Jag kan bara addera mig själv till kören som tipsar om läsning av Maciej Zarembas nya artikelserie. Ett antal missnöjda studenter har använt diskrimineringslagstiftningen till slagträ mot lärarna på högskolan, när de känt sig "krängta" (sic!). De absurda exemplen avlöser varandra - svensklärare som kan svenska sämre än de förstaårselever som de haft praktik med, homosexuella som känt sig diskriminerade trots att lärarna inte ens känt till deras läggning, och så vidare.
Diskrimineringslagstiftningen är grymt viktig, och därför är det deprimerande att se att se den missbrukad på det här viset. Diskriminering är osaklig negativ särbehandling grundad i grupptillhörighet. Att kräva att svenskalärare kan svenska är inte osakligt, lika lite som att matematiklärare ska kunna matte (eller borde i alla fall kunna - de kommer ju från samma utbildning...) eller att körskolelärare ska ha körkort. Faktum är att det är högskolans förbaskade skyldighet att underkänna den som inte har uppvisat de kunskaper som krävs under utbildningen. Hur skulle det annars se ut? Ska vi släppa ut svenskalärare som inte förmår att lära ut svenska i skolorna? Stackars elever! Ska vi även släppa ut ingenjörer som räknar fel, läkare som inte vet hur kroppen sitter ihop eller piloter som inte kan flyga ordentligt?
Att tolka diskrimineringslagstiftningen så är att läsa den som fan läser bibeln. Man har inte rätten att bli just det yrke man önskar - man har rätten att försöka, och bli bedömd på samma grunder som alla andra. Om man försöker, blir rättvist bedömd, och det visar sig att man inte lyckas - då har man inte blivit diskriminerad. Det har bara visat sig att man antingen inte ansträngt sig nog för att ta sig igenom utbildningen - eller att man helt enkelt har valt fel yrkesbana.
Uppdatering: Del två i serien
Ytterligare en: Del tre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar