Debatten det senaste året har varit ganska tydlig: det är inte längre självklart att samhället är till för medborgarna, istället för tvärtom. Det har FRA-lagen och IPRED tydligt visat. Det är inte längre normalfallet att vår kommunikation är privat, och det är inte heller längre normalfallet att alla typer av brott endast utreds i organiserad form av den som är polis. Med det har faktiskt vår idag borgerliga regering gjort rejäla avsteg från den borgerliga idétraditionen, faktiskt så stora att PJ Anders Linder på SvD (liberal) till och med associeras med Piratpartiet.
Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.
Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.
I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.
Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.
Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!
Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.
3 kommentarer:
Nej ! Upphovsrättsbrott skall inte beivras som alla andra brott, sålänge upphovsrätten ser ut som den glör idag !
Ingen - inte ens Piratpartiet - vill avskaffa upphovsrätten ! Men dagens utformning av denna lag har tillkommit utan folkstyre genom ständigt mygel och påtryckning från lobbyorganisationer. den är med andra ord en korrupt lagstiftning utan förankring i folket - utan verklig demokratisk legitimering. Detta är en del av förklaringen varför just denna lagstiftning har ganska låg respekt bland folk.
De som nu anser att man inte "kan äga nollor och ettor" och tycker at det är OK att dela med sig av material sålänge det sker okommersiellt är dessutom en snabbt växande grupp på väg att bli framtidens politiska majoritet i just denna sakfråga. De anser att det är deras rätt att omforma ramvillkoren för distribuering av information - äve de som skyddas av upphovsrätt - enligt deras egna nya värderingar. Vi har ingen rätt at tvinga de nya generationerna att sluta upp bakom det som "alltid har varit". Försöker vi det kommer de förr eller senare att göra uppror och sopa undan oss och allt som de inte gillar. Konfrontation och repression är inga lösningar, de är en del av problemet.
Vill man rädda upphovsrätten är det bäst at allvarligt diskutera dess framtida utformning. Den behöver hårdbantas för att vinna trovärdighet och kunna överleva som en skyddslag för kreativa människor. Framförallt bör de alldeles hårresande och oskäligt långa skyddstiderna kapas rejält - låt säga till samma 20 år som uppfinnare får enligt patenträtten. Och då väl märkt räknat från respektive verks
första publicering och utan koppling till upphovsmannens biografi !
En sådan ändring - kombinerad med att den omoraliska och grundlagsvidriga IPRED-lagen rivs upp helt och hållet - skulle kunna lösa det mesta av problemet.
Men då måste man äntligen flytta debaten från fildelningens vara eller icke-vara eller hur den kan lagföras till e seriös diskussion om hur framtidens upphovsrätt bör se ut.
Odin
En ANNAN upphovsrätt är möjlig - och nödvändig !
Du verkar vara av åsikten att vissa brott inte ska beivras i Sverige? Förutom upphovsrättsbrott, vilka andra brott ska polisen få uttryckliga direktiv att inte utreda bara för att alla inte håller med om dem? Och på vilka grunder ska en sådan lista?
Det är för mig ganska tydligt att det inte är en majoritet av befolkningen som vill ändra upphovsrätten precis som (pp) tycker - det finns ett kontinuum mellan dagens situation ända bort till (pp). Och bortom på bägge sidor. Samt mängder med människor som inte har bestämt sig än, kanske helt enkelt inte är insatta i diskussionen än.
Oavsett vad man tycker om dagens brottsbalk, så är det en bra princip att brott beivras, även om man inte håller med om lagstiftningen. Naturligtvis på ett rättssäkert sätt. "Land ska med lag byggas."
Annars har man gjort helt fel när man stiftat lagen, om man bara förväntar sig att den ska följas.
(det senare är för övrigt ett mycket stort argument just för en revidering av upphovsrättslagen - men tills det skett bör vi betrakta upphovsrättsbrott på precis alla andra brott - och inte särbehandla det genom exempelvis bestämmelserna i IPRED)
I England är polisen nöjd med utfallet av sin nya policy vad det gäller cannabis.
Utan att någon lagändring gjorts (man omklassificerade visserligen cannabis, men det är fortfarande fängelsestraff på innehav - bara kortare) så har polisen ändrat policy. Personer som påträffas med drogen får den beslagtagen och en tillsägelse.
Så omöjligt är det väl inte att genomföra...
Skicka en kommentar