Magnus Anderssons krönika på Politikerbloggen om En köpfri dag har fått ordentlig uppmärksamhet i bloggosfären. Själv valde jag att strunta i bägge evenemangen, av nedan nämnda anledningar.
Problemet är nämligen det att min namne har fel. Handel och konsumtion är inte allenarådande det som gör att världen blir bättre, och världen är inte en perfekt fungerande marknadsekonomi, som Magnus förutsätter i sina argument. Han har helt rätt i att handel är bra - men det leder inte per definition till att mer handel alltid är ännu bättre - tydligast märks detta då miljöproblem, framförallt globala sådana som klimatförändringarna, i dagens världsekonomi inte tas om hand. Om alla världsmedborgare skulle utnyttja lika mycket naturresurser som vi gör i väst skulle mänskligheten behöva ytterligare ett par jordklot.
Å andra sidan har En köpfri dag inte heller rätt. Att minska handeln löser inte de problem som de talar om - i vissa fall blir det till och med värre. Det är inte ens säkert att ens miljöproblemen minskas - det största problemet med ett högt resursutnyttjande - eftersom en minskad tillväxt tenderar att begränsa den mängd pengar som satsas på forskning, inklusive miljöforskning. Och om en köpfri dag har rätt - varför ska vi bara ha en sådan dag om året? Varför inte betydligt fler? Det är nästan som att man ska kunna ursäkta sin konsumtion under resten av året, bara man låter bli att handla en viss dag. Som Johanna Graf dessutom konstaterar är det betydligt enklare att låta bli att shoppa om man inte fått lön än.
Var ligger då den egentligen sanningen? Sanna Rayman tycker jag kommer rätt nära. Konsumtion kan mer eller mindre vara dåligt för miljön, beroende på bakgrunden det köpta kommer från. En köpfri dag bojkottar även köp av exempelvis rättvisemärkta varor, och Buy-something-day uppmanar även till köp av drastiskt miljöpåverkande varor som exempelvis jätteräkor.
För den som verkligen vill stödja både världsliberalismen och människor i tredje världen på samma gång finns det fler sätt än att konsumera på "pin kiv". Ett alldeles utmärkt sätt är exempelvis att investera i företag i utvecklingsländer, kanske allra helst i projekt som samtidigt gynnar både produktivitet och miljön. Jag skulle ta det för ytterst osannolikt att inte sådana investeringar skulle leda till precis lika mycket förbättringar som handel med precis samma företag. Troligen ännu mer, eftersom sådana investeringar bidrar till att göra företag i trejde världen mer konkurrenskraftiga gentemot den industrialiserade världens.
7 kommentarer:
Fett ös Mange. Har tänkt precis samma sak själv. Varken icke-konsumtion eller konsumtion är ett mål i sig självt. Lyckligtvis har vi 364 sådana dagar om året medan de andra bara har en:).
Tackar! Sen tror jag nog att vår käre förbundsordförande också vet det här, egentligen. Men det ger liksom inte lika mycket uppmärksamhet att skriva ett sånt här inlägg, i alla fall inte om man inte kan sätta den löpsedelsrubrik jag valde att sätta. :-)
Bra sagt Magnus. Håller helt med dig.
Fast, om jag tillåts tolka din namne så menar han inte att handel per definition är bra för miljön. Det är t ex inte bra att investera i ett nytt kolkraftverk. Däremot är det så att det enbart är industrialiserade länder som har råd att ta hand om miljöproblem. Vad gynnar industrialisering, tillväxt och moderninsering? Handel. Magnus för ett resonemang på en principiell nivå. Det betyder inte att det alltid finns undantag. Likväl har inte Magnus - vad jag kan se - hävdat att det enbart är handel som uteslutande gör världen bättre. Ser du att han skriver det?
Oscar: Jag tror också att han egentligen menar så. Men han skriver de facto inte så. Handel är i sig naturligtvis precis så positivt som Magnus skriver, problemet är att i varje fall varuhandel förutsätter även produktion av varan i fråga. I alla fall i dagsläget innebär den konsumtion vi har, sammantaget, som en följdverkan förbrukning av naturresurser på en nivå som inte är realistisk i det långa loppet.
Själva kärnproblemet är att den förenklade teoretiska bild som vi liberaler baserar våra resonemang om handel på - ett ömsesidigt utbyte mellan två (eller fler) parter som alla tjänar på, bara är en första ordningens approximation. Den modellen förutsätter nämligen bland annat att alla personer alltid handlar rationellt, vilket inte alltid är fallet, och att inga sådana avtal någonsin indirekt drabbar tredje man, vilket inte heller stämmer. Problemet är bara att som så ofta annars är det den bästa approximation vi har. Att använda den för intellektuell diskussion ger vettiga resultat, om man bara använder den med förnuft.
Kort sagt, även om man väldigt starkt vill försvara frihandel, så är jag inte alls lika säker som Magnus på att den rätta symbolhandlingen för detta är att gå ut och köpa en pryl [mellan raderna: som man inte köpt annars]. Det finns fler sätt, investeringar har jag redan nämnt, ett annat vore köp av tjänster istället för varor.
Jag tycker också det är viktigt att poängtera att kommersialism och liberalism på intet sätt är synonymer, och tyvärr framstår det lätt med sådana här utspel att vi liberaler och centerpartister bara bryr oss om pengar (speciellt efter filtrering genom en vänsterbloggskommentar). Helt fel, och förmodligen precis vad vänstersidan önskar sig eftersom det passar väl med deras (och tyvärr även stora delar av svenska folkets) förutfattade meningar om oss.
Kanske är det helt enkelt så att jag som akademiker (förläst sådan!) och lite äldre medlem än kärnmålgruppen för CUF inte längre gillar att se onyanserade uttalanden, varken från CUF eller från någon annan. Världen är nämligen väldigt sällan så enkel i realiteten som löpsedelsrubrikerna påstår ...
"Den modellen förutsätter nämligen bland annat att alla personer alltid handlar rationellt, vilket inte alltid är fallet, och att inga sådana avtal någonsin indirekt drabbar tredje man, vilket inte heller stämmer."
Mja. Jag håller inte med. Till att börja med är "economic man" inte en idealtyp av hur människor faktiskt agerar på en marknad. Hayek, som mycket av detta tänket kommer ifrån beskrev människors agerande på en marknad som om de var rationella. Det betyder inte att de alltid är rationella. Bevisligen inte skulle jag säga!
Att härleda handels positiva effekter för tillväxt och fattigdomsbekämpning, bygger inte på något sätt på att människor alltid är rationella. Jag ser inte hur du härleder detta, förklara gärna.
Vad gäller negativa externaliteter finns detta avhandlat i stor detalj bland många liberala tänkare, och omsätts i praktiken i Sverige om de flesta andra länder. På en global skala är det dock ett allmäningens tragedi (som det så kufiskt kallas).
Hej Oscar! Sorry att det här svaret har dröjt, men först hade jag jullov, och sedan när jag kom tillbaka lyckades jag klämma in, en flytt och tre resor med jobbet på lika många veckor, och undervisning i en kurs under en vecka dessutom. Addera därtill att jag ville ge dig ett riktigt genomtänkt svar, så har det fått vänta... Om jag har lite tur har du ställt in bevakning av tråden så att du hittar tillbaka. :-)
Hur som helst, jag är inte i första hand varken ekonom eller filosof; mitt tänkande i frågan är starkt färgat av min bakgrund inom naturvetenskap och teknik. För mig är det bara vad en person gör som kan observeras, inte vad man tänker. För mig är det alltså inte någon skillnad på om någon gör på ett visst sätt för att man är rationell, eller av någon annan anledning och det bara verkar vara som om man är rationell. Den poäng jag vill göra är att det inte ens krävs att man handlar som om man är rationell - bara att man ska ha möjligheten att göra det.
Människor är nämligen bevisligen irrationella. Det räcker med ett enda . Jag kan nämna mängder av exempel bara om jag håller mig till mig själv. Man gör mängder av saker som egentligen inte är så rationella, ur någon synpunkt alls. Om jag vore rationell tränade jag betydligt mer än jag gör idag. Om jag vore rationell tränade jag betydligt mer än jag gör, jag skulle inte köpa svindyr korv vid bagageutlämningen på Kastrup som jag gjorde igår, och så vidare.
Hur som helst ser jag inte ett problem i det. Marknadsekonomi är det enda system som ger människor chansen att vara rationella, och det räcker gott för mig. Sen är det upp till personerna i fråga att verkligen försöka vara rationella. Eller inte vara det, och ta huvudvärken det innebär senare...
Skicka en kommentar