Oberoende politiskt korrekt?

Det kan inte ha undgått många bloggare den förklaring som Dagens Nyheter givit till att de inte tar in blogglänkar till Isabella Lund. Anledningen de angett till att just hon utesluts är att hon är prostituerad, inte innehållet på bloggen. Bloggosfären formligen översvämmas av inlägg, och dispyten har även nått ledarsidorna.

Jag tänker inte ta något som helst ställningstagande i frågan om prostitution just nu, men kan ändå ställa mig frågande till DN:s agerande. Dagens Nyheter kallar sig nämligen "oberoende liberal". Trots att det finns många variationer på liberalism har alla värnandet av demokrati som en central del, och med det yttrandefrihet. För alla - inte alla utom prostituerade.

Anders Svensson har helt rätt i att ingen formellt sett kan tvinga DN att ta in några blogglänkar överhuvudtaget. De är ett privat företag, och bestämmer själva vem som ska få komma in. Samtidigt kallar de sig dock liberaler, och det är mycket uppseendeväckande att liberaler inte tycker att alla ska ha samma rätt att yttra sig. Kanske borde DN byta etikett till oberoende politiskt korrekt istället?

Konsten att skjuta sig själv i foten

Media rapporterar om fackbasen Jan-Anders Lindfors som tycker att det är lämpligt att förolämpa ickemedlemmar genom att kalla dem gulingar. Visserligen är det precis som nämnts i debatten ett etablerat uttryck för den som inte vill vara fackmedlem, men det är även, och förmodligen i högre grad, ett nedsättande uttryck för asiater.

Det är dock inte huvudämnet för detta inlägg, detta har redan kommenterats nog av andra. Dessutom har nästan samma sak hänt förr. Fackbasen säger nämligen också:

"De oorganiserade är ett starkt irritationsmoment. De glider med på löneökningarna, men deltar inte i kampen. Jag är klubbordförande och vill bara värna om min organisation."

Och det är här han tar fram geväret, med berått mod siktar på sin egen fot och knäpper av. Det är nämligen inte samhället som kräver att facket ska förhandla för andra. Det är facket självt som i sina avtal kräver att alla anställda får villkor baserade på kollektivavtalet. Att få ickemedlemmarna att inte "åka snålskjuts" handlar alltså endast om att övertyga fackpamparna i Stockholm att de har fel och att de inte längre bör förhandla löner för ickemedlemmar!

Nystartad blogg

Min systers pojkvän Martin Lönnstam har startat om sin blogg, och jobbar dessutom på en ny hemsida för familjen. Han har entusiastiskt sagt i telefon till mig att han hoppas kunna skriva ungefär ett inlägg om dagen (en drastisk ökning jämfört med hans gamla blogg), hjälp mig att syna det löftet i sömmarna! :-)

Fotnot: För er som känner till mitt internet-nick så lånar han min (vilande) internetdomän så länge, det är vad jag förstår en egen adress på gång också.

"If God didn't want us to eat cows, why are they made out of meat?"

I gårdagens SvD finns en artikel om dilemmat med köttkonsumtion och miljöproblem. Köttkonsumtionen har de senaste bägge decennierna ökat drastiskt (från 26,8 kg per person och år 1990 till preliminärt 43 kg i år). Detta har drastiska implikationer för miljön. Konventionell produktion av kött är idag stort beroende av soja som proteinfoder, vilket innebär långa transporter från bland annat Brasilien, och stort användande av högproduktiv lantbruksmark i Brasilien och de andra sojaproducerande länderna.

Samtidigt förenklar man drastiskt problemet då man säger att allt löser sig om fler blir vegetarianer, eller till och med veganer. Köttproduktion har även ett flertal positiva effekter - utan betesdrift skulle stora delar av Sverige förvandlas till planterad skog, något som vore förödande för den biologiska mångfalden (ängsmark hör till bland de mest artrika biotoperna vi har - speciellt jämfört med alternativen - spannmåls- eller granåkrar). Sojan är för övrigt inte ett måste för köttproduktion, den går även att ersätta med andra proteinkällor, exempelvis klövervallar, ärtor eller bönor.

Anledningen till att köttkonsumtionen ökat så mycket är inte att vi producerar mer kött i Sverige. Ökningen består av importerat kött. Eftersom importen sker från länder med lägre kostnader har köttpriserna sjunkit, både jämfört med KPI och med annan mat. Inte konstigt att svenskarna äter mer kött då!

Att vi för miljöns skull borde dra ner på köttkonsumtionen är dock inte samma sak som att helt sluta äta kött. Det finns strategier som förmodligen är mycket effektivare (eftersom fler kan tänka sig att göra på det viset än att sluta äta kött helt). Ett är se till att äta grönsaker till varje mål mat. Ett annat är att komplettera med mer baljväxter, exempelvis bönor, som också ger ett ordentligt proteintillskott. Bägge dessa råd är dessutom mycket kloka ur en hälsosynpunkt, eftersom vi äter betydligt mindre frukt och grönt i Sverige än vi borde. Ett annat sätt att minska miljöeffekterna av köttätandet är att i första hand välja viltkött eller naturbeteskött som har betydligt mindre miljöpåverkan än kött till stor del uppfött på kraftfoder.

Det man på politisk väg behöver göra är också att se till att de externa miljökostnaderna internaliseras. Detta kommer att leda till att den mest miljöineffektiva köttproduktionen fasas ut. Det kommer också att leda till att användningen av fossila bränslen blir mer kostsamt, något som på sikt kommer att innebära att användningen kommer att fasas ut och ersättas med alternativa energikällor, bland annat växtmaterialbaserade. Detta är en åtgärd som direkt ökar alternativkostnaden för köttproduktion, så en övergång till miljövänligare bränslen får troligtvis även den indirekta följdverkan att köttproduktionen minskar.

Fotnot: Tack till Homer för citatet i inläggstiteln!

Ta tåget till Tokyo?

På kontinenten ska tågbolagen ta upp kampen med lågprisflyget genom att sätta in snabbtåg mellan storstäderna och samordna biljettbokningen. Glädjande! Storstäderna i Europa ligger så nära varandra att det inte lönar sig tidsmässigt att ta flyget istället för tåget, på grund av att flygplatserna ofta ligger utanför city, och dessutom man checka in i god tid. Snabbtågen har helt enkelt minskat avstånden.

Men inte något glädjeämne utan i alla fall lite smolk i bägaren. SJ är inte med på tåget. Att man inte kan ordna någon direktförbindelse med de andra tågen är förvisso förståeligt (Danmark har annat ström- och signalsystem än Sverige, varför enda direktförbindelsen med Europa i dagsläget är ett nattåg till Berlin - där ett svenskt lok kan putta på vagnarna på färjan och ett tyskt kan dra av dem). Men varför är man inte intresserade av den förenklade bokningen? Svenskarna skulle säkert uppskatta den servicen.

Lite mer futuristiskt är projektet att rusta upp den transsibiriska järnvägen, och därefter använda det japanska snabbtåget shinkansen för godstransporter på sträckan. Snabba tågtransporter från Asien borde vara ett utmärkt sätt att minska klimatpåverkan på grund av flygtransporter. Även om tågfrakt, ens med snälltåg, inte är lika snabbt som flyget, så är det fortfarande mycket snabbare än båt. Mängder av varutillverkning ligger idag i Asien - såväl i Japan, Kina, som flera av länderna i Sydostasien.

I förlängningen kanske det också blir realistiskt med persontransporter på banan? Även om det förmodligen kommer att ta bortåt två dagar med en resa från ände till ände (visserligen går shinkansen i 300-350 km/h, men den transsibiriska järnvägen är å andra sidan 930 mil lång), och det alltså antagligen inte är aktuellt för de stressade affärsreseärerna, men för en semesterresa skulle jag mycket väl kunna tänka mig att sätta mig på ett tåg för en långresa. Ska man vara riktigt futuristisk ska man kanske gräva fram förslagen samtida med andra värlskriget, och bygga en tågtunnel som förbinder Japan med den asiatiska kontinenten. Då skulle man kunna kliva på i Moskva och av i Tokyo...

Grundtrygghet istället för inkomstbortfallsprincipen

Centerpartiet och CUF ser till att synas ordentligt i media de senaste dagarna. Idag skriver Gustav och Magnus Andersson på DN Debatt om grundtrygghet. Grundtryggheten är ett riktigt gammalt centerförslag som aldrig riktigt kommit ut på banan ordentligt. I korthet går det ut på att istället för att basera alla sociala trygghetssystem på inkomstbortfallsprincipen, dvs att alla ska få en viss procentsats av sin senaste arbetsinkomst, ska man istället få ett fast belopp, oavsett senaste inkomst. Dessutom ska det endast finnas ett system - så att risken att fastna mellan två system försvinner.

Med tanke på att förslaget haft en sådan undanskymd roll är det därför kul att man lyfter det även om chansen att det går igenom nog inte är så stor, då folkpartisterna verkar ogilla det. Det är dock nog så viktigt att lyfta även frågor som man vet inte kommer få framgång i debatten, och påverka samhället istället för att surfa på den senaste politiska trenden.

Det är också intressant att se att inkomstbortfallsprincipen är så fastcementerad i svenskarnas sinnen att man från vänsterhåll inte ens försöker förklara vad som skulle göra den rättvis. Varför är det sjysst att en arbetslös civilingenjör ska få mer pengar av samhället än en arbetslös låginkomsttagare? Eller till och med en låginkomsttagare med jobb?

Alla ska (m)ed

För några dagar sen gick debatten hög om a-kassans framtid. Upprinnelsen är moderaternas förslag att göra a-kassan obligatorisk - ett förslag som i mina ögon inte verkar något vidare. Att tvinga människor att gå med i a-kassorna i dagens form är inte rimligt och bara ett sätt att förtäckt förvandla skatter till avgifter. Dessutom finns det många som inte ens ser någon trygghet i att vara med i a-kassan. Själv känner jag exempelvis mycket större trygghet om jag vet att det går att hitta jobb, än om jag vet att staten garanterar min inkomst vid arbetslöshet.

Som jag ser det finns det egentligen i förlängningen två möjliga alternativ vad gäller a-kassorna:

1. Man ser ersättning vid arbetslöshet som så viktigt att det ska vara obligatoriskt: arbetslöshetsersättningen görs obligatorisk och helt skattefinansierad. A-kassorna i dagens form avskaffas tillsammans med a-kasseavgifterna, och utbetalningarna sköts istället av Försäkringskassan.



2. Man ser inte drift av a-kassor som en kärnverksamhet för staten, utöver en grundtrygghet. Statens finansiering av dem utöver detta dras bort. Alternativt avvecklas statens engagemang i a-kassorna helt, och Försäkringskassan får betala ut grundbeloppet i a-kassan. Facken får fortsätta driva dagens a-kassor bäst de vill (precis som privata företag har rätten att sälja försäkringar).