Sent ska syndaren vakna. I förra veckan släppte IPCC ännu en rapport om klimatet (obs, varning, stor pdf-fil). Det är naturligtvis något jag vill kommentera - men skulle kanske ännu hellre varit något jag skulle ha kommenterat förra veckan. I vilket fall som helst, bättre sent än aldrig. :-)
Trots att IPCC väljer att formulera sig skarpare än någonsin tidigare passerade rapporten ändå relativt obemärkt i svensk media. Även om rapporten implicerar behov av att ändra samhällets energiförsörjning rejält fortsätter det mesta av livet med "business as usual". Exempelvis har växthusgasutsläppen slagit rekord för inte så länge sedan.
Det är för övrigt inte så förvånande, när så få förstått implikationerna helt. Klimatförändringarna är innebär ingen domedag; mänskligheten är på intet sätt hotad av förändringarna. Det kommer leva människor på jorden oavsett hur stor klimatförändringen blir; frågan är bara hur många och hur bra de kommer att ha det. Vidare kanske det är nedstämmande att avgörandet i praktiken ligger i händerna på storutsläpparna USA och Kina, knappast de mest medvetna länderna i frågan. Ytterligare en anledning till att så många väljer att blunda för problemen är antagligen att det är bekvämast så, och att man misstänker att det kommer att leda till en drastiskt minskad livskvalitet och ett mer instängt land att försöka göra något åt det. Detta är helt enkelt inte (nödvändigtvis) sant, som bland annat Björn visar. Värt att notera är också att IPCC:s prognoser för temperaturutvecklingen är något lägre i de fall vi går mot en global värld (med undantag för scenariot med ett väldigt högt användande av fossila bränslen). (Wikipedias artikel om IPCC:s scenarion och länken till rapporten ger ett antal färgglada grafer med just det budskapet).
För sanningen är den, att det knappast är möjligt att stoppa hotet mot klimatet genom att sänka levnadsstandarden i den industrialiserade delen av världen; det främsta skälet är för att människor svårligen kan tänkas gå med på det. Även om väst är ansvariga så är det inte på det viset man vill återställa ordningen.
Flera domedagsrubriker i tidningarna utropar att vi står på randen av en katastrof, ett citat från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i en debattartikel i International Herald Tribune. Samtidigt anger rubriken i originalartikeln en helt annan ton; den säger istället "We can combat climate change". Det är inte för sent att göra något, bara vi gör rätt saker. "Rätt saker" är inte att montera ner det industrialiserade samhället - man kan helt enkelt inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Vad som är tvunget att göra, omgående, är att effektivisera energianvändningen ordentligt jämfört med läget idag, helt enkelt att satsa på energisnålare teknik. Det är det enda sättet att agera som kommer att accepteras utöver att så långt det är möjligt att satsa på utbyggnad av den miljövänliga energin. Tyvärr förslår den inte på egen hand om vi ska ha samma fördelning av energianvändningen som idag. Även om vi odlade etanol på Sveriges yta så skulle det inte motsvara vår bensin- och dieselförbrukning, framtiden ligger istället troligen istället i bilar som till största delen drivs med el istället. Åtgärder på annat än fordon finns det också gott om exempel på; det går redan idag att bygga s.k. passivhus i Sverige, hus som inte använder någon extra energi för uppvärmning alls. Även om det kostar lite mer i byggkostnader så är de billigare i drift. Våra bilar är fortfarande ungefär lika bränsletörstiga som åttiotalet, om än med häftigare funktioner.
Varför satsas det då inte mer på utveckling av energisnål teknik? Det enkla svaret är att det helt enkelt inte lönar sig (tillräckligt mycket). Energisnålhet är helt enkelt inte ett av de bästa försäljningsargumenten.
En idé som skulle kunna användas för att locka forskning till området är att helt enkelt anordna tävlingar. Shell Eco Marathon lockar redan idag mängder av universitet, tyvärr är bilarna inte ens i närheten av att kunna köras på en verklig bana. DARPA Grand Challenge har boostat utvecklingen av autonoma fordon enormt, och det har också genomförts liknande tävlingar fast på en nivå närmare industrin för att ta fram energisnåla kopiatorer.
Tävlingar av denna typ skulle också kunna tas fram i forskningsvärlden (tänk er prestigen när världens bästa universitet tävlar mot varandra!). Men istället för att göra leksaksbilar som bara får köras på bana, kräv att de klarar samma säkerhetskrav som riktiga bilar och är möjliga att serieproducera. Gör också tävlingar liknande de för kopiatorerna för de riktiga bilföretagen. Gå ihop ett helt gäng länder, och låt den biltillverkare som kan uppnå en viss bränsleeffektivitet under ett visst pris, får rätt till alla offentliga ordrar under exempelvis ett halvår. I kopiatorfallet slutade det med att i princip alla klarade kraven, eftersom de annars hade varit diskvalificerade från försäljning till offentliga myndigheter, dvs ett rejält avbräck.
Det är också viktigt att börja ge ekonomiska incitament för att välja bort koldioxidintensiv teknik. EU har beslutat att skärpa förutsättningarna för handeln med utsläppsrätter. Detta väljer några av våra tidningar att rapportera som risk för höjning av elpriserna. Duh! Det är väl klart att elpriserna ska höjas, om elen tillverkas med nersmutsande teknik. Det är ju själva idén bakom handeln med utsläppsrätter, att det ska vara dyrt att skita ner. Den som istället väljer att öka efterfrågan på grön el genom att endast köpa miljövänligt producerad sådan, slipper nämligen kostnaden.
Det fina med utsläppsrätter är dessutom att de inte dikterar vilken denna teknik är - så länge den minskar utsläppen, slipper man betala. Detta är en stor fördel mot andra ekonomiska styrmedel som exempelvis statliga stöd, som riskerar att få marknaden insnöad på en enda, inte fullt optimal, lösning. EU:s förslag har egentligen bara två stora fel; 1) Man vill skapa undantag för vissa särskilda industrier. 2) Förslaget borde istället ha lagts fram av FN på världsomspännande basis. Växthuseffekten är ett globalt, inte ett regionalt problem. Tyvärr verkar detta inte möjligt med dagens världspolitik.
Nä, med dessa utmaningar kan jag bara önska Europaparlamentets (och Centerpartiets) representant på plats, Lena Ek, lycka till när världsledarna samlas på Bali för att diskutera klimatfrågorna och deras lösning i december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar