Är det verkligen bättre att fly än illa fäkta?

De senaste veckorna, efter besvikelsen på partistämman (man kan för övrigt se i varje fall delar av debatten på SVT24 med mig ca 25:20, har inte hittat eftermiddagens diskussioner men de ligger kanske också där någonstans).

Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.

Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.

Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.

Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.

Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.

Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...

Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.

Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Sammantaget står dessa principer i strikt motsats till bland annat FRA-lagen och IPRED-direktivet, och därmed också en kritik till den politik drivit på integritetsområdet den senaste tiden. Integritetscertifieringen är öppen för alla centerpartister, gräsrötter så väl som proffspolitiker är välkomna! Om du håller med om ovanstående princippunkter, vill jag uppmana dig att gå in och certifiera dig.

Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.

I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.

Läs även: Erik och Stefan.

Integritetsdebatt på centerstämman

Integritetsdebatten är i full fart på centerstämman. Det går visst att se på SVT24, men det gäller att vara kvick - tidsnöden är tyvärr ganska stor. Applåderna för kritikerna är ganska stora men det känns fortfarande oklart om våra tilläggsyrkanden går igenom - och ärligt talat har det inte enorm betydelse. Liggande förslag är bra (med några smärre undantag). Det som fattas är inte ställningstaganden, de har vi redan tagit. Det som fattas är att uppfylla dem i konkret handling.

Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.

Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...

Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.

Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.

Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.

Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.

Mina hemkommuner toppar i företagsranking

En trevlig nyhet som kom under veckan som gick är att både min nya och min gamla hemkommun gör bra ifrån sig i Svenskt Näringslivs årliga företagsklimatranking. Solna fortsätter ligga överst, och Laholm klättrar upp en plats till nummer 12. Snart kanske Laholm är ikapp om toppstriden?!

Har Centerpartiet något förtroendekapital inom integritetsfrågorna kvar alls?

Centerstämman i Örebro är i full gång, och utspelen duggar tätt. Det senaste står Annie för, man föreslår bland annat en integritetsbalk. Men är det egentligen något nytt som har kommit från partiledningen? Mycket av det som nämns i stämmohandlingarna inför årets stämma var, möjligtvis med mindre variationer, centerpolitik redan på förra stämman i Kalmar, år 2007, och innan dess på förtroenderådet 2006 (då öppenhetsmanifestet antogs).

Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.

CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)

Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...

För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?

Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.

Centerpartiet fegar om LAS

Dagens mediasnackis var Centerpartiets förslag om att reformera LAS till "mini-LAS". Från början triggat av en motion från Helen. Men varför är man så fega? Man vill bara lägga till några ytterligare undantag från turordningsreglerna - något som inte kan kallas annat än "piss i Nissan"!

Nä, man borde våga vara betydligt mer drastiska, och föreslå att LAS skrivs om från grunden. Det nuvarande förslaget duger bara som övergångslösning. Det finns knappt en centerpartist som tycker att lagen är bra; min egen åsikt är att den strukturellt diskrimerar ungdomar, kvinnor och invandrare, alla grupper som står relativt långt från arbetsmarknaden (läs även exempelvis blogginläggen hos centerpartisterna Johan, Magnus och Per, samt allianskollegan Edvin). Det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur mycket som helst.

Så, hur borde då en ny LAS se ut? Jag har ett par förslag på grundläggande principer nedan:

• Alla uppsägningar ska ske på saklig grund (arbetsbrist eller misskött arbete, precis som idag)


• Det ska anges i anställningsavtalet enligt vilka principer det bestäms vilken eller vilka anställda som sägs upp vid arbetsbrist. Turordningsreglerna kan möjligen få finnas kvar, men bara som en helt och hållet dispositiv standardlösning, i den mån inget alls anges i avtalet. Förhoppningen är naturligtvis att arbetsgivare och arbetstagare ska komma överens om lämpliga regler för varje enskild bransch och yrke, istället för att lagens standardregel ska få gälla.


• En ny LAS får på inga villkor ge facket makt över icke fackanslutna (eller anslutna till minoritetsfackföreningar), på samma sätt som dagens regler gör (facket har rättighet att förhandla bort turordningsreglerna - men inte bara för sina egna medlemmar, utan för alla. En rättighet som nu och då missbrukas).


• Den som blivit uppsagd för arbetsbrist bör även i fortsättningen ha företrädesrätt till återanställning


• Alla ersättningsregler som regleras i lagen bör vara oberoende av ålder (förutom indirekt genom anställningstid)

Uppdatering: Magnus Andersson bloggar mera, och har skrivit en debattartikel i Expressen.

Uppmärksamhet runt CUF-stämman

CUF höll i helgen sin förbundsstämma i Östersund. Många beslut togs - bland annat valdes en ny förbundsstyrelse. Men det som ändå fått överlägset mest uppmärksamhet är att Hanna Wagenius motion om avskaffande av sexköpslagen röstades igenom - trots att förbundsstyrelsen föreslagit det motsatta.

Det är verkligen en kontroversiell ståndpunkt - men Hanna har föredömligt (om än med något ofint språk) argumenterat för beslutet i media. Även på hennes blogg har diskussionen gått vild. Det första jag såg när jag loggade in på Facebook var diskussionen som utbrutit bland centerpartister som inte deltagit på stämman - var det ett bra beslut eller inte? Alldeles tydligt var det att åsikterna skiftade en hel del. Man får hoppas att diskussionen blir lika öppen även på partistämman.

Den som lever lär få se, men att det skapat diskussion är det ingen tvekan om. Jag satt själv med, och även om jag tvekade en del röstade jag för Hannas förslag. Jag skulle inte köpa sex själv`(och om jag hade velat hade jag haft alla chanser i världen efter att ha bott i ett år i staden där Herbertstraße ligger), men jag kan samtidigt inte helt hitta motivationen till att förbjuda andra att göra det. Speciellt inte i belysning av risken att verksamheten helt enkelt går under jorden. Viktigt att nämna är att det också lades ett tilläggsförslag till Hannas, med innebörden att samhället behöver ta ett betydligt större ansvar för att sexbranschen fungerar på ett sjysst sätt och att bland annat den som inte vill inte heller ska tvingas till att syssla med detta (exempelvis genom trafficking), som röstades igenom närmast mangrannt av stämman.

Veckans nämndsmöte: besök hos ÅF

I tisdags var det återigen dags för nämndsmöte. Istället för att hålla till i stadshuset som vanligt, passade vi på att göra ett studiebesök tillsammans med delar av förvaltningen på ÅF:s nya kontor, bara ett stenkast hemifrån. Riktigt snygga lokaler! Vi fick också berättat för oss hur de, JM samt kommunala bostadsbolaget Signalisten jobbar för att göra sina fastigheter mindre miljöbelastande. Intressant - och som sammanfattning kan sägas - det är varken svårt eller dyrt att bygga miljövänligt - det är bara viljan som ska till!

Mötet blev för dagen kort - inget av ärendena var särskilt kontroversiellt. Utöver rutinärenden behandlades egentligen bara två frågor av intresse: beslutet att ge miljöpriset till Agresso samt ett ganska stort antal föreläggande med vite att genomföra PCB-inventering i byggnader från 50-, 60- och 70-talen. Detta är något som enligt lag borde ha varit gjort redan förra sommaren, så nu är det minst sagt hög tid att ta tag i det. För att se till att syndarna får "tummen ur" sätter vi vid sådana här tillfällen ett vite, dvs om problemet inte åtgärdas får man böta. Bötesbeloppet läggs så att det kan bedömas billigare att rätta till problemet än att fortsätta strula.

Om man spelar bollen av plan, får man se till att hämta tillbaka den

Gårdagens stora nyhet var att Piratpartiet, enligt Synovates opinionsundersökning, kommer ta plats i EU-parlamentet. Jag kan inte säga att jag personligen är lika överraskad som tidningarna verkar vara.

För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.

Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!

På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.