Alliansen annonserar tredje steget i jobbskatteavdraget idag, men det är inte om det den här bloggposten handlar om. Ohly replikerar nämligen med att det bara gynnar den som har en marginalskatt, och låginkomsttagare har ingen marginalskatt. Det är en förvånande definition som Vänsterpartiet har. Att en amatörblogg gör samma misstag är förståeligt, men även de blir snabbt tillrättavisade. Alla som betalar (löne)skatt har nämligen också en marginalskatt. Följden blir att alla som tjänar mer än grundavdraget, runt 1 500 kr i månaden, inte är lågavlönade; de är medelinkomsttagare, eftersom de tjänat på jobbavdraget. Om man kan anses vara medelinkomsttagare med en månadslön så låg, kan jag inte annat än dra slutsatsen att Vänsterpartiet anser att städare, som tjänar det tiodubbla, är högavlönade.
Uppdatering: Jinge håller visst med: "Eller kan det vara så illa att ingen i regeringen vet att låginkomsttagare inte betalar någon marginalskatt?"
3 kommentarer:
Herregud. Jag blir helt matt. Och dessa människor vill folk anförtro ansvar att besluta om allt ifrån rikets säkerhet till hur vi ska få statsbudgeten att gå ihop.
Bra skrivet!
Fast i ärlighetens namn, det är inte helt trivialt att räkna ut hur jobbavdraget påverkar.
Även om man utgår från tabellernaför grundavdraget och räknar på kommunal skatt, statlig skatt, osv, så hamnar man på fel värden eftersom beräkningarna för jobbskatteavdraget interedovisas i skatteverkets broschyrer om hur man beräknar skatten.
Sedan håller jag med om att politiker borde ha koll på vad marginalskatt är och att alla som har enarbetsinkomst också får del av jobbskatteavdraget.
Nej, alldeles enkelt är det definitivt inte, och hade Ohly bara sagt något om "att han är osäker på vem som tjänar mest på jobbavdraget" så hade jag inte haft något att misstycka. För att verkligen få en överblick över alla konsekvenser och följdkonsekvenser måste man förmodligen ha doktorsexamen i nationalekonomi (om ens det är nog), så sådana förväntningar har jag faktiskt varken på Ohly eller Alliansen. Möjligtvis hade jag föreslagit att riksdagens utredningstjänst skulle försöka ta reda på saken om Ohly formulerat sig mera försiktigt. Men i det här fallet skjuter han sig faktiskt i foten rätt rejält - och det är hans eget problem. Vet man inte ordentligt, kan man alltid vänta med uttalandet tills man hunnit fråga någon kunnig, eller så kan man låta någon annan som kan mer yttra sig istället.
Skicka en kommentar