21 juni 2009

LAS är strukturellt diskrimerande

LAS har debatterats en del på sistone. Debatten har även pågått bland centerbloggarna: bland annat Johan, Helen och Magnus bloggar. Bland oss centerpartister är synen på lagen ganska unison: den är inte bra. Man skulle kunna tro, att med så många som redan belyst frågan, att det inte finns några nya infallsvinklar - men det tror jag mig faktiskt ha. I Diskrimineringslagen definieras indirekt diskriminering såsom:

"...indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet..."


Att LAS missgynnar ungdomar genom sin tillämpning är uppenbart. Ungdomar har inte 15 års erfarenhet, och tenderar ofta att vara senast anställda (liksom andra förfördelade grupper med kanske ännu större argument, eftersom ålder ofta är ett undantag i Diskrimineringslagen!). Ergo åker de ut först om någon behöver sparkas.

Mer otydligt för mig är om LAS är en bestämmelse som "har ett berättigat syfte" och om den lagen innebär "lämpliga och nödvändiga" medel (min kursivering). Skulle man inte kunna uppnå anställningstrygghet på andra sätt? Och vad innebär anställningstrygghet egentligen? För den som är anställd, men ung eller av annan anledning senast anställd, innebär det ju egentligen inte mycket mer trygghet att vara fast anställd än att vara timanställd.

Jag är inte jurist, så jag har säkert missat någon ordvändning i Diskrimeringslagen någonstans, eller felvärderar något ord någonstans. Trots det vore det mycket intressant om någon juridikkunnig kunde reda ut målkonflikten mellan Diskrimineringslagen och LAS. Vilken har trumf, och varför? Vad skulle hända om det inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen av en ung person som sparkats från en offentlig tjänst (vi behöver inte dra in oskyldiga företag i detta!), p.g.a. LAS, trots att personen är tydligt bäst kvalificerad?

Och vilka implikationer har den presumtiva utgången att det är LAS som övertrumfar? Den viktigaste är mycket enkel: Riksdagen har i så fall stiftat en lag som institutionaliserar åldersdiskriminering (och i viss mån även diskrimering på andra grunder). Det ser inte vidare bra ut...

2 kommentarer:

Anonym sa...

LAS har ju en annan sida, en positiv sida. När man jobbat i branscher som saknar LAS, ser man på vissa arbetsplatser vad detta får för konsekvenser.

LAS, när det följs till absurdum (statlig/kommunal verksamhet) är helt korkat. Utan LAS får du inte heller en bra arbetsmiljö.

Att påstå att det ej går att anställa ungdomar, att ingen vågar p.g.a LAS, är ju helt befängt. Du kan ju anställa en ung människa på provanställning, till en skitlön, med dåliga arbetstider och noll garantier. Du kan sedan förlänge ett halvår till och ändå låta personen i fråga gå mer eller mindre på dagen.

Du kan anställa folk på timlön, helt i enlighet med LAS.

//Per L

Magnus Persson sa...

Största problemet med LAS är inte de regler du refererar till, och det var inte det jag kritiserade i mitt inlägg, utan främst principen "sist in, först ut" som den stadfäster.

De regler i LAS som är riktigt dåliga är de som reglerar vem som ska sparkas när ett företag bestämmer sig för att minska omfattningen av verksamheten, exempelvis på grund av ekonomiska problem i en lågkonjunktur. De reglerna slår direkt mot bland annat yngre.