Om äktenskapets allenarådande syfte är att säkra barnens bästa, varför tillåter vi då de som är infertila, helt enkelt inte vill skaffa barn eller där kvinnan passerat klimakteriet att gifta sig? Dessa kan ju rimligtvis inte komma att lyckas sätta barn till livet.
Och om ett äktenskap är enda sättet att säkra barnets bästa, varför tillåter vi singeladoptioner, barn i samborelationer och skilsmässor? Vi tillåter till och med redan idag homoadoptioner.
Nej, det är inte barnets bästa som de debatterar för. Det är bara vissa barns bästa som är grunden till debattörernas argument, och därmed håller de inte. När barnkonventionen pratar om barnets bästa så avses varje barns bästa - och inte bara de som råkar leva i en traditionell familj.
7 kommentarer:
Du må tycka att den traditionella betydelsen av ordet äktenskap inte passar dina ”moderna” åsikter. Men förändrade åsikter, synsätt och nutida politisk korrekthet räcker naturligtvis inte för att i grunden ändra ett ords betydelse. Den omständigheten borde vara självklar för de flesta.
Wikipedia beskriver exempelvis ”äktenskap” så här: ”Äktenskap ingås traditionellt mellan en man och en kvinna och symboliserar att de ingår ett förbund med varandra i syfte att bilda familj. I många kulturer ingås äktenskap som en i hela närsamhället viktig familjeangelägenhet, i andra kulturer betraktas det som en rent religiös fråga medan en del kulturer mer sett äktenskap som en socioekonomisk konstellation för samhällets fortbestånd.”
Många seriösa tänkare har säkert svårt att förstå homorörelsens engagemang i den här frågan. Det lär knappast grunda sig i en förkärlek till kyrkliga bröllop i sig. I själva verket handlar det främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.
Men de gör det lätt för sig genom att göra begreppet äktenskap till en fråga om alla människors lika värde. Det handlar ju definitivt inte om det. Det handlar bara om defintionen av vad ett äktenskap egentligen är, inte om de enskilda människornas värde. På det området inns tydligen en blindhet hos homorörelsen.
Dessutom är det ju lite ironiskt på det sättet att det både bland feminister, kommunister och homosexuella finns en gemensam fiende: kyrkan och tron. Kanske är det just därför som de här grupperna uppenbarligen vill provocera den världsrådande synen på ett etablerat begrepp!
Förmodligen är det just där som ivrarna för en ”könsneutral äktenskapslag” har sin främsta drivkraft. I deras ideologiskt grundade förakt eller motstånd mot kyrkor, religion och tro vill till de nästan till varje pris slå undan benen för det mänskliga förbund som numera förknippas med bröllop i kyrkan (även om civila äktenskap finns).
Men faktum kvarstår: Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att ett etablerat begrepp som äktenskapet ska ändras i grunden utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att svenska folket i stort instämmer.
I själva verket handlar det främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.
Huvudet på spiken! Du inser väl att det du just nu skrev innebär att du inte tycker att homosexuella, på grund av sin livsstil, är lika mycket värda som andra? Varför ska man uttryckligen skilja på registrerade partnerskap och äktenskap, när de i praktiken innebär samma sak? För mig är det särbehandling att kalla saker för olika saker när de i praktiken är identiska. Naturligtvis har du rätt att ha åsikten att så inte ska vara men det gör inte mig särskilt positivt inställd till dig direkt.
Fortsättningsvis försvarar ditt inlägg inte på något sätt argumentet som presenterades i debattartikeln: att äktenskapets enda syfte är att värna barnens bästa. Precis som även du skriver är det ingalunda fallet; ingen av de grunder till äktenskapet du nämner förutsätter det. Det ligger förmodligen i ditt intresse att de som argumenterar för din sak i alla fall låter bli att använda de allra uruslaste argument de kan hitta - du borde också kritisera debattartikeln - men inte för att du inte håller med den, utan för att den argumenterar för din åsikt på ett sätt som antagligen skrämmer bort folk från din åsikt.
världsrådande synen på ett etablerat begrepp
Vilken världsrådande syn? Kyrkan definierar ingalunda en sådan. Det finns mängder av länder där någon annan världsreligion än kristendomen påverkat vilken äktenskapsdefinition som ska råda. Även om homoäktenskap inte är så vanliga, så finns det flera exempel på platser i världen där man utmanar den bild av äktenskapet du nämner ännu mer - genom att tillåta månggifte. Vad var det du skrev om "en man och en kvinna" egentligen?
Slutligen: alla som vill tillåta homoäktenskap vill inte tvinga kyrkan att genomföra dem, som jag tycker mig kunna utläsa att du tror. Jag står och tvekar själv, men ganska många som vill tillåta homoäktenskap har en av två ståndpunkter: antingen att de religiösa samfunden själva godtyckligt ska kunna välja vilka de vill viga, och att civila äktenskap är ett tillräckligt alternativ, eller helt ta ifrån samfunden vigselrätten och göra en vigsel till ett enkelt civilt avtal (á la Frankrike). I praktiken är skillnaden mellan dessa förslag minimal - eftersom samfunden naturligtvis kommer fortsätta hålla vigselceremonier oavsett om de är juridiskt bindande eller inte.
Bland homos råder ofta missuppfattningen att dagens äktenskapslag är “diskriminerande”. Hur är den tolkingen över huvud taget möjlig? Ett äktenskap är ju per definition en parbildning mellan en kvinna och en man. Det är den självklara tolkningen sedan tusentals år och över hela världen.
Bara en kvinna och en man kan ge upphov till barn. Och de har en självklar rätt till sina föräldrar, i enlighet med FN: Barnkonvention. Men två män eller två kvinnor i parrelationer kan med hänsyn till barnens rättigheter inte ha “rätt” till barnen.
För ett antal år sedan kämpade RFSL och den övriga homolobbyn starkt för att få partnerskapslagen. Men den kampen var tydligen inte nog. Nu vill homorörelsen ytterligare flytta fram positionerna genom att vända upp och ner på själva begreppet äktenskap.
Var inte partnerskapslagen tillräcklig i sig? Eller krävs det nödvändigtvis ett “äktenskap” för att homoförhållanden ska framstå som ännu mer “normala” och normgivande?
Du ifrågasätter mitt påstående om den världsrådande synen på äktenskapet. Menar du på fullt allvar att du inte är medveten om den? Över hela världen och i nästan alla tider har äktenskapet per definition tolkats som en parbildning mellan en man och en kvinna.
Och den tolkningen har inte alltid med kyrkans defintion att göra, som du felaktigt antyder. Det handlar om hur hela kulturer och civilisationer alltid har tolkat begreppet äktenskap.
Hur som helst har vår nuvarande äktenskapslag inte ett dyft att göra med “negativ särlagstiftning” för homosexuella. Detta faktum är i alla fall uppenbart för de flesta. Äktenskapslagen är inte mer “diskriminerande” mot homos än det är att vägra kalla en apelsin för citron.
För att bredda dina kunskaper och perspektiv vill jag gärna dela med mig av en mycket skarp och tänkvärd krönika av Per Landgren:
“Äktenskap är inte ett nytt ord
Äktenskapet kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb.
Med klara definitioner kan vi lösa många problem och enas om mycket. Grumliga resonemang och dålig argumentering avslöjas lätt.
Om någon kommer på någon ny bokstavskombination, finns en stor frihet att bestämma vad det nya ordet ska betyda. På samma sätt kan en ny företeelse beskrivas med ett nytt ord. Det kallas för en stipulativ definition, vilket betyder att någon helt enkelt bestämmer det nya ordets betydelse. Med en lexikal definition presenteras den betydelse som ett ord redan har och med en preciserande definition skingras oklarhet.
Ordet ”äktenskap” är inte något nytt ord. Det är en social institution som över hela världen sedan årtusenden är sanktionerad i seder och lagstiftning och som har motsvarande beteckningar med ofta samma bestämda innebörd.
En lexikal definition får vi av Nationalencyklopedin: ”En i särskilda former ingången förbindelse mellan en man och en kvinna.” En preciserande definition i vår kulturkrets kan vara att äktenskap är ”en av lagar och seder sanktionerad och prioriterad levnadsform mellan en man och en kvinna med syftet att bilda familj.”
En sådan definition motsägs inte av att en del äkta par av sekundära skäl, till exempel medicinska eller av ålder inte kan få barn. I grunden är äktenskapet mellan man och hustru en reproducerande enhet. Ordets betydelse i svenskan är fixerat sedan närmare tusen år.
En statlig enmansutredare, Hans Regner, har nu föreslagit att ordet äktenskap i svensk lagstiftning ska tvingas på en annan betydelse. Han föreslår att partnerskapslagen upphävs och att äktenskap enligt förslagets portalparagraf ska kunna ingås ”mellan en kvinna och en man, mellan två kvinnor eller mellan två män.”
Problemet är att bara att ordet ’äktenskap’ redan har en lexikalisk definition och preciserad betydelse i såväl vår rättsliga tradition som i vår kultur. FN slår fast rätten för ”fullvuxna män och kvinnor” att ingå äktenskap och bilda familj.”
I detta ligger den reproduktiva förmågan, vilken efter vigsel leder till familj, som i sin tur sägs vara den grundläggande enheten i samhället.
Det finns en bra metod att ”definiera”. Vi har tillämpat den sedan Aristoteles. Det är att skilja på olika slag efter deras karaktäristiska skillnader. En banan och ett äpple är frukter, men ett äpple är inte en banan. På samma sätt är äktenskap och partnerskap - som var ett nytt begrepp 1994 - olika samlevnadsformer, men partnerskap är inte äktenskap.
Den karaktäristiska skillnaden är könstillhörigheten i paren och därmed också den reproduktiva förmågan. Sådan är verkligheten. Den förhåller man sig till. Det är lika lite diskriminering som att män inte får vara kvinnor eller tvärtom.
Därför är inte äktenskap diskriminerande. Det kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb. Såvida man nu inte vill göra våld mot språket, mot vår kultur och mot verkligheten.
I lag kan man ju kalla även banan för äpple, men det borde inte vara politiskt korrekt att gå emot verkligheten.
PER LANDGREN, FIL. LIC., TIDIGARE RIKSDAGSLEDAMOT FÖR KD, HAR ARBETAT MED EKONOMI OCH MEDICINSK ETIK I PARTIET.”
http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=133078
Läs gärna mer här:
http://daveblogg.blogspot.com/search/label/Homosexualitet
http://robsten.blogspot.com/2007/06/flosklernas-okrnte-drottning.html
är ju per definition en parbildning mellan en kvinna och en man.
Nej, om du inte insett det än: Enligt dig är det per definition en parbildning mellan man och kvinna. Enligt en massa andra människor, bland annat centerpartister, bögar och flator, mormoner och vissa inriktningar av islam finns det även andra tolkningar (homoäktenskap, polygami). I vissa delar av världen kan det dessutom vara en parbildning mellan en man och en flicka, även om det inte borde vara så. Definitionen är ingalunda så homogen över världen som du påstår, tvärtom.
Självklart har två män eller två kvinnor inte rätt till barn. Det har inte ens en man och en kvinna (läs på om statistiken om socialens omhändertagande av barn!). Fast vad det har med frågan vi just nu diskuterar att göra har jag fortfarande inte förstått - jag pekade ju i mitt ursprungsinlägg just på absurditeten i kopplingen mellan äktenskap och barnaavlande som gjordes i debattartikeln.
Vad gäller partnerskapslagen kontra äktenskapslagen - i praktiken innebär de exakt samma sak (förutom då vilka som använder den ena eller den andra). Det är bara namnet på samlevnadsformen som skiljer i praktiken. Varför man ska ha två namn på en sak har jag inte förstått nyttan med, och det verkar inte du heller. Det är inte äpplen och päron; det är äpplen och äpplen; bara det att du vill kalla vissa äpplen för päron.
Vad gäller lexikala definitioner: ord ändrar betydelse, och det är inte per definition dåligt. Nya ord utvecklas och gamla får ofta nya betydelser vid sidan av de gamla. Deal with it. Titta på nästan valfritt vanligt ord i SAOB för exempel. Ordet "äktenskap" har redan mängder av betydelser som du tycker att det inte ska ha. Ojdå, så synd...
Kan inte Bengt saxa in samma fraser i kommentarerna till min blogg också? Känns lite trist att alla andra har fått dessa stycken, men inte jag. Men så var jag i och för sig rätt sent ute med min blogg, den kom upp först idag... *sen*
Magnus, gillar ditt sätt att skriva och diskutera. :) Just nu ännu mer antagligen för att jag håller med dig. ;D
Eftersom Bengt inte skriver med något blogger-konto så kan du ju i värsta fall kopiera in texten i ditt kommentarsfält själv! Går inte att skilja från en "äkta" alls. :)
Sedan måste jag naturligtvis tacka för komplimangen - det är alltid kul att få reda på vilka som går in och läser det man skrivit!
Men det är ju inte lika bra som att få det insaxat av självaste Bengt, eller hur? ;D
Japp, alltid bäst med kommentarer så man vet vilka som varit inne. Man KAN ju spåra datoranvändarnas IP och hemvist, men det är ju roligare om folk skriver något istället. :)
Skicka en kommentar