Vilket är egentligen långtidsalternativet till marknadshyror?

En statlig utredning föreslår marknadshyror och bloggarna är i uppror (med få undantag är man helt förskräckta över förslaget). Men ändå verkar ingen vilja berätta om alternativet till att införa marknadshyror. Kanske för att de förslagen är ännu sämre.

Den reglering av hyresnivåerna som finns idag fungerar nämligen helt enkelt inte. När man artificiellt, genom tvång, sänker priset på en marknad, oavsett vilken, händer nämligen två saker. Utbudet minskar (eftersom man inte kan tjäna lika mycket pengar) och efterfrågan stiger (eftersom priserna är begränsade har man råd med fler prylar, eller i det här fallet, en större lägenhet). Problemet är bara att denna kombination leder till underutbud på marknaden, med en bristsituation som följd, och att säljare och köpare försöker gå runt begränsningarna. Detta märks tydligt i Stockholm - där hyresrätterna blir allt ovanligare, och inte bara av den anledning som vänsterdebattörer alltid nämner - att allmännyttans bostäder sålts ut - utan även att inga nya hyresrätter byggs. Även om man säkerligen skulle kunna tjäna ganska bra med pengar på att bygga hyresrätter, tjänar man definitivt mer på att bygga bostadsrätter - och dessutom snabbare. Ytterligare en följd av marknadsbegränsningarna är handeln med svartkontrakt. Kort sagt, marknaden havererar, och det kvittar egentligen att de lägenheter som finns har överkomliga hyror. Man får nämligen ställa sig i kö lagom till skolstarten för att vara säker på att få ett hyrt boende tills när man flyttar hemifrån. Eller så är det bokstavligt rena lotteriet att få en lägenhet - som i Solna.

Vilka är då alternativen till att införa marknadshyror? Det finns egentligen bara två, eller snällt räknat kanske tre, möjligheter. Eftersom vi idag har marknadsekonomi för andra typer av boenden (bostadsrätter, villor), havererar marknaden när de som egentligen skulle vilja bo i hyresrätt på grund av utbudsbrist tvingas välja andra boendetyper istället. Ett sätt som effektivt skulle stoppa detta vore att helt enkelt sluta tillåta marknadsekonomin på dessa områden - och prisreglera alla köp av bostäder i Sverige. Det är det inte någon som föreslagit ska genomföras, vad jag vet.

Det andra alternativet är att skapa omfattande subventioner av hyresrätter. Det skulle innebära att priset på hyresrätterna sjunker - dock inte lika mycket som subventionen - utgångspunkten var ju en hyra som låg väsentligt under marknadsnivån, dessutom slår sådana subventioner sällan igenom helt (delar av subventionen hamnar alltid i säljarens ficka!). Frågan är också stor varför man ska subventionera just hyresrätter - är det inte dyrt att bo även i ett ägt boende? Dessutom innebär allmännyttan redan idag en form av subvention, eftersom den sällan drivs med fullt vinstintresse.

Det finns förstås ett tredje alternativ. Det är att göra ingenting, och låta dagens system fortsätta användas. Den som vill använda detta system bör förklara vad som är bra med att skapa en bostadsmarknad i Stockholm nästan uteslutande bestående av bostadsrätter, där endast den som har pengar kan vara säker på att få en bostad inom rimlig tid - genom att köpa den, eller genom att skaffa ett svartkontrakt. Ett orättvisare system är svårt att tänka sig.

För min egen del finns det egentligen bara ett alternativ - att gå över till marknadshyror. Det är dock inte en reform som kommer kunna göras över en natt, eftersom marknaden idag redan är så trasig. Övergångsregler av någon form är totalt nödvändiga. Dessutom bör man precis som Henrik Sjöholm skriver samtidigt fundera mycket noggrannt på om det går att skriva några rimliga regler som förhindrar s.k. lyxrenoveringar och andra drastiska sätt att genomföra hyreshöjningar, dvs där hyresvärden renoverar för dyra pengar för att kunna höja hyran, utan att den boende är införstådd. Det är inte önskvärt att en hyresgäst ska bli påtvingad orimligt höga hyresnivåer för att kunna bo kvar i sin bostad.