Syftet med standardisering

Jag vill börja med att inleda detta inlägg med ett tack till Microsoft, som under veckan övertygade mig att skriva det inlägg om den föreslagna OOXML-standarden som jag gått och klurat på över sommaren. Eftersom mitt liv är hyfsat uppbokat för tillfället, men när Microsoft beter sig så som de gjorde i veckan har jag inte direkt annat val än att börja knappa på tangentbordet. Jag lämnar frågan om det Microsoft gjorde var etiskt eller inte, och även frågan om SIS borde ändra rutiner (det framstår som självklart att det behövs - att de inte havererat tidigare antar jag beror på att det sällan är som standarder är sådant politiskt sprängstoff). Istället kommer jag koncentrera mig på invändningarna till att låta OOXML bli en standard.

Det finns flera olika argument i frågan. Några tycker jag är mer eller mindre irrelevanta, även om det ofta är de som andra motståndare (exempelvis NoOOXML) lyfter fram i debatten:

• Det finns redan en standard för filer från kontorsapplikationer. Detta är inte första gången det ligger ett förslag på att skapa en standard som blir redundant - det har hänt många gånger förr. Om man tar något så klassiskt som gängor, skruvar och muttrar, så finns det en hel uppsättning av standarder att välja på. Detta är en följd av tidigare standardisering, dels av geografiska skillnader (metriska gängor i Europa, tumgängor i USA), samt olika syften med dem. Den tydligaste skillnaden är kanske i vilka skallar skruvar har: det finns allt från sexkantskalle, till spårskruv, torx, insex. Allra intressantast är Philips- och Pozidriv-skallar. Dessa är närmast identiska krysskruvsvarianter (ett vanligt sätt att förstöra en skruvmejsel är att välja fel av dem). Det är alldeles uppenbart att det inom andra områden där standardisering är långt starkare än inom datortekniken, ser man inte några större problem med att ha konkurrerande standarder.



• Tveksamheter runt licensiering av patent. Licensieringen runt de patent som är applicerbara på OOXML är tvkesam. Även om vi inte har mjukvarupatent i Europa är detta ytterst intressant för den som vill implementera standarden i exempelvis USA. Man kritiserar OOXML, på grund av patentoklarheterna, för att inte vara en s.k. öppen standard, som kan implementeras av vem som helst utan dolda kostnader. Problemet med det här argumentet är bara, att ISO aldrig påstått sig vara en organisation som publicerar öppna standarder. Att så många av ISO:s standarder i praktiken varit det beror på andra orsaker, nämligen att det är enklare att få folk att följa en standard om man inte behöver betala för att använda den.



• Standarden skapades av en enda organisation (Microsoft) istället för en större samarbetsorganisation.
Inte heller detta argument är särskilt relevant. Flera andra enskilda organisationer har legat bakom andra stnndarder helt på egen hand. Detta är inte per automatik nödvändigtvis en dålig sak - ju fler parter, desto större är risken för att man råkar ut för s.k. "Design by committee". Flera tidigare standarder har tagits fram av enskilda företag - som exempel kan nämnas PDF (Adobe) eller för den delen till och med programmeringsspråket C# (som Microsoft själva utvecklade). Bägge har erkänts av officiella standardorganisationer efter att de utvecklades, utan att det uppmärksammades stort på samma sätt som för OOXML.


• OOXML är inte kompatibelt med andra standarder. Vid vissa undantagstillfällen kan det faktiskt vara lägligt att ha en standard som inte är kompatibel med andra standarder. Den äldre standarden kanske helt enkelt var väldigt dålig. Som alltid när det gäller regler för hur man designar teknik så finns det tillfällen då man bör göra på ett annat sätt än det brukliga. Men det är undantagsfall. Att undantagsfallen är så vanligt förekommande i OOXML är inte ett skäl att förkasta standarden i sig. De är snarare ett symptom på andra problem med filformatet (se nedan).



• ODF, den tidigare ISO-standarden, har också åtskilliga brister. Detta säger jag inte emot. Det tydligaste felet är att formlerna i kalkylbladen inte är definierade (än). Dock kan jag bara konstatera att även om ODF inte borde ha blivit en standard, innebär det inte att OOXML också bör bli det. Två fel gör inte ett rätt.

Med så många skrotade argument, innebär det då att jag tycker att OOXML verkar vara ett bra förslag på en standard? Nej! Det argument som finns kvar, är så kraftfullt att det på egen hand lägger krokben för förslaget. Men för att argumentet säkerligen ska förstås, tar jag en detour för att förklara varför vi överhuvudtaget har standardisering från första början, med hjälp av ett citat från Wikipedia:

Standardization means: "the developement and implementation of concepts doctrines,produces and designs to achieve and maintain the required levels of compatibility intechangeability or commonality in the operational,procedural material, technical and administrative fields to attain interoperability."

Kort sagt, syftet med standardisering är främst att göra det lättare att få produkter från olika tillverkare att fungera ihop. När standardisering först slog igenom var det mycket konkret - när industrialiseringen kom var det inte längre möjligt att leta reda på smeden som smitt en skruv för att få tillverkat en passande mutter. Därför skapade man standardiserade måttserier - och det räckte att gå till närmsta järnbutik och köpa en mutter.

Ytterligare en förväntning på en standard är att den är tekniskt välbyggd. När hela samhället ska använda endast en variant av en viss teknik, ska det naturligtvis vara en väldesignad sådan och inte ett hafsverk. Visserligen har många undermåliga standarder sluppit igenom standardiseringsprocesserna, men syftet med dem har ändå alltid varit att ta fram tekniskt goda dokument.

Det är just här argumenten mot OOXML som internationell standard är som starkast. Det är helt enkelt inte en väldesignad eller välskriven standard. Den är över 6 000 sidor lång. Även om standarder ofta blir långa för att kunna täcka alla tekniska detaljer korrekt, är detta exceptionellt mycket. Normalt brukar högst tredjedelen räcka, och i annat fall försöker man dela standarden i delstandarder.

Dessutom finns det mängder med tekniska invändningar, jag nämner här bara några:

• Förslaget använder inte samma kalender som resten av världen


• Anglocentrism


• En korrekt implementering av standarden kräver reverse engineering av i stort sett samtliga kontorssviter som släppts på den kommersiella marknaden de senaste 15 åren.


• Man använder 200 sidor (undra på att standarden blir lång???) till att definiera bilder som används som siddekorationer. En vettig design hade varit att istället varit att skapa en generell tagg och spara bilden som en del av dokumentet för de 2% av användarna som ens känner till funktionen.


• Även om det är första versionen av standarden, så formligen dräller den av ordet "deprecated" (föråldrad). Hur kan något vara föråldrat i första versionen av en standard? Hur kan en designlösning kunna anses vara ett lämpligt standardförfarande när den är full med föråldrad skit redan i sin första version?


• Trots att det nya formatet är XML-baserat, så dräller det av bitmaskar. Inte direkt typisk XML...


• Det finns inte någon kompatibel implementation. Överhuvudtaget. Office 2007 är nämligen inkompatibel men den föreslagna standarden...

Det finns en lång lista med ytterligare problem på Groklaw, ytterligare en här, och säkert ännu fler som jag missat på andra platser på nätet.

Kort sagt, Microsoft borde inte få igenom sitt förslag med mindre än att det förbättras drastiskt. Det vill Microsoft naturligtvis inte göra - det är redan en del av Microsoft Office 2007 - som redan säljs på marknaden. Varför bryr man sig då om att överhuvudtaget göra som man gör? Jo, allt fler myndigheter börjar fundera på över hur elektroniska dokument ska kunna långtidsarkiveras, och har kommit till slutsatsen att man egentligen bara borde använda standardiserade filformat, så att filerna ska kunna gå att läsa även om 50 år (när förmodligen Microsoft Word, i alla fall i dagens skepnad, är historia sedan länge).

Det finns ett uppenbart incitament för Microsoft att skaffa en standard som beskriver filformaten. Samtidigt finns det också ett mycket tydligt incitament att inte göra det: man har sedan länge skaffat sig en total dominans på kontorssvitsmarknaden just genom att hålla sin filformat stängda. Åtskilliga konkurrenter, exempelvis Lotus 1-2-3 och WordPerfect har i praktiken försvunnit från marknaden eftersom de inte kunnat hantera filformatet hos Microsoft Word.

Kort sagt, man vill äta kakan och ändå ha den kvar. Enda lösningen på den gordiska knuten är att standardisera formatet, men att göra standarden så ofullständig och svårförståelig att det i praktiken inte är möjligt att skapa alternativa implementationer av den. Av vad som kan läsas i förslaget tycks detta inte ha varit särskilt svårt - mycket av problemen med OOXML är baserade på det enkla faktum att formatet helt enkelt inte har getts det designarbete som skulle krävas för att göra det till en värdig internationell standard.

Jag vill avsluta mitt inlägg med att länka till namninsamlingen i frågan. Även om jag inte håller med riktigt alla argument så är jag enig om åsikten - OOXML borde inte tillåtas som internationell standard, i varje fall inte i sitt nuvarande tillstånd.

Mer läsning om händelserna just i Sverige finns på denna länk.

Centerstämman i TV

Cuf.se tipsar om att delar av Centerstämman kommer att TV-sändas i SVT24. Fredag kl 8:00-16:00, lördag kl 8:00-10:45 och 14.30-16:45 samt söndag kl 8:00-12:30 är det som gäller. Om du inte har möjlighet att delta går det alltså alldeles utmärkt att följa debatten på distans.

Sista minuten-biljett till Kalmar

Under helgen som gick fick jag förfrågan om jag kunde ställa upp som ersättarombud för Centerstudenter på centerstämman. Jag hade egentligen inte tänkt att delta i stämman, men tackade ändå ja. Så idag fick jag i sista stund beställa biljetter med Swebus för att kunna åka ner till Kalmar. Tyvärr har jag inte möjlighet att delta hela stämman - jag kan inte komma från jobbet förrän på fredag. Jag åker ner fredag kväll och kommer delta från och med lördag morgon. Haj(c)ken missar jag också. Inte mycket att göra åt.

SJ gör rekordvinst

SJ gör en rekordvinst, och bestämmer sig därför att anställa ytterligare 1 000 personer. Jag ställer mig ytterst frågande till om detta verkligen är klokt. Enligt SJ:s egna information innebär det att man ökar antalet anställda med nästan en tredjedel. Att det idag skulle finnas en sådan brutal brist på anställda på SJ har jag inte upplevt.

Det jag däremot upplevt är att priserna på tågbiljetter har krypit uppåt. Det är idag svårt att hitta de där riktigt billiga biljetterna - även om man är ute över en månad i förväg eller kan tänka sig att åka på udda tider. I informationen i DN:s artikel märks detta också tydligt - omsättningen har ökat med 30%, men resandet har bara ökat med 8%. Att resandet ökar innebär automatiskt en smyghöjning av SJ:s priser - de flesta åker med Just Nu-biljetterna och de priserna sätts ju efter hur många som redan bokat samma avgång.

Konsekvensen blir en drastiskt stokastisk prissättningsmodell. På en resa Halmstad-Stockholm har jag sett priser på allt från 95 kr till över tusenlappen. Inger inte direkt förtroende för trogna resenärer.

Slutsatsen är nog att SJ hellre borde fundera på om det går att skaffa fler tåg och/eller vagnar, och om det kanske går att sänka ordinariepriserna på biljetterna något. Idag ligger de så högt att det är få som tycker det är värt att betala dem. Jag skulle inte heller sörja om de höjde de lägsta priserna något. Att betala runt 200 kr för en resa över halva landet är faktiskt ganska rimligt, även om det är på en udda tid. Flygbolagen (som är SJ:s främsta konkurrenter på längre sträckor) har inte alls så absurt låga priser som SJ har på ett fåtal av sina biljetter.

Uppdatering: Detta inlägg är naturligtvis inte komplett utan en länk till SJ-bloggen.

Västerås nästa

Hela nästa vecka är jag i Västerås för att delta i ARTES sommarskola. Det innebär också två dagar på RTiS 2007, där det första publicerade paper som jag medförfattat kommer att presenteras. Helgen efteråt åker jag vidare ner till västkusten för att vara med och fira att min systerson Lucas blir ett år, och för att ha möte med CUF. Bloggen lär alltså fortsätta ligga i träda efter semestertiden tills åtminstone nästnästa vecka, då jag förhoppningsvis har fått lite mer motivation att dra igång den efter sommarvilan.

Slut på semestern

Idag har jag börjat jobba igen efter semestern. Det har varit rätt skönt att för en gångs skull inte jobba hela sommaren, utan vara välförtjänt lat. Det blev några dagar i London, fyra dagar i skärgården utanför Göteborg, och ganska många lata dagar hemma i lägenheten i Vallberga. Den har jag för övrigt inte kvar längre - flyttade ut under helgen (mycket jobb att tömma den var det) och har därmed blivit en stockholmare på heltid (men inte en 08:a - jag har fortfarande ett 0430-nummer). Utflyttningsfesten för en dryg vecka sedan lockade en liten men tapper skara. Hemlagad potatissallad och grillat var rejält populärt bland alla gäster. Man skulle egentligen bjuda på mat lite oftare, så man får fler chanser att glänsa lite i köket...

Platta till skatten

Debatten om platt skatt har blossat upp sedan Centerpartiets skattepolitiska talesman Jörgen Johansson sagt att "ett införande av platt skatt är uteslutet". Man kan tycka att det är ett något förhastat uttalande, särskilt som det kommer att finnas gott om stridslystna CUF:are som bland annat Hanna, som tveklöst kommer att använda förbundsstämman i Kalmar till att utmana Jörgens syn på skattepolitik. Att föregripa Centerpartiets interndemokrati på stämman är kanske i det här fallet inte särskilt välbetänkt. Jag kan inte heller tänka mig att Jörgen, som skattepolitisk talesman, kan ha missat att Annie och Fredrick förra året lämnade in en riksdagsmotion om just platt skatt.

Många har redan kommenterat, läsvärdast är kanske Annie, Karl, Oscar och Johan. Det finns även ett uttalande på cuf.se.

De flesta som debatterar platt skatt har dock missat en stor del av förslaget; ett införande av platt skatt innebär inte per automatik ett avskaffande av grundavdraget, även om det är en möjlig tolkning. Tyvärr har detta framgått dåligt i den allmänna debatten, varför vänsterdebattörer som Johan Sjölander - med rätta! - går till attack mot en platt skatt utan grundavdrag, dvs en s.k. proportionell skatt. Alla hans argument är otvetydigt korrekta. Det är bara det att argumenten gäller ett förslag som ingen, ens i centerrörelsen, förespråkar.

Stureplanscentern, som skrivit motionen till förbundsstämman om platt skatt (läses här, nummer 808, den som är intresserad kan även läsa övriga handlingar här) vill ha ett grundavdrag på "minst ett basbelopp". Vi i CUF skriver i vår tur i vårt sakpolitiska program att vi vill ha en skatterabatt som "bör ligga på 40 000 kr". Det motsvarar ett grundavdrag på åtminstone 120 000 kr, och därmed en betydligt större progressivitet än vad som finns i gällande skattesystem. Inkomster upp till 10 000 kr i månaden skulle vara helt skattefria! Detta är en väsentlig skillnad mot dagens stat, där den som har låga inkomster betalar in stora delar av dem för att sedan istället få tillbaka pengar i form av bidrag.

I övrigt innebär förslaget flera fördelar. Ett enklare regelverk innebär väsentliga förenklingar för den skattskyldige, både genom att enklare regler är lättare att hantera (mindre krångel vid deklarationen), men att systemet är mer förutsebart. Hur många har någon gång försökt få förklaringar av om hur en regel egentligen fungerar, i ett praktiskt fall, av Skatteverket, och fått ett svar som var lika svårt att förstå som informationsmaterialet, och därför frågat igen och fått ett annat svar? Ett enklare utformat skattesystem skulle också spara resurser på Skatteverket. Även en indirekt effekt genom minskat fuskande vore trolig.

Ett vanligt argument för platt skatt är att det skulle främja tillväxten. Samtidigt är det främsta argumentet för att detta är en sanning att de flesta länder som infört platt skatt är före detta öststater. Att dessa har hög tillväxt är föga förvånande. Det är inte så svårt att göra bättre ifrån sig när man börjar som sämst i klassen. Samtidigt är det flera andra av öststaterna som inte verkar ha en riktigt lika bra ekonomisk utveckling. Förmodligen är det bara en del av exempelvis Estlands tillväxt som kan skyllas på skattesystemet - men det är orsak nog att se över vårt eget skattesystem.

Uppdatering: Även Henrik Sjöholm har efter att jag publicerade detta inlägg skrivit läsvärt om platt skatt.

Lantbrukare kanske också skulle ha socialbidrag?

Tidningarna rapporterar om ett socialbidragstagande par som inte vill jobba. I tio år har de istället levt på socialbidrag och egen odling. De är fullt arbetsförmögna, men motiverar sin åsikt med:

"Konventionellt arbete är uteslutet för mig, samvetsmässigt och intellektuellt, eftersom det framstår som förkastligt både för min egen och för omgivningens välfärd, samt känslomässigt, då det skapar en outhärdlig smärta och nedstämdhet"

Att det inte är jättekul att gå till jobbet, kan man förstå. Samtidigt finns det massor av andra människor som inte heller gillar att gå till jobbet, men gör det ändå. Och om man nu kan tänka sig att i alla fall i viss mån vara självförsörjande genom odling, då behövs det faktiskt inte att man arbetar heltid för att betala för övriga förnödenheter. Antagligen räcker det att de skaffar varsitt halvtidsjobb. Eftersom de uppenbarligen inte verkar ha något mot utomhusarbete kanske parkförvaltningen har någon lämplig arbetsuppgift?

Annars, om paret ska få socialbidrag även om de är förmögna att försörja sig själva, varför skulle inte andra som arbetar med egen odling också ha rätt till socialbidrag på samma villkor?