Murphys lag

Mina datorer har börjat få några år på nacken - en bärbar iBook som jag köpte för drygt tre år sen, och en stationär som jag köpte när jag började plugga - snart sex år sen. Trots det har jag inte haft en tanke på att skaffa nya. De har (nåväl) funkat väl hittills och jag har inte känt att jag måste skaffa nytt bara för sakens skull.

Den bärbara dog dock för ett par veckor sedan, med ett klassiskt logikkortsfel. Ska skaffa en rejäl lödstation (något jag redan tidigare lovat mig själv i present) och försöka laga den, när jag bara får lite tid över.

Idag bestämde sig min stationära för att lägga av också. Den bara tvärdog. Efter att den fortfarande inte ville gå igång en kvart senare bestämde jag mig för att skruva sönder den och felsöka. Nätagget vägrade starta så det testades - och det startade inte. Efter att det skruvats sönder ytterligare något hittades anledningen. Ett antal kondensatorer var inte bara svullna och spräckta - en hade dessutom bokstavligen talat smält. Obra. Grundorsaken var antagligen att fläkten gick ovanligt trögt och därför antagligen inte snurrat när den skulle. Det var inte mycket att välja på utan nätagget gick direkt i skroten.

När man tänker efter är det egentligen inte många delar av den där stationära burken som fortfarande är samma som när jag köpte den - egentligen är det bara processorn, diskettenheten, ljudkortet, lådan och ett nätverkskort kvar. Teknik slits fortare än man tror, hade det inte varit för jobbdatorn hade jag inte haft något alls att skriva det här inlägget med...