.

Nä, med dessa utmaningar kan jag bara önska Europaparlamentets (och Centerpartiets) representant på plats, Lena Ek, lycka till när världsledarna samlas på Bali för att diskutera klimatfrågorna och deras lösning i december.

Utbyggnad av tvärbanan till Solna

Tisdagen den 20 november (imorgon) kommer det första samrådsmötet om Tvärbanans förlängning till Solna station att hållas. Utbyggnaden kommer att föra med sig betydande ändringar i Solna Centrum, där spårvägen passerar. SL:s planer för utbyggnaden ges till stor del i en lägesrapport från slutet på mars i år, och intressant läsning finns också att hitta på Solnas hemsida. Sveriges Radio har en översikt över den föreslagna dragningen av spårvägen, inklusive hållplatslägen.

Allt som allt kan jag bara tycka att det här är riktigt trevliga planer, men tyvärr kan jag inte delta på samrådet då morgondagens eftermiddag och kväll är vikta för ett seminarium om mjukvaruarkitektur hos KnowIT.

Tvärförbindelser i Stockholm finns knappt alls i effektivare form än de lite extra stora blåbussarna, exempelvis illustreras detta väldigt tydligt av linjekartan för spårtrafiken. Bussar är tyvärr betydligt långsammare än spårbunden trafik, däribland även spårvagn på egen bana. Dessutom lider tunnelbanan i centrala Stockholm redan idag av kapacitetsproblem, något som knappast förbättrar situationen.

Genom att ge alternativa möjligheter till resande som vill förflytta sig tangentiellt i förhållande till centrum minskar man behovet av byten vid centralen - och därmed också belastningen på de centrala delarna av tunnelbanan, som redan idag har problem med alltför hög belastning. Som bonus minskar man rejält restiderna för de som bor halvcentralt och jobbar halvcentralt, men i en annan närförort.

För att ta mig själv som exempel; min arbetsresa är ungefär 45 minuter lång: 5 minuter promenad till tunnelbanan i Västra skogen, tio minuter tunnelbana till T-centralen, fem minuter byte från blåa till röda linjen, tio minuter till Teknis, samt sist men inte minst en kvarts promenad (institutionen för maskinkonstruktion ligger längst in på KTH, långt från tunnelbanan).

Vad som är anmärkningsvärt är, att om man går direkt hemifrån mig (Västra skogen, dvs sydvästra Solna) hela vägen till KTH, tar sträckan bara 10-15 minuter mer. När tunnelbanan kör i lågtrafik, så man får vänta längre på tunneltågen, kan man alltså nästan spara tid genom att gå ungefär 5 km istället för att använda kollektivtrafiken! Knappast något som uppmanar till att lämna bilen hemma, såvida man inte byter mot den en cykel - men hur kul är det när det är regnigt och ruskigt ute?

När utbyggnaden till Solna är klar, är det i mina ögon naturligt att fortsätta vidare österut, och vissa lösa sådana planer finns redan. Vid en sådan utbyggnad är ett stopp vid universitetet naturligt, men jag tycker nog att en eller två anslutningar även till KTH vore naturliga (även om jag naturligtvis talar med ett stort egenintresse). Västra delen av KTH ligger idag dåligt anslutet till kollektivtrafik utöver busslinjerna 43 och 44, dessutom finns det troligen ett stort antal studenter och anställda på KTH boende i Solna/Sundbyberg med omnejd som gärna skulle slippa behöva ta en lång resa via centralen eller köra bil de dagar som det är dåligt väder. En sådan anslutning skulle också förbättra kommunikationerna mellan KTH Valhallavägen och KTH Kista - en resa som idag tar runt timmen med tunnelbanan för min del, men bara 15-20 minuter med bil.

Storsatsning på vindkraft

Flera nyhetskällor skriver om de stora vindkraftssatsningar som pågår i inlandet i södra Sverige. Statliga Sveaskog ska tillsammans med Vattenfall hitta plats för 550 stora vindkraftverk i de sydligaste svenska länen.

Jag är faktiskt lite förvånad över att liknande besked inte kommit tidigare, utan endast mindre projekt har annonserats. Det är mer än 1½ år sedan ett av de största vindkraftprojekten i Sverige för övrigt annonserades - man hade kommit underfund med att det i Laholms inland var betydligt blåsigare än man tidigare trott, och Arise Windpower med Ulf Corné i spetsen gick ut med att man skulle bygga runt 100 kraftverk i skogen i Laholms kommuns inland. Flera andra företag har kommit efter med planer på något mindre parker. Man har under tiden som gått nästan undrat om det inte blåser mer än man tidigare trott på andra ställen också. Och det gjorde det tydligen...

SJ, SJ, gamle vän; festligt att du lever än...

SJ:s prispolitik har jag alltid haft svårt att förstå. Visserligen är variabla priser något som man delar med bland annat lågprisflygen, men inte ens de har priser som är så oförutsägbara som priset för en resa med SJ är. För en resa mellan Halmstad och Stockholm kan man få betala alltifrån 95 kr till 1097 kr (ordinarie student/ungdomspris vid bokning på nätet). En facil liten prishöjning på endast 1050%. Detta är något som är grymt enerverande för någorlunda regelbundna resenärer som inte alltid kan boka biljetterna långt i förväg, som mig själv. Priset är mer eller mindre oförutsägbart, och variationerna är löjligt stora. Dessutom har SJ:s bokningssystem en egenhet att glömma bort att visa de allra billigaste resalternativen.

Uppenbarligen ska man antingen boka nästan tre månader i förväg, eller så ska man helt enkelt inte åka på fredagar eller söndagar om man inte är beredd att betala ockerpriser. För "ockerpriser" är faktiskt ett ord som passar in. Det är inte ovanligt att priset för att flyga är lägre eller i alla fall ungefär detsamma. På en flygresa gör man av med betydligt mer resurser, både i form av flygbränsle och arbetstid (på tåget behöver bara biljetten kontrolleras och några städare röja efter färden, på flyget ska man dessutom ta upp tid för säkerhetskontroll, flygvärdinnor och dessutom ett antal personer som hanterar bagaget). Resan går snabbare. Om det inte vore för miljöeffekterna skulle flyget helt enkelt vinna stort över tåget.

Visserligen damp mitt nya, gråa, medlemskort ned häromdagen, men jag vet inte om jag blir så gladare av att veta att jag får gratis kaffe på X2000 och InterCity-tågen. Jag åker ju oftast med nattåg, och många av mina resor går på västkusten, med Öresundståg. Och tågen inom Mälardalen är bara regionaltåg...

Därför är det intressant att få reda på att SJ nu lanserar ett nytt prissättningssystem. Kanske det kan göra mig gladare än gratis kaffe? Fast man vågar än så länge inte skriva något om det nya prissättningssystemet på sin egen hemsida, där skriver man bara om den rekordstora vinsten. Vi får väl se hur systemet ser ut när det väl lanseras. Jag är rädd att även det, precis som dagens, i första hand kommer att maximera SJ:s vinst, och inte försöka uppmuntra ökat tågresande. Då skulle ju SJ behöva skaffa fler tåg...

Läs även Henrik och Hanna, som också skriver om förändringarna.

Jackpottvinst

Nej, jag har inte vunnit på lotto. Vinsten är större än så. Förra månaden fick jag nämligen veta att jag dragits i bostadslotteriet i Solna. Med andra ord - jag slipper det studentrum jag bor i för närvarande och kommer att flytta till en mer än fyra gånger större trerummare. En del har redan fått veta det, men igår blev det officiellt eftersom jag var hos Signalisten och skrev på kontraktet. Jag som är van vid att bo som störst i en etta på 36 kvadrat (lägenheten jag hade i Vallberga) vet knappt vad jag ska göra med alla rummen. Mindre innebandyplan kanske, eller ett kombinerat hobby/gästrum. Eller man kanske skulle ha förbarmande och låta någon annan stackars student vara inneboende...

Hur som helst, jag flyttar in i december och antingen före eller efter jul blir det en rejäl shoppingrunda till IKEA, för att komplettera med fler möbler och andra grejer. Inflyttningsfest får det naturligtvis också bli - förmodligen i slutet på januari eller februari någon gång.

Ranking av svenska universitet och högskolor

Även om det är vanligt i utlandet är det ganska ovanligt med rankningar av svenska högskolor. Via Hallandsposten tipsas jag dock om att Sydsvenska Industri- och Handelskammaren idag släppt en rankingrapport. Fokus är tyvärr, av naturliga skäl med tanke på utgivaren, på de sydsvenska högskolorna. Även om alla högskolor i landet är rankade har man gjort kvalitativa studier bara på de sydsvenska skolorna, vilket är synd. Det vore intressant att se hur "mina" högskolor klarat sig i detalj (utöver Halmstad), och även med det uttryckliga syftet att i första hand granska sydsvenska skolor vore det intressant att veta vad man kan lära av de högst rankade skolorna. För att det är skillnad på skolor är det ingen tvekan om - jag har sett betydande skillnader mellan de kurser jag läst på olika skolor.

Kampanjsläpp: Riktig Solidaritet

Marie och Magnus rapporterar om släppet av CUF:s nya kampanj, Riktig Solidaritet. Det är dags för oss att ta tillbaka viktiga liberala värdeord som solidaritet, men även exempelvis rättvisa. Kampanjen är ett bra steg på vägen.

Passa också på att läsa Magnus Anderssons debattartikel i Aftonbladet om kampanjen.

Debattdags

Publik Service arrangerar imorgon tisdag 13/11 en debatt i källaren på Stampen mellan Ali Esbati och Fredrick Federley, bägge duktiga debattörer, men med helt olika åsikter. Som upplagt för en intressant debatt alltså. Jag planerar att ta mig dit och lyssna. Tydligen är det insläpp och mingel från 18.00, debatten sägs börja runt 19.00.

Det tror jag på när jag ser det!

Socialdemokraterna går ut och ska locka väljare bland företagare. Med tanke på deras tidigare track record, så tillåter jag mig att tvivla på deras förmåga att komma med en vettig företagarpolitik. De har tidigare i den mån de överhuvudtaget tagit företagens villkor i åtanke främst koncentrerat sig på storföretagen. Föga har man funderat över de behov som småföretagare och andra entreprenörer har. Reglerna har ofta blivit tillkrånglade och byråkratiska, något som till största delen gynnar större företag och andra stora organisationer. Sådana "fördelar" är det ofta svårt att ta tillvara som småföretagare - nyttan uppvägs så gott som alltid av den extra administrationen som blir nödvändig. Med tanke på att till och med nuvarande borgerliga regering verkar ramla i den här fällan då och då, och krånglar till reglerna utan att det egentligen är nödvändigt, så är jag tveksam till om Socialdemokraterna lyckats med det de föresatt sig. Jag tror på det helt enkelt den dag de lägger vettiga förslag i frågan, inte förr.

Även om jag vore överlycklig om de förhoppningar som bland annat Jonas Morian har infriades, är jag ändå skeptisk. Ett citat:

"... sedan följer man upp med att återupprätta företagarvänligheten inom socialdemokratin..."

En elak fråga till Jonas vore att låta honom definiera när i tiden Socialdemokraterna varit småföretagarvänliga, eftersom den måste varit det någon gång tidigare med hans sätt att formulera sig. På Per Albins eller Erlanders tid kanske; så långt bak i tiden börjar jag ha historieluckor, och Socialdemokraterna bedrev i många delar en politik som idag förmodligen skulle kallas nyliberal - jag nöjer mig med att låta ett diagram över skattetrycket i Sverige historiskt illustrera.

Passa också på att läsa Johans, Björns, Magnus, Pers samt Anders inlägg om samma fråga.

Lästips om kvinnligt företagande

Coompanion, som jobbar med rådgivning till kooperativa företag, har för knappt två veckor sedan släppt ett pressmeddelande med anledning av den rapport om kvinnligt och kooperativt företagande, och några riktigt intressanta mönster framträder. Bland annat är kvinnor mer benägna att starta företag tillsammans med någon annan, samt i mindre skala. Å andra sidan har kvinnliga företagare större chans att lyckas än manliga. Antagligen är det en betydligt lägre riskbenägenhet som ligger bakom. Hur som helst, jag rekommenderar andra att också läsa rapporten.

Gåsamedda mä morfar

Under helgen har jag varit hemhemma. Jag passade på att åka hem och hälsa på samtidigt som morfar fyllde åttio år på lördagen. Eftersom det i lördags var Mårten Gås så åkte vi med morfar, hans barn (dvs mamma och mina bägge morbröder), alla kusierna och dessutom min systerson (dvs morfars barnbarnsbarn) ner till Spångens Gästgivaregård och njöt av en riktigt traditionsrik gåsamedda. Svartsoppa, gås med päror, sås, rödkål och brysselkål, åsså äbblakaga till efterrätt förstås. Fast alla vågade inte riktigt äta svartsoppan till förrätt, utan valde sparrissoppa istället. Nåväl, det var riktigt trevligt. Efteråt åt vi tårta hemma hos mamma och pappa, och mina morbröder pratade om att avsluta med whiskyprovning innan morfar skulle få släppas hem till sig...

Ungdomsarbetslösheten rasar

Såväl Dagens Nyheter som Dagens Industri rapporterar att sysselsättningen bland ungdomar ökar rekordartat - faktum är att ökningarna är de största sedan mätningarna startade 1963, för över 40 år sedan. På ett enda år har sysselsättningen bland ungdomar ökat med hela 45000, vilket betyder att drygt två av fem nya jobb gått till ungdomar och att andelen arbetslösa ungdomar minskat med runt en sjättedel.

Dessvärre är ungdomsarbetslösheten fortfarande hög, 11,9%. Helt klart vore det önskvärt med några verkliga reformer som ger möjlighet till ytterligare höjd sysselsättning bland ungdomar. Kanske regeringen skulle prova några av åtgärderna som står att finna i Centerpartiets jobbprogram?

Läs gärna även Magnus, Björns, Pers samt Hannas inlägg.

Svartjobb inte hinder för att bli ledande politiker

Journalistdrevet verkar ha låtit snålvinden runt Moderaterna ha blåst över för den här gången. Schenström har avgått, och ett stort antal borgerliga politiker (och även andra) har pekats ut som svartjobbsköpare i pressen. Naturligtvis har det inte varit kul för dem, men de utpekade kan i alla fall nöja sig med att köp av svarta tjänster inte är något hinder för att nå långt i politiken.

Kampanj med Centerstudenter

Ikväll har jag förberett kampanjande med Centerstudenter. Tyvärr kan jag själv inte delta, men imorgon går det att träffa och prata högskolepolitik och centerpolitik i allmänhet vid tunnelbanann på universitetet i Stockholm med Kristina, Maja, Gabriel och Eva. Ungefär mellan kl 10 och kl 13 har de planerat att finnas på plats.

Ung Vänster tycker att brott mot mänskliga rättigheterna är förenligt med demokrati?

Ung Vänster har på sin blogg kommenterat ett inlägg som Magnus Andersson (c) skrivit om Revolutionär Kommunistisk Ungdoms åsikter om Kuba (inte oväntat friskt sågade). Ung Vänsters blogginlägg är mycket uppståndelseväckande:

"Nu är det ju så att just socialisering, förstatligande, av landets viktigaste resurser inte är likställd med diktatur. Det inte heller det faktum att privatägandet är avskaffat."

Kort sagt, att avskaffa privatägandet som gjorts på Kuba är enligt Ung Vänster fullt förenligt med demokrati, dvs alternativet till diktatur. Följden kan bara bli slutsatsen att Ung Vänster inte anser att demokrati kräver att man följer de mänskliga rättigheterna, där speciellt artikel 17 som garanterar den privata äganderätten är läsvärd:

"1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra.

2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom."

Hallandsåstunnelns vara eller inte vara

Sydsvenskan startade tidigare idag ett mindre bloggdebakel, när man i en artikel med anledning av att de borgerliga ledamöterna i riksdagens trafikutskott idag besökte bygget, gick ut och gav intrycket att tunnelprojektet var hotat. Även Hallandsposten, SVT och Helsingborgs Dagblad, Ny Teknik samt Hallandsposten igen rapporterar, och då låter det inte alls lika negativt. Så länge den enda budget som överskrids dramatiskt är tidsbudgeten, så ser inte riksdagsledamöterna några problem med att låta projektet gå vidare.

Det är inte någon tvekan - Hallandsåsprojektet har varit ett stort hål i statens plånbok. Resultatet är dock redan halvfärdigt - det är inte särskilt lätt att bara flytta en järnväg någon annanstans. Det enda egentliga alternativet till att låta västkustbanan gå i en tunnel genom Hallandsås är nämligen att fortfarande bygga ett dubbelspår, fast någon annanstans (exempelvis längre österut). Enkelspåret över Hallandsås har helt enkelt en löjligt låg kapacitet - det finns exempelvis idag inte möjlighet att köra pendeltåg eller lokaltåg mellan Halmstad och Ängelholm, och turtätheten med tågen är på den sträckan lägst på hela västkustbanan. Varje höst är lövhalkan ett stort problem (lutningen över Hallandsås överskrider Banverkets riktvärden rejält). En tågresa mellan Laholm och Ängelholm tar dessutom en halvtimme - ändå är det en resa som bara tar 20 minuter med bil, trots att tåget har en betydligt högre maxfart än en bil vid laglig motorvägskörning; 180 km/h för Öresundståget och 200 km/h för X2000.

Problemet med alternativa dragningar av Västkustbanan är att det ändrade beslutet i så fall skulle tagits högst något år efter att hela dubbelspårsprojektet sattes i sjön. Väljer man att leda dubbelspåret något annat håll idag måste man inte bara lägga nya spår mängder av mil, man måste flytta stationen i Laholm till öster om staden, och stationen i Båstad utgår i så fall helt. Nej, antagligen finns det idag inte längre någon återvändo. Man kommer att ta sig igenom åsen, förr eller senare. Det har redan kommit för många chanser att ge upp projektet som inte tagits, och mer och mer av pengarna för bygget är redan använda. Anders tycker likadant.

På lång sikt är det dessutom nödvändigt att bygga ut ett välfungerande järnvägsnät. Det är enda sättet att säkerställa att flygets andel av resandet fortsätter minskas. I södra Sverige, och framförallt inte mellan de tre största städerna, skulle det egentligen inte finnas någon större anledning att ta flyget. Avstånden är så korta att tidsvinsten är marginell. Det är redan idag inte större avstånd från Göteborg till de bägge andra storstäderna än tre timmar med tåget. Räknar man med taxi eller flygbuss till flygplatsen, incheckning, säkerhetskontroll och boarding så tar en flygresa åtminstone 2½ timme. Trimmar man tåget lite till kommer inrikesflyget i södra Sverige med några få undantagssträcker helt enkelt mer eller mindre självdö i konkurrensen. Då duger det inte att långa sträckor är enkelspår med tidskrävande tågmöten, eller vackra men ack så långsamma slingriga bergssträckor.

Ett trevligt forskningsresultat

I morse fick jag höra om ett trevligt forskningsresultat som svenska forskare varit inblandade i; vid en studie i Tanzania lyckades man med en kombination av mediciner och myggnät minska risken att dö i malaria till hälften. Eftersom malaria är en av de största folksjukdomarna i tropikerna är detta mycket glädjande, och rönen kommer säkerligen spara många liv i framtiden.

Följden av höga skatter

Johan Palusa på bloggen LO Ung är mäkta förvånad över resultatet från en Aftonbladets "Dagens fråga". Nästan hälften kunde tänka sig att anlita någon svart. Johan är paff över att det är så många - men själv är jag förvånad över att det ändå inte är fler. Det är nämligen hela 95% av alla medborgare som fuskar på något sätt, enligt en nylig undersökning.

Varför gör folk då så? Det är ju självklart att det är fel, men utöver det? Mary tipsar mig om ett inlägg som Dmitri skrivit. Det han gör, är helt enkelt att räkna ut hur mycket pengar som behövs för att finansiera en barnvakt. Slutsatsen är att om barnvakten ska få ut en hundralapp för en kvälls barnpassning efter skatt, måste företaget man jobbar på dra in 855 kr. Resten, 755 kr, försvinner i skatt och tillfaller staten. Tack vare att så mycket av det vi tjänar försvinner som skatt (mer än hälften), och det dessutom finns så många "osynliga" indirekta skatter, blir den s.k. skattekilen alltså väldigt stor. Ska du anlita en annan person istället för att göra det själv, bör du vara åtminstone tio gånger mer effektiv på att dra in pengar i ditt eget yrke än det du behöver hjälp med. Annars kan du lika gärna göra det själv, eftersom det blir billigare...

Men - de flesta människor låter sig inte bevekas av sådana saker som hur något ska göras. Människor finner naturligtvis vägar runt reglerna. Att göra saker själv är fullt lagligt, mer tveksamma vägar går via tjänster och gentjänster till rena svartjobb. För samhället som helhet är det naturligtvis förkastligt att gå runt lagar och regler på det här viset, men för enskilda personer lönar det sig, särskilt eftersom svartjobb ofta är enkelt att dölja (i vart fall så länge man inte jobbar i den moderata delen av regeringskansliet).

Kort sagt, det finns få argument som tydligare visar på att ett högt skattetryck inte är något självändamål, utan till och med skadligt för samhället. Offentliga pengar ska användas sparsamt. Alla skattepengar är nämligen egentligen pengar som någon annan tjänat från början. Dessutom; ju högre skattekvoten är , desto tydligare blir den ovan nämnda effekten. Ökningen av effekten är dessutom icke-linjär - effekten av en procentenhets höjning av skattetrycket blir större ju högre skatten redan är. Kort sagt, det finns egentligen bara två verkligt fungerande sätt att hålla fusket stånget i ett högskattesamhälle - och det ena är att sänka skatten till en rimligare nivå. Det andra är att införa ett allomfattande kontrollsamhälle, något vi redan ser början på.

För att sammanfatta: det är nog inte så många som tycker att det är häftigt att betala skatt, egentligen. Speciellt inte när ingen behöver få veta. Så då gör man inte det. Det säger förmodligen mer om vårt skattesystem än om moralen hos de svenska medborgarna.

Förra veckans snackis

Förra veckans onekligen största snackis var att Skatteverket begärde ut uppgifter från bland annat webbhotell, för att söka efter skattesmitare på nätet. Detta uppmärksammades då Bahnhof bestämde sig för att helt enkelt vägra - de ansåg helt enkelt att Skatteverkets begäran inte var möjlig att genomföra på grund av andra lagar som reglerar en internetleverantörs verksamhet.

Även om man lägger de juridiska detaljerna åt sidan, så kan man fundera på om det verkligen var med syfte att intimt övervaka medborgarnas minsta lilla förehavanden som Skatteverket gavs så stora möjligheter till granskning. Flera procent av Sveriges internetanvändare omfattas nämligen av granskningen, inklusive mig, eftersom jag är innehavare av terdon.se. Grejen är bara den att en internetdomän inte gör en affärsrörelse. Jag skulle nästan kunna satsa pengar på att de flesta domäner som finns under den svenska toppdomänen antingen inte används för att tjäna pengar, utan används antingen i hobbysyfte, för en ideell förening, eller kanske ett legitimt, skatteregistrerat, företag. Eller så ligger de i dvala, som min. Att begära in uppgifter om varenda domänägare och webbhotellkund framstår kort sagt som att skjuta mygg med kanon. Effektivt, men ruskigt mycket overkill.

Den andra anledningen till att man frågar sig om det verkligen är ett vettigt sätt att granska är att det förmodligen inte är särskilt effektivt. För det första har varenda presumtiv skatteflykting nu fått en rejäl varning om att hålla sig ifrån .se-domänen och svenska webbhotell. Att operera från ett utländskt webbhotell lär inte vara något större problem - hyrorna för dedikerade servrar i Tyskland är betydligt lägre än de svenska priserna, och det finns en mycket större presumtiv förtjänst att satsa på en internationell marknad istället för en svenskspråkig minoritet. Då kör man ändå på en .com-adress och engelsk webbsida. Det finns säkerligen dessutom en hel del personer som väljer att göra affärer på nätet på andra sätt, som inte i sig kräver en hemsida överhuvudtaget. Dessa kommer man inte heller komma åt på detta sätt.

Av ovanstående anledningar gläder det mig därför att Annie i förrgår valde att reagera. Jag är spänd på att se hur Anders Borg väljer att svara. Är det verkligen ett rimligt sätt att använda Skatteverkets rättighet att granska medborgarna på?

Hallå Hyresgästföreningen!

Hyresgästföreningen har de senaste veckorna i stor skala kampanjat med sin kampanj Hallå Politiker. Orsaken till att de driver kampanjen är naturligtvis den nära förestående förvärrade bostadsbristen, som till största delen kommer att drabba ungdomar. Förutom att kampanjwebbsidan uppenbarligen inte är välbyggd nog för att funka i alla datorer som jag testat den, så är jag besviken över innehållet. Den går ut på att skriva brev till Mats Odell om hur hyresmarknaden bör förändras så att ungdomar får tillträde till egna bostäder. Jag är precis lika upprörd som Hyresgästföreningen över att ungdomar i Sverige inte kan skaffa eget boende. Trots det så finns det inte mycket jag håller med Hyresgästföreningen om i frågan, och jag letar förgäves på hallåpolitiker.se efter kryssrutan som gör att det står i brevet att ett system med marknadshyror bör införas. Nu är jag inte så förvånad över att jag inte hittar någon sådan kryssruta - Hyresgästföreningens kopplingar till sossarna är knappast någon stor samhällshemlighet. Sossarna har aldrig varit några stora vänner av marknadshyror, utan hellre föredrar att Hyresgästföreningen dikterar hyran för bostadsföretagen.

Samtidigt är det uppenbart att det system vi har idag inte funkar. Det var inte ens en månad sedan som debatten handlade om de allmännyttiga bostadsföretagen ens skulle ha råd med de kommande upprustningarna av miljonprogrammen. Förslagen på finansiering var flera - allt från det rimliga, hyreshöjningar, till det absurda (statsbidrag). Som tur var kritiserades det senare förslaget av bland andra Magnus Andersson på ett bra sätt. Om inte ens de allmännyttiga företagen, som har ickeexisterande eller försumbara avkastningskrav, har råd att löpande underhålla sina byggnader, hur kan man ens drömma om att det kommer att kunna finnas en levande privat företagssektor inom området? Det dagens system i förlängningen kommer att leda till är att nästan ingen annan än kommunerna och bostadsstiftelser av olika slag kommer att erbjuda hyresrätter, och utbudet på hyresmarknaden kommer därmed tveklöst att kollapsa. Knappast något som gynnar ungdomar som ska kliva in på bostadsmarknaden, och oftare vill ha en hyresrätt eftersom sådana inte har några krav på insatt eget kapital.

Som slutsats - att införa marknadshyror må vara en besk medicin. Problemet är bara att det inte finns någon som föreslagit någon rimlig alternativ medicin - de som är konkretast i sina planer är Vänsterpartiet, som vill ta och använda medborgarnas pensionspengar till att bygga hyresrätter. Hur det är i medborgarnas intresse att investera pensionspengarna i en bransch där avkastningen är ytterst begränsas på grund av lagkrav lyckas de däremot inte förklara. Övriga debattörer tycks mest tycka illa om dagens situation utan att börja fundera över vad som borde förändras för att istället få något som funkar.

Andra som skrivit intressant om marknadshyror är bland andra Hanna, Johan Magnus, Björn och Björn igen, och jag har själv tidigare skrivit mer om bostadspolitik tidigare här, här, här och här.

Uppdatering

Bloggen fortsätter gå på sparlåga. Det har varit fullt upp och lite till hela senaste månaden. Förrförra veckan var jag i Paderborn, Tyskland på projektmöte. Det blev förstås mest mötestid, men vi hann i alla fall med att även besöka Heinz Nixdorf Museumsforum, världens största datormuseum. Det låg alldeles bredvid byggnaden vi hade möte i. Tyvärr hade vi nog kunnat använda ett par dagar att titta igenom samlingarna, men fick bara en timme.

Efter den halva veckan i Tyskland valde jag att bara flyga tillbaka till Kastrup istället för Arlanda. Flyget blev sent (det var för övrigt ett av de Dash8-plan som numera tagits ur trafik...), och jag hann med nöd och näppe med sista tåget till Laholm. Martin hämtade mig. Resten av helgen tillbringades dels med mina syskon, dels med att förbereda förra veckans övningar. Dessutom gick jag och Martin och tittade på Laholmsrevyn. Det förlängde säkerligen mitt liv med i alla fall några timmar, jag skrattade gott åt ståhejet. Årets uppsättning var helt klart bra - bättre än de flesta som gjorts, och klart bäst av de jag sett. Tyvärr har sista föreställningen redan varit, så tåget har gått för den här gången.

Nattåget upp till Stockholm, och det har varit full fart igen. Jag har nämligen hållt i en KY-kurs i telematik i veckan. Stressigt! På fredag tog jag en dagstur till Västerås och avslutade kursen i forskningsmetodik. När jag kom tillbaka mötte jag CUF:arna från Halland. De hade åkt minibuss upp till Stockholm och besökt RO tidigare under dagen. I lördags besökte de Fredrick och riksdagen, fast då tog jag mig en välförtjänt sovmorgon. Jag hängde i alla fall med till Naturhistoriska riksmuseet, var med på bowling, och idag hade vi riktigt skoj: vi körde gokart innan de begav sig söderut igen.

Själv åkte jag in till stan istället för mot västkusten, storhandlade inför kommande veckor och stressade ner till plattan - min syrra Linda har varit i Västerås i helgen och kom förbi, så vi bestämde oss för att gå på bio. I listan på filmer, som till största delen bestod av barnfilmer, bestämde vi oss till sist för att se på "Underbar och älskad av alla", som ingen av oss hunnit se än. Sen åkte vi hem till mig, lagade tonfisksallad och njöt av nystekta pannkakor med hjortronglass. Mmm! Sen fick hon skynda sig iväg för att hinna med nattåget söderut medan jag diskade det sista.

Nu sitter jag och väntar på att tvätten i torktumlaren ska hinna torka - när Linda åkt kom jag nämligen på att jag inte hade särskilt många rena kläder, och slängde in tvätten i maskinen för en sen kvällstvätt. Några minuter över innan allt hinner torka gav mig även chans att skriva ett inlägg här.

Veckan som kommer blir förhoppningsvis något mindre stressig, även om jag kanske inte ska hoppas för mycket, med tanke på att vi veckan som kommer även drar igång en teknologkurs... :-)

Ytterligare ett länktips

Jag kommer med ytterligare ett länktips. Hallandsposten skriver nämligen i dagens tidning om den nya bloggportal som de startar, Hallandsbloggen. Kul att få en lokalare portal att gå in på! Tyvärr drunknar ju gärna lokala inlägg på riksportalerna och bland alla Twingly-länkade riksnyheter. När jag bara får tid över ska jag se till att gå igenom listan över bloggar och se om det finns några missade guldkorn.

Trax In Space återuppstår

Via Andreas Viklund får jag reda på att Trax In Space återupplivats. Runt millenieskiftet var den ett viktigt tillhåll för s.k. trackermusiker. Tyvärr försvann sidan från Internet strax därpå tack vare alltför höga bandbreddskostnader. Det gläder mig som en av användarna och av och uppladdarna till den gamla sidan att se att den återuppstår! Sedan dess har det tyvärr mest The Mod Archive som ensamt fått fungera som bibliotek för stora mängder gratismusik från trackermusiker från hela världen.

Moderaterna tror på planekonomi

Moderaterna meddelade idag att de inte längre tror på marknadsekonomi för bostäder. Synnerligen tråkigt. Man föredrar alltså planekonomi, och allt vad det innebär! Mygel, kontakter och möjlighet att köpa sitt boende (antingen lagligt i form av bostadsrätt eller olagligt i form av svartkontrakt) är att föredra framför marknadshyror. Knappast något som gynnat de med små resurser - det är inte låginkomsttagarna som bor i de fina lägenheterna på Östermalm i Stockholm. Marknadshyror är förvisso definitivt en besk medicin att ta; men alternativet är föga intressant. De enda som kommer att vilja ha hyresrätter i fina lägen på längre sikt är - möjligtvis - de kommunala bostadsbolagen.

Jag har tidigare skrivit mer om bostadspolitik här, här, här och här.

Flyttad kartnål

I och med detta inlägg flyttar jag kartnålen på bloggkartan.se, så att den inte är kvar hemhemma.

På konferens med Solnacentern

Gårdagen tillbringade jag med att träffa alla som är engagerade i Centerpartiet i Solna för första gången. Alla nya bekantskaper var trevliga (Martin också, även om jag redan kände honom sedan CUF-tiden). Vi åkte på planeríngskonferens - kryssning fram och tillbaka till Mariehamn med Viking Line. Diskussionerna handlade om bland annat budgeten för Solna kommande år, förslag på motioner och politik i allmänhet. Jättetrevligt att lära känna nya människor, särskilt som !

Imorgon åker jag återigen till Västerås. Det gäller att ha saker att göra så att man inte känner sig uttråkad. Helst mer än man hinner med, som jag har det just nu... :-) Det är också orsaken till den fallande blogginläggsstatistiken. Det kommer mer när jag har mer tid helt enkelt...

Att gå i borgen är att gå i sorgen

Ett av de politiska förslag som regeringen luftade i veckan är idén att införa en kreditgaranti för unga som för första gången köper eget boende. Som så mycket annat av regeringens bostadspolitik är det ursprungligen ett förslag från Kristdemokraterna.

Tyvärr verkar idén i mina ögon inte särskilt genomtänkt. Målet man vill uppnå är lovvärt - att fler unga ska kunna skaffa ett eget boende. Problemet är bara att det förmodligen kommer att slå ohyggligt fel.

För det första - ska det verkligen vara samhällets ansvar att, med monetärt stöd, se till att alla ska kunna få ett eget, ägt, boende? Dels fixerar man sig vid att ägande är det enda sättet att skaffa sig ett boende (vilket är en alldeles felaktig verklighetsbild), dels föreslår man ett system som ska vara självfinansierande (genom en något högre ränta). Om systemet är tänkt att vara självfinansierande, varför behövs då en statlig borgen? Varför skulle inte bankerna kunna skapa en precis likadan lösning själva (extraräntan skulle kunna kallas för en försäkring)? Och varför känns lösningen så lik de amerikanska subprimelånen som för tillfället är orsaken till frossan på kreditmarknaden

För det andra - är det verkligen rättvist att ge en sådan garanti endast till förstagångsköpare av bostäder? Varför ska den som har råd att köpa en bostad ges hjälp att sköta det, men inte den som istället väljer att hyra sin bostad? Varför behöver inte den som tidigare ägt en billig bostad, men behöver flytta till något större, eller en bostad i något av storstadsområdena - där priserna är högre än på vischan - inte ha något behov av en liknande kreditgaranti?

För det tredje - kommer kreditgarantin verkligen göra att fler ungdomar har möjlighet att köpa bostad? Sådana här garantier tenderar att blåsa upp bostadspriserna. Man behöver oroa sig mindre, precis som tänkt, för att man i framtiden ska få problem med att betala lånen man tagit. Det är lätt hänt att priserna då trissas upp ytterligare något, vilket snarare tenderar att gynna äldre och penningstarkare köpgrupper. Särskilt som garantin ger folk intrycket att det är en självklarhet i ett borgerligt styrt Sverige att alla ska (och kanske rent av bör eller måste!) äga sitt eget boende. Vilket inte är något annat än snömos.

För det fjärde - vilka skulle egentligen utnyttja en sådan kredit? Ansvarsfulla människor tenderar att tänka igenom saker köper knappast en bostad även om staten går i borgen. För min egen del skulle det exempelvis inte göra någon skillnad, jag tycker fortfarande att bostadsrätterna i Stockholmsområdet är löjligt höga. Risken är helt enkelt att det bara är de mindre ansvarstagande ungdomarna som ogenomtänkt kommer att utnyttja möjligheten att få ett lån även om det finns tveksamheter om det kommer att gå att betala tillbaka - även om den ekonomiska situtationen skulle förändras till det sämre. Risken finns helt enkelt att det är vi andra svenska medborgare, som inte tagit dessa lån, som kommer få betala för kalaset. Det är ju vi som kollektivt gått i borgen om förslaget går igenom.

Vad borde man göra istället? Jo, för det första borde man se till att hyresmarknaden blir mer marknadsmässig och mindre centralt planerad. Det har jag skrivit om förr.

Det är dock inte det enda som behöver göras - dessa åtgärder kommer bara att bidra till att fördela boytorna jämlikare; på lång sikt finns det egentligen bara några få sätt att verkligen åtgärda den bristsituation som idag finns i Stockholm; att få färre att vilja bo i området ifråga, att få dem som bor där att vilja bo trängre, så att fler får plats, samt att bygga fler hus. Den sista lösningen hjälper bara på längre sikt, men är förmodligen den som kommer att behövas för att verkligen lösa problemet ordentligt.

Inkompetent EU-kommissionär

EU-kommissionen har i en nyligen utgiven rapport kommit fram till att europeerna har alldeles för dåliga kunskaper i IT. Jag håller nog med dem - inte minst efter att det framkommit att inkompetensen även finns inom kommissionen. Antagligen vore det en bra idé att börja med att skicka sig själva på internutbildning. Om de hade uttömmande kunskaper om IT så skulle de nämligen knappast kommit med förslag som det här.

Förslaget visar en total brist på förståelse för hur datorer och datornätverk fungerar. En dator är inte smart nog för att se den viktiga semantiska skillnaden mellan "bomba irak", "glassbomb", "bomberjacka", eller ens "sluta bomba irak", vilket tillsammans garanterar att den som inte ens hade avsikten att diskutera uttrycket fastnar i filtret. Samtidigt är det trivialt att gå kring ett sådant filter. Exempelvis kan man stava lite fel, använda synonymer ("smällare"!), eller varför inte 1337 - 60m6. Slutligen finns det fullt legitima skäl att använda orden i fråga på nätet - exempelvis i diskussioner i hur man ska förhindra bomber och terrorism. Kort sagt, det enda italienska kommissionären Franco Frattini kommer lyckas med, är att avskaffa demokratin. Det är nämligen normalt bara diktaturer som ägnar sig åt sådan censur som han föreslagit...

Samhället som sossarna vill se det

Det är ont om politiska bloggar med Laholmsanknytning - inför valrörelsen startade visserligen laholmsmoderaterna ett halvdussin, men de dog lika snabbt igen efter valet, så sedan dess har jag känt mig ganska ensam på plan. Nu har det blivit lite mindre ensamt - Mattias Vepsä, förbundssekreterare i SSU och f.d. laholmare, verkar ha fått igång sitt bloggande rejält i samband med nystarten av bloggen. Trevligt!

Jag vill särskilt peka på ett några dagar gammalt inlägg, som väldigt tydligt visar på skillnaderna i politik mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna (och ännu mer SSU). Många av de saker Mattias irriterar sig över i regeringens politik är nämligen anledningar (pga sin frånvaro) som jag ogillar i den socialdemokratiska. Saker som eget bestämmande, minskat politikerbestämmande, mer eget ansvar och mindre omyndigförklarande. Inte konstigt att det inte är omtyckt.

En sak gillar jag däremot med Mattias inlägg: han vill att Socialdemokraterna ska bli tydligare med sin politik, så det syns var de står. Det vill jag också. Osynligare än den socialdemokratiska ideologin har varit sedan valet kan den knappast bli. I ärlighetens namn skulle jag vilja att även regeringen blir tydligare med vad de egentligen vill. Även de har varit ganska osynliga sedan valet - i alla fall ideologiskt. Man har knappt motiverat en enda av de reformer som har genomförts - katastrofalt - det går inte att bara sluta förklara varför man gör saker och istället säga "vi gick ju på val på det här". Det kommer ett val till om tre år, och den ideologiska striden mellan liberalism och socialism är på långa vägar vunnen efter slaget i och med valet ifjol.

Guinness is Good for You

Vissa forskningsresultat är roligare att läsa än andra. Exempelvis att Guinness är hälsosammare än vanligt öl. I vart fall om man är hund och har kärlproblem. Det vore trevligt att vara försöksperson i ett liknande försök på människor... ;-)

Folkpartiet om LAS

Det är trevligt att även Folkpartiet börjar inse att en del av bestämmelserna i LAS kanske inte är sådär jättebra idéer. Nu vill man att alla företag ska kunna undanta två personer från LAS-ordningen, och ska utreda om eventuellt fler förändringar behövs. Trevligt att fler än Centerpartiet inser att LAS är en förlamande lag - både för arbetsgivare och arbetstagare! Nu väntar vi bara på att Moderaterna ska återupptäcka sin insikt i frågan. Den försvann ju när de förnyade sig, och bestämde sig för att göra ett antal av sossarnas hjärtefrågor heliga, bland annat just LAS.

Murphys lag

Mina datorer har börjat få några år på nacken - en bärbar iBook som jag köpte för drygt tre år sen, och en stationär som jag köpte när jag började plugga - snart sex år sen. Trots det har jag inte haft en tanke på att skaffa nya. De har (nåväl) funkat väl hittills och jag har inte känt att jag måste skaffa nytt bara för sakens skull.

Den bärbara dog dock för ett par veckor sedan, med ett klassiskt logikkortsfel. Ska skaffa en rejäl lödstation (något jag redan tidigare lovat mig själv i present) och försöka laga den, när jag bara får lite tid över.

Idag bestämde sig min stationära för att lägga av också. Den bara tvärdog. Efter att den fortfarande inte ville gå igång en kvart senare bestämde jag mig för att skruva sönder den och felsöka. Nätagget vägrade starta så det testades - och det startade inte. Efter att det skruvats sönder ytterligare något hittades anledningen. Ett antal kondensatorer var inte bara svullna och spräckta - en hade dessutom bokstavligen talat smält. Obra. Grundorsaken var antagligen att fläkten gick ovanligt trögt och därför antagligen inte snurrat när den skulle. Det var inte mycket att välja på utan nätagget gick direkt i skroten.

När man tänker efter är det egentligen inte många delar av den där stationära burken som fortfarande är samma som när jag köpte den - egentligen är det bara processorn, diskettenheten, ljudkortet, lådan och ett nätverkskort kvar. Teknik slits fortare än man tror, hade det inte varit för jobbdatorn hade jag inte haft något alls att skriva det här inlägget med...

Öl är gott!

Jag är precis hemkommen från kvällens aktiviteter i Nynäshamn. Det var min jobbarkompis Johan som hade anordnat studiebesök och ölprovning på Nynäshamns Ångbryggeri. Guidningen var exemplarisk och det fanns möjlighet att både lära sig mer om hur man brygger och att läska smakgommarna. Ett berömvärt initiativ (tack så jättemycket till Johan!!!) och en riktigt trevlig kväll. Debatten gick hög om det var Brännskär Brown Ale, Bedarö Bitter eller Ålö Ale som var allra, allra bäst. Eller kanske Yttre Gaarden, veteölet. En sak var i alla fall säker - öl är bra gott. Oavsett sort. I alla fall så länge man håller sig från fulölen!

Moral är bra, dubbelmoral är dubbelt så bra

Mer från stämmobesluten, gårdagen: det bestämdes att vi i Centerpartiet tycker att man inte ska bryta uran i Sverige. Detta var en ändring mot kommittéförslaget - där det stod att vi inte bör bryta uran i Sverige. Med detta kan jag bara konstatera att ett hycklande förslag klubbades igenom - så länge kärnkraften används i Sverige kommer vi fortsätta använda uran. Att då med ett NIMBY-argument säga nej till uranbrytning i Sverige, men implicera att uran bruten i andra länder kan vi gott använda, går inte ihop för mig.

Jag - en tillväxtåtgärd!

Jag sitter för tillfället i ombudsbänken och väntar medan omröstningen till partistyrelsen pågår. Det är många som ska rösta så jag passar på att blogga lite.

I fredags, innan jag kom till stämman, behandlade man högskolefrågorna. Jag fick en mild förvåning när jag på resan ner läste handlingarna. Man kan ju tänka sig att högskolefrågorna skulle ha behandlats i det program som betitlades "Lära för livet", som i övrigt handlar om utbildning. Så enkelt kan det naturligtvis inte vara; det programmet omfattar inte högre utbildning än gymnasiet och KY. Man lär ju inte för livet från och med den dag man börjar på högskolan - man lär för tillväxten.

Jag är med andra ord inget annat än en tillväxtåtgärd i övriga centerpartisters ögon. Det är ändock en uppgradering från Socialdemokraternas syn på högskoleutbildning - som en arbetsmarknadsåtgärd (minns det kvantitativa 50%-målet!), men jag är ändå inte riktigt nöjd...

Syftet med standardisering

Jag vill börja med att inleda detta inlägg med ett tack till Microsoft, som under veckan övertygade mig att skriva det inlägg om den föreslagna OOXML-standarden som jag gått och klurat på över sommaren. Eftersom mitt liv är hyfsat uppbokat för tillfället, men när Microsoft beter sig så som de gjorde i veckan har jag inte direkt annat val än att börja knappa på tangentbordet. Jag lämnar frågan om det Microsoft gjorde var etiskt eller inte, och även frågan om SIS borde ändra rutiner (det framstår som självklart att det behövs - att de inte havererat tidigare antar jag beror på att det sällan är som standarder är sådant politiskt sprängstoff). Istället kommer jag koncentrera mig på invändningarna till att låta OOXML bli en standard.

Det finns flera olika argument i frågan. Några tycker jag är mer eller mindre irrelevanta, även om det ofta är de som andra motståndare (exempelvis NoOOXML) lyfter fram i debatten:

• Det finns redan en standard för filer från kontorsapplikationer. Detta är inte första gången det ligger ett förslag på att skapa en standard som blir redundant - det har hänt många gånger förr. Om man tar något så klassiskt som gängor, skruvar och muttrar, så finns det en hel uppsättning av standarder att välja på. Detta är en följd av tidigare standardisering, dels av geografiska skillnader (metriska gängor i Europa, tumgängor i USA), samt olika syften med dem. Den tydligaste skillnaden är kanske i vilka skallar skruvar har: det finns allt från sexkantskalle, till spårskruv, torx, insex. Allra intressantast är Philips- och Pozidriv-skallar. Dessa är närmast identiska krysskruvsvarianter (ett vanligt sätt att förstöra en skruvmejsel är att välja fel av dem). Det är alldeles uppenbart att det inom andra områden där standardisering är långt starkare än inom datortekniken, ser man inte några större problem med att ha konkurrerande standarder.



• Tveksamheter runt licensiering av patent. Licensieringen runt de patent som är applicerbara på OOXML är tvkesam. Även om vi inte har mjukvarupatent i Europa är detta ytterst intressant för den som vill implementera standarden i exempelvis USA. Man kritiserar OOXML, på grund av patentoklarheterna, för att inte vara en s.k. öppen standard, som kan implementeras av vem som helst utan dolda kostnader. Problemet med det här argumentet är bara, att ISO aldrig påstått sig vara en organisation som publicerar öppna standarder. Att så många av ISO:s standarder i praktiken varit det beror på andra orsaker, nämligen att det är enklare att få folk att följa en standard om man inte behöver betala för att använda den.



• Standarden skapades av en enda organisation (Microsoft) istället för en större samarbetsorganisation.
Inte heller detta argument är särskilt relevant. Flera andra enskilda organisationer har legat bakom andra stnndarder helt på egen hand. Detta är inte per automatik nödvändigtvis en dålig sak - ju fler parter, desto större är risken för att man råkar ut för s.k. "Design by committee". Flera tidigare standarder har tagits fram av enskilda företag - som exempel kan nämnas PDF (Adobe) eller för den delen till och med programmeringsspråket C# (som Microsoft själva utvecklade). Bägge har erkänts av officiella standardorganisationer efter att de utvecklades, utan att det uppmärksammades stort på samma sätt som för OOXML.


• OOXML är inte kompatibelt med andra standarder. Vid vissa undantagstillfällen kan det faktiskt vara lägligt att ha en standard som inte är kompatibel med andra standarder. Den äldre standarden kanske helt enkelt var väldigt dålig. Som alltid när det gäller regler för hur man designar teknik så finns det tillfällen då man bör göra på ett annat sätt än det brukliga. Men det är undantagsfall. Att undantagsfallen är så vanligt förekommande i OOXML är inte ett skäl att förkasta standarden i sig. De är snarare ett symptom på andra problem med filformatet (se nedan).



• ODF, den tidigare ISO-standarden, har också åtskilliga brister. Detta säger jag inte emot. Det tydligaste felet är att formlerna i kalkylbladen inte är definierade (än). Dock kan jag bara konstatera att även om ODF inte borde ha blivit en standard, innebär det inte att OOXML också bör bli det. Två fel gör inte ett rätt.

Med så många skrotade argument, innebär det då att jag tycker att OOXML verkar vara ett bra förslag på en standard? Nej! Det argument som finns kvar, är så kraftfullt att det på egen hand lägger krokben för förslaget. Men för att argumentet säkerligen ska förstås, tar jag en detour för att förklara varför vi överhuvudtaget har standardisering från första början, med hjälp av ett citat från Wikipedia:

Standardization means: "the developement and implementation of concepts doctrines,produces and designs to achieve and maintain the required levels of compatibility intechangeability or commonality in the operational,procedural material, technical and administrative fields to attain interoperability."

Kort sagt, syftet med standardisering är främst att göra det lättare att få produkter från olika tillverkare att fungera ihop. När standardisering först slog igenom var det mycket konkret - när industrialiseringen kom var det inte längre möjligt att leta reda på smeden som smitt en skruv för att få tillverkat en passande mutter. Därför skapade man standardiserade måttserier - och det räckte att gå till närmsta järnbutik och köpa en mutter.

Ytterligare en förväntning på en standard är att den är tekniskt välbyggd. När hela samhället ska använda endast en variant av en viss teknik, ska det naturligtvis vara en väldesignad sådan och inte ett hafsverk. Visserligen har många undermåliga standarder sluppit igenom standardiseringsprocesserna, men syftet med dem har ändå alltid varit att ta fram tekniskt goda dokument.

Det är just här argumenten mot OOXML som internationell standard är som starkast. Det är helt enkelt inte en väldesignad eller välskriven standard. Den är över 6 000 sidor lång. Även om standarder ofta blir långa för att kunna täcka alla tekniska detaljer korrekt, är detta exceptionellt mycket. Normalt brukar högst tredjedelen räcka, och i annat fall försöker man dela standarden i delstandarder.

Dessutom finns det mängder med tekniska invändningar, jag nämner här bara några:

• Förslaget använder inte samma kalender som resten av världen


• Anglocentrism


• En korrekt implementering av standarden kräver reverse engineering av i stort sett samtliga kontorssviter som släppts på den kommersiella marknaden de senaste 15 åren.


• Man använder 200 sidor (undra på att standarden blir lång???) till att definiera bilder som används som siddekorationer. En vettig design hade varit att istället varit att skapa en generell tagg och spara bilden som en del av dokumentet för de 2% av användarna som ens känner till funktionen.


• Även om det är första versionen av standarden, så formligen dräller den av ordet "deprecated" (föråldrad). Hur kan något vara föråldrat i första versionen av en standard? Hur kan en designlösning kunna anses vara ett lämpligt standardförfarande när den är full med föråldrad skit redan i sin första version?


• Trots att det nya formatet är XML-baserat, så dräller det av bitmaskar. Inte direkt typisk XML...


• Det finns inte någon kompatibel implementation. Överhuvudtaget. Office 2007 är nämligen inkompatibel men den föreslagna standarden...

Det finns en lång lista med ytterligare problem på Groklaw, ytterligare en här, och säkert ännu fler som jag missat på andra platser på nätet.

Kort sagt, Microsoft borde inte få igenom sitt förslag med mindre än att det förbättras drastiskt. Det vill Microsoft naturligtvis inte göra - det är redan en del av Microsoft Office 2007 - som redan säljs på marknaden. Varför bryr man sig då om att överhuvudtaget göra som man gör? Jo, allt fler myndigheter börjar fundera på över hur elektroniska dokument ska kunna långtidsarkiveras, och har kommit till slutsatsen att man egentligen bara borde använda standardiserade filformat, så att filerna ska kunna gå att läsa även om 50 år (när förmodligen Microsoft Word, i alla fall i dagens skepnad, är historia sedan länge).

Det finns ett uppenbart incitament för Microsoft att skaffa en standard som beskriver filformaten. Samtidigt finns det också ett mycket tydligt incitament att inte göra det: man har sedan länge skaffat sig en total dominans på kontorssvitsmarknaden just genom att hålla sin filformat stängda. Åtskilliga konkurrenter, exempelvis Lotus 1-2-3 och WordPerfect har i praktiken försvunnit från marknaden eftersom de inte kunnat hantera filformatet hos Microsoft Word.

Kort sagt, man vill äta kakan och ändå ha den kvar. Enda lösningen på den gordiska knuten är att standardisera formatet, men att göra standarden så ofullständig och svårförståelig att det i praktiken inte är möjligt att skapa alternativa implementationer av den. Av vad som kan läsas i förslaget tycks detta inte ha varit särskilt svårt - mycket av problemen med OOXML är baserade på det enkla faktum att formatet helt enkelt inte har getts det designarbete som skulle krävas för att göra det till en värdig internationell standard.

Jag vill avsluta mitt inlägg med att länka till namninsamlingen i frågan. Även om jag inte håller med riktigt alla argument så är jag enig om åsikten - OOXML borde inte tillåtas som internationell standard, i varje fall inte i sitt nuvarande tillstånd.

Mer läsning om händelserna just i Sverige finns på denna länk.

Centerstämman i TV

Cuf.se tipsar om att delar av Centerstämman kommer att TV-sändas i SVT24. Fredag kl 8:00-16:00, lördag kl 8:00-10:45 och 14.30-16:45 samt söndag kl 8:00-12:30 är det som gäller. Om du inte har möjlighet att delta går det alltså alldeles utmärkt att följa debatten på distans.

Sista minuten-biljett till Kalmar

Under helgen som gick fick jag förfrågan om jag kunde ställa upp som ersättarombud för Centerstudenter på centerstämman. Jag hade egentligen inte tänkt att delta i stämman, men tackade ändå ja. Så idag fick jag i sista stund beställa biljetter med Swebus för att kunna åka ner till Kalmar. Tyvärr har jag inte möjlighet att delta hela stämman - jag kan inte komma från jobbet förrän på fredag. Jag åker ner fredag kväll och kommer delta från och med lördag morgon. Haj(c)ken missar jag också. Inte mycket att göra åt.

SJ gör rekordvinst

SJ gör en rekordvinst, och bestämmer sig därför att anställa ytterligare 1 000 personer. Jag ställer mig ytterst frågande till om detta verkligen är klokt. Enligt SJ:s egna information innebär det att man ökar antalet anställda med nästan en tredjedel. Att det idag skulle finnas en sådan brutal brist på anställda på SJ har jag inte upplevt.

Det jag däremot upplevt är att priserna på tågbiljetter har krypit uppåt. Det är idag svårt att hitta de där riktigt billiga biljetterna - även om man är ute över en månad i förväg eller kan tänka sig att åka på udda tider. I informationen i DN:s artikel märks detta också tydligt - omsättningen har ökat med 30%, men resandet har bara ökat med 8%. Att resandet ökar innebär automatiskt en smyghöjning av SJ:s priser - de flesta åker med Just Nu-biljetterna och de priserna sätts ju efter hur många som redan bokat samma avgång.

Konsekvensen blir en drastiskt stokastisk prissättningsmodell. På en resa Halmstad-Stockholm har jag sett priser på allt från 95 kr till över tusenlappen. Inger inte direkt förtroende för trogna resenärer.

Slutsatsen är nog att SJ hellre borde fundera på om det går att skaffa fler tåg och/eller vagnar, och om det kanske går att sänka ordinariepriserna på biljetterna något. Idag ligger de så högt att det är få som tycker det är värt att betala dem. Jag skulle inte heller sörja om de höjde de lägsta priserna något. Att betala runt 200 kr för en resa över halva landet är faktiskt ganska rimligt, även om det är på en udda tid. Flygbolagen (som är SJ:s främsta konkurrenter på längre sträckor) har inte alls så absurt låga priser som SJ har på ett fåtal av sina biljetter.

Uppdatering: Detta inlägg är naturligtvis inte komplett utan en länk till SJ-bloggen.

Västerås nästa

Hela nästa vecka är jag i Västerås för att delta i ARTES sommarskola. Det innebär också två dagar på RTiS 2007, där det första publicerade paper som jag medförfattat kommer att presenteras. Helgen efteråt åker jag vidare ner till västkusten för att vara med och fira att min systerson Lucas blir ett år, och för att ha möte med CUF. Bloggen lär alltså fortsätta ligga i träda efter semestertiden tills åtminstone nästnästa vecka, då jag förhoppningsvis har fått lite mer motivation att dra igång den efter sommarvilan.

Slut på semestern

Idag har jag börjat jobba igen efter semestern. Det har varit rätt skönt att för en gångs skull inte jobba hela sommaren, utan vara välförtjänt lat. Det blev några dagar i London, fyra dagar i skärgården utanför Göteborg, och ganska många lata dagar hemma i lägenheten i Vallberga. Den har jag för övrigt inte kvar längre - flyttade ut under helgen (mycket jobb att tömma den var det) och har därmed blivit en stockholmare på heltid (men inte en 08:a - jag har fortfarande ett 0430-nummer). Utflyttningsfesten för en dryg vecka sedan lockade en liten men tapper skara. Hemlagad potatissallad och grillat var rejält populärt bland alla gäster. Man skulle egentligen bjuda på mat lite oftare, så man får fler chanser att glänsa lite i köket...

Platta till skatten

Debatten om platt skatt har blossat upp sedan Centerpartiets skattepolitiska talesman Jörgen Johansson sagt att "ett införande av platt skatt är uteslutet". Man kan tycka att det är ett något förhastat uttalande, särskilt som det kommer att finnas gott om stridslystna CUF:are som bland annat Hanna, som tveklöst kommer att använda förbundsstämman i Kalmar till att utmana Jörgens syn på skattepolitik. Att föregripa Centerpartiets interndemokrati på stämman är kanske i det här fallet inte särskilt välbetänkt. Jag kan inte heller tänka mig att Jörgen, som skattepolitisk talesman, kan ha missat att Annie och Fredrick förra året lämnade in en riksdagsmotion om just platt skatt.

Många har redan kommenterat, läsvärdast är kanske Annie, Karl, Oscar och Johan. Det finns även ett uttalande på cuf.se.

De flesta som debatterar platt skatt har dock missat en stor del av förslaget; ett införande av platt skatt innebär inte per automatik ett avskaffande av grundavdraget, även om det är en möjlig tolkning. Tyvärr har detta framgått dåligt i den allmänna debatten, varför vänsterdebattörer som Johan Sjölander - med rätta! - går till attack mot en platt skatt utan grundavdrag, dvs en s.k. proportionell skatt. Alla hans argument är otvetydigt korrekta. Det är bara det att argumenten gäller ett förslag som ingen, ens i centerrörelsen, förespråkar.

Stureplanscentern, som skrivit motionen till förbundsstämman om platt skatt (läses här, nummer 808, den som är intresserad kan även läsa övriga handlingar här) vill ha ett grundavdrag på "minst ett basbelopp". Vi i CUF skriver i vår tur i vårt sakpolitiska program att vi vill ha en skatterabatt som "bör ligga på 40 000 kr". Det motsvarar ett grundavdrag på åtminstone 120 000 kr, och därmed en betydligt större progressivitet än vad som finns i gällande skattesystem. Inkomster upp till 10 000 kr i månaden skulle vara helt skattefria! Detta är en väsentlig skillnad mot dagens stat, där den som har låga inkomster betalar in stora delar av dem för att sedan istället få tillbaka pengar i form av bidrag.

I övrigt innebär förslaget flera fördelar. Ett enklare regelverk innebär väsentliga förenklingar för den skattskyldige, både genom att enklare regler är lättare att hantera (mindre krångel vid deklarationen), men att systemet är mer förutsebart. Hur många har någon gång försökt få förklaringar av om hur en regel egentligen fungerar, i ett praktiskt fall, av Skatteverket, och fått ett svar som var lika svårt att förstå som informationsmaterialet, och därför frågat igen och fått ett annat svar? Ett enklare utformat skattesystem skulle också spara resurser på Skatteverket. Även en indirekt effekt genom minskat fuskande vore trolig.

Ett vanligt argument för platt skatt är att det skulle främja tillväxten. Samtidigt är det främsta argumentet för att detta är en sanning att de flesta länder som infört platt skatt är före detta öststater. Att dessa har hög tillväxt är föga förvånande. Det är inte så svårt att göra bättre ifrån sig när man börjar som sämst i klassen. Samtidigt är det flera andra av öststaterna som inte verkar ha en riktigt lika bra ekonomisk utveckling. Förmodligen är det bara en del av exempelvis Estlands tillväxt som kan skyllas på skattesystemet - men det är orsak nog att se över vårt eget skattesystem.

Uppdatering: Även Henrik Sjöholm har efter att jag publicerade detta inlägg skrivit läsvärt om platt skatt.