Efterlysning: kandidater till Solnas miljöpris

Jag fortsätter halka efter lite med rapporteringen från nämndsmötena. I tisdags var det senaste mötet, det var egentligen inte några kontroversiella ärenden, följande var de största ärendena, men även i dessa var nämnden helt enig:

• Ett föreläggande om renovering av ett badrum. Första anmälan om problemen kom redan 2002, så det har funnits gott om tid att ordna saken tidigare.


• Vägverkets förslag till kontrollprogram för ombyggnaden av E18 klubbades igenom


• Samrådsyttrande för den kommande utbyggnaden av Bagartorpsskolan.

Slutligen uppmanades vi att komma med förslag till nomineringar till Solna stads miljöpris, och min tanke var att försöka ta lite hjälp av er bloggläsare. Har ni något förslag på någon lämplig pristagare? Jag behöver skicka in eventuella förslag innan den nionde april.

CUF-Motion: Angående forskarutbildning

Motion till CUF:s och Centerstudenters förbundsstämmor

Idag talas det högtidligt om "att lära för livet" i såväl CUF:s som Centerpartiets program. Tyvärr missar både CUF och Centerpartiet helt det faktum att utbildningsvägarna idag inte längre slutar med den första universitetsexamen. Idag finns i Sverige 17000 aktiva forskarstuderande (enligt Doktorandspegeln 2008) som genomgår utbildning med antingen en doktors- eller licentiatexamen som slutmål. Det är fler än det fanns studenter på grundnivå 1945 (enligt doktorandhandboken.nu).

Dessa personer kommer när de fått sin examen ha bidragit till att utvidga människans förståelse av världen och kommer att ha en spetskompetens inom sitt område som är eftertraktad på arbetsmarknaden både inom Sverige och internationellt. Trots att dessa personer i högsta grad är en del av utbildningssystemet, har Centerpartiet ingen officiell åsikt om vilken utbildningspolitik som ska drivas för dem.

Forskarutbildningen har i många avseenden annorlunda problem jämfört med andra utbildningsformer. Exempelvis är det normala fallet för doktorander att antingen försörjas genom doktorandanställning inom högskolevärlden, genom en anställning som industridoktorand, eller i vissa fall utbildningsbidrag. Det vore därför naturligt att alla som i praktiken genomgår en forskarutbildning är försörjd på detta, eller likvärdigt alternativ. Tyvärr är detta ofta inte fallet idag, det finns ett relativt omfattande system med s.k. skuggdoktorander som inte är formellt antagna på grund av avsaknad av finansiering, men ändå i praktiken påbörjat sin forskarutbildning.

Det är också relativt vanligt att finansiering av forskning, exempelvis genom projekt av olika slag, är relativt kortsiktig jämfört med forskarutbildningen (2-3 år jämfört med nominellt 5 år). Eftersom det för att man ska kunna antas till forskarutbildning krävs att finansieringen är klar är det vanligt att man antas endast till en utbildning som leder till en licentiatexamen även om man helst skulle vilja sikta på en doktorsexamen.

Slutligen har jag själv personligen sett vilken nytta ämnesspecifika nätverk i form av s.k. forskarskolor kan ge. Sådana ger möjligheten för doktorander att dels lära känna andra inom samma område i landet, dels ger de en chans att öka underlaget för landstäckande kurser på spetsnivå, något som ofta är svårt att ordna med enstaka personer på en högskola eller institution. Detta är något som är väldigt viktigt som stöd i utbildningen eftersom det av naturliga grunder ofta bara finns ett fåtal kunniga på spetsnivå i hela landet inom det område en doktorand studerar inom, och en doktorand därför till stor del får gå igenom sin utbildning helt på egen hand. Ju fler kontakter doktorander har med andra forskare, och varandra, över landet, desto större är chansen att fruktbara kontakter sluts.

Därför yrkar jag på

att Centerrörelsen verkar för att systemet med s.k. skuggdoktorander och andra otydliga finansieringsformer avskaffas,

att möjligheterna till forskningsprojekt eller annan forskarstudiefinansiering på längre sikt (4-5 år) avsevärt utökas jämfört med idag,

att fler landstäckande forskarskolor täckande särskilda ämnesområden inrättas,

att motionen tillsammans med yttranden lämnas vidare till Centerpartiets riksdagsgrupp, samt

att CUF i sitt sakpolitiska program inför ett nytt stycke under kapitlet 5.12 (Högre utbildning), enligt – förslagsvis – nedanstående:

5.12.5 Forskarutbildning
Forskarutbildningen, med licentiat- och doktorsexamina som slutmål, är en spetsutbildning som är viktig för Sverige. Forskarutbildningarna syftar till att få fram personer med en kunskapsnivå i nationell och internationell toppklass och som hjälper mänskligheten att uppnå ny kunskap genom forskning, och är därigenom en motor i det kommande kunskapssamhället.

Forskarutbildningen har på många sätt särskilda förutsättningar jämfört med andra utbildningar . Ett sätt detta yttrar sig på är det sätt studierna finansieras – normalt sett antingen doktorandtjänst, anställning som industridoktorand. Tyvärr förekommer det bredvid dessa dominerande sätt att finansiera doktorandstudierna även så kallade skuggdoktorander, med oftast en oklar finansiering. Detta informella system och andra liknande vill CUF avskaffa, varje forskarstuderande ska ha en tydlig studiefinansiering.

Vidare är många doktorander indirekt beroende av institutionens finansiering, som ofta kommer via olika typer av forskningsprojekt. Att dessa normalt har en längd på 2-3 år, medan en doktorsutbildning tar ytterligare flera år, hindrar långsiktigheten i utbildningen, och möjligheter till mer långsiktig finansiering för de som studerar mot en doktorsexamen vore önskvärt.

Slutligen vill vi se att man samverkar betydligt mer mellan olika universitet inom ett ämnesområde, för att tillsammans kunna erbjuda ett bredare men ändå mer anpassat kursutbud. Det kan ske exempelvis genom att uppmuntra bland annat nätverk och nationella forskarskolor.

Solna 090210,
Magnus Persson, medlem CUF Stockholm norra och Centerstudenter

SJ får konkurrens i resten av landet också.

Åsa Torstenssons utspel i veckan har blivit ordentligt uppmärksammat. Det kommer inte längre bara vara på västkusten flera tågbolag konkurrerar om resenärerna. En avreglering av tågtrafiken kommer inte lösa alla problem vi ser hös SJ idag, men den har ändå möjlighet att ordna några av de problem vi ser idag. En avreglering är ju faktiskt inte någon form av magisk lösning.

Framförallt hoppas jag att det blir ett par olika aktörer som kör mellan våra storstäder, så att man kan åka till andra sidan landet för mindre än vad en flygbiljett kostar, utan att boka två och en halv månad i förväg. Ett sådant företag finns redan, men det skulle inte skada med ytterligare några.

En sak som SJ idag inte sköter riktigt bra och som förhoppningsvis skulle kunna bli mycket bättre med lite konkurrens, är att de inte lyckats köpa in tillräckligt många tåg. Trots att det var brist för ett decennium sedan också. På kort sikt är faktiskt antalet tåg en betydligt viktigare faktor för järnvägens transportkapacitet än antalet spår. Det tar bara försumbart mer spårkapacitet att köra ett långt tåg än att köra ett kort...

Med vilka regler hade du anställt någon i ditt företag?

I torsdags kväll tryckte en intet ont anande Ung Vänster-brud en pamflett i näven på mig när jag gick genom ångestgången mellan tunnelbanan och pendeltåget på Centralen. Inte kunde hon ana att jag tyckte något annorlunda jämfört med henne.

Vad säger då kampanjwebbsidan som lappen hänvisade till? Jo (några slumpmässiga exempel):

• "Skillnaderna och orättvisorna i samhället har accelererat sedan högerns maktövertagande 2006."


• "Om Moderaterna inte gav bort miljarder till stora företag, skulle vi kunna minska arbetslösheten rejält."


• "Är inte LAS dåligt för unga?" - med ett långt svar som i princip slätar över frågan och ger svepskäl till att LAS skulle vara bra

Ytterligare exempel får ni leta upp själva på ovan länkade sidor. Kort sammanfattat försöker man lova välbetalda jobb med full anställningstrygghet, hög a-kassa och "mindre pengar till rika". Hur de tänkt sig att ekvationen ska gå ihop, och vem som vill anställa låg-/felutbildade ungdomar som ska få högbetalda fasta jobb, det förtäljer de inte. Hade jag haft ett företag så hade jag då inte velat utöka i varje fall.

För övrigt noteras att Ung Vänsters första punkt ovan är ren och skär lögn - i den mån en sådan förändring skett beror den på utomliggande orsaker som finanskrisen, och jobbskatteavdraget har motverkat utvecklingen ordentligt.

Vad gäller punkt två brukar kritiken från det andra röda partiet gå ut på att regeringen inte vill ge bort pengar till storföretag som t.ex. Saab. Man verkar inte vara helt eniga i vänsterlägret om vad man egentligen ska använda som kritik...

Att slutligen hävda att turordningsreglerna i LAS inte är strukturellt diskriminerande är nästan mest uppseendeväckande - de har ju som direkt följd och syfte att i första hand kasta ut ungdomar och andra nyanställda för jobbet då det går dåligt.

Nä, ibland är det skönt att vara medlem i en lite mer realistisk politisk organisation. De ordnade för övrigt ett möte i fredags om just arbetsmarknadsmodeller - Annie rapporterar och det finns en artikel på Centerpartiets webbplats, och en rapport.