Lästips för partiledningen

Det finns ingen anledning att bli långrandig. De flesta partier planerar nu för fullt inför valrörelsen under nästa år, så även Centerpartiet. Då är den undersökning som idag fick en puff på DN Debatt intressant. Det viktigaste att notera är att sinnesstämningarna är rätt olika i olika grupper. Integritetsfrågan är enligt debattartikeln på DN störst bland äldre kvinnor (en viktig väljargrupp för Centerpartiet) och bland yngre män (yngre är en grupp som vi hoppas ska kunna bli viktig, och den jag i stor utsträckning möter). Hur vi ska kunna nå de personer som ingår i dessa grupper är en stor utmaning. Speciellt bland yngre, kan konstateras att våra huvudkonkurrenter utan tvekan är Piratpartiet och Miljöpartiet, som bland yngre är de två största partierna tillsammans med sossarna. Onekligen har integritetsfrågan här spelat en viktig roll, tillsammans med en av våra andra hjärtefrågor, miljön...

Skulle inte SJ kunna bli lite mer som DB?

Sitter i Köpenhamn och gratissurfar lite hos McDonalds i väntan på vidare färd söderut till München via Hamburg. Tågresan känns mindre stressig än vad en resa med flyg hade varit - i vilket fall hade jag fått åka idag, även om orsaken till resan är ett möte nära flygplatsen imorgon (avgångarna på morgonen är inte tillräckligt tidiga). Att det dessutom är Oktoberfest i München, och därmed fullt med ölglada turister som pressar upp hotellpriserna, avgjorde definitivt saken till förmån för en långresa med tåg.

Hur som helst, varför kan inte SJ vara lite piggare på att samarbeta med andra länders tågbolag, som DB är? Visserligen är DB också en statlig monopolist, men deras resemarknad är numera mera konkurrensutsatt än SJs. DB har också priser som varierar med efterfrågan, men inte alls lika mycket. Man samarbetar dessutom, till skillnad från SJ, betydligt mer med omkringliggande länder. Detta förefaller riktigt naturligt - med SJ går det inte enkelt att köpa biljetter bortom Östdanmark, Narvik, Oslo eller Berlin (den sistnämnda erbjuds endast sommartid). För en Malmöbo är det antagligen betydligt fler troliga resmål som ligger i resten av Danmark, eller för den delen Tyskland, än i norra Norrland. Det finns många destinationer med nattåg från Köpenhamn som kan innebära en riktigt smidig resa. Via SJ går dessa varken att boka eller se. Annat är det med DBs resplanerare, är du tåggalen kan du leta förbindelser över flera dygn och genom hela Europa.

Att SJ inte samarbetar med andra länders tågbolag får också andra konstiga följder. När resan som jag är på väg att göra skulle bokas, var priset som resebyrån fick fram (via SJ) betydligt högre än det som visades på DB.de. När jag lite halvt på skämt föreslog min kontakt på resebyrån om att samarbeta med DB (utöver SJ) istället för att resenärerna ska boka sina tåg på DB.de och smidigt få dem i brevlådan, fick jag följande svar:

[...] Vi får vara glada att SJ har fått sätta upp en biljettautomat på Kastrup. Vi får inte koppla upp oss mot DB eftersom det är SJ som "äger" biljettutskrivningen utrikes och få en tysk biljettskrivare är nog inte det lättaste - trots att det skulle vara så mycket smidigare.

Tågsidan är tungrodd.

Snälla Åsa, när ni avreglerar persontrafiken på järnväg i Sverige - glöm inte utrikesbiljetterna då!

Det börjar lukta valfläsk...

Mona gör utspel om att Socialdemokraterna kommer att riva upp FRA-lagen, och ersätta den med något nytt. Tyvärr säger hon inte vad, och jag misstänker att den bara ska rivas upp för att det är det som ser bäst ut utåt. Hon kanske skulle samordna sig bättre med Paggan, som gör sina egna utspel? Att Socialdemokraterna plötsligt har fått ett samvete vad gäller integritetsfrågor skulle jag se som ytterst förvånande. Särskilt som tanken är att vi som centerpartistiska kandidater till riksdagen här i länet, ska få mannen som lånat sitt namn till uttrycket "Bodströmssamhället" till huvudmotståndare. Sossarna har velat fram och tillbaka så många gånger i integritetsfrågorna, att det endast blir tydligt vad de egentligen vill när man bortser från vad de tyckt när de suttit vid makten själva. Nu har knappast mitt eget parti heller förtjänat en guldstjärna, men vi är många som jobbar på att ändra partiets ståndpunkter inifrån, medan det i (s) inte alls verkar vara en så viktig fråga.

Tyskt valtest

Det är snart förbundsdagsval i Tyskland. Nu har jag inte rösträtt där, men det är ju ändå rätt intressant att veta vad som händer där man tidigare bott. En fågel viskar i mitt öra och tipsar om wahl-o-maten. Mitt resultat blev, i tät följd, tyska piraterna, liberalerna i FDP, och de gröna på tredje plats. Inte så oväntat resultat, det är utan tvekan de tre partierna som har mest gemensamt med Centerpartiet i Sverige, om än inte allt.

Intressant DN-ledare

Man skulle nästan kunna tro att hela DN-ledarredaktionen har gått och blivit centerpartister. Av de fem förslag de för fram (ett uppsnyggat stadsrum, friare hyror, cykelsatsning, decentralisering av trängselskatten och spårvägssatsningar), är åtminstone de tre sista klockrena centerfrågor. Marknadshyror är inte riktigt officiell ståndpunkt (än i alla fall), men vi är många centerpartister i storstadsregionen, bland annat jag, som tror att det är en nödvändighet. Fyra av fem rätt med andra ord!

När det gäller första punkten är det mer tveksamt om de helt följer centerpartistisk partilinje. Dels är DN-redax ganska otydliga med vad de egentligen menar; dels får de kritik från Per A som är gruppledare i Stockholm. Samtidigt ska nog motvilligt erkännas att här är (c) ganska splittrat i frågan bland sina landsbygdsföreträdare - det råder en del oenighet om hur tätt städer bör byggas, en debatt som lär fortsätta inom partiet.

Ett frihetligt Centerparti, gärna, men kan vi inte vara lite mer konkreta?

Flera vänner till mig skriver på Newsmill om ett frihetligare centerparti. De har helt rätt i att lite mer tydlighet är precis vad Centerpartiet, och att konsekvent driva en frihetslinje är ett sådant sätt.

Frihet allena är dock inte hela svaret. För det första, finns det frågor där det inte finns en helt tydlig skiljelinje mellan frihetliga ställningstaganden och (exempelvis) socialistiska, och all vår politik kan inte på ett enkelt sätt motiveras endast med frihetliga argument. Ett exempel är miljöpolitiken, som är betydligt mer grundläggande i den centerpartistiska politiken än i andra liberala partier. Så även om frihet är en del av svaret, så är det inte ensamt hela lösningen.

Den andra synpunkten jag har, är att bara uttalanden om frihet inte är värt något. Man måste konkretisera på varje enskilt område. "Mer frihet" är alldeles för abstrakt för att förstå, men sänkt skatt, minskat regelkrångel, avskaffande av LAS turordningsregler, ett backande från FRA-lagen och IPRED, är alla möjliga förslag på en delvis konkretisering av budskapet, som är betydligt enklare att förstå, och dessutom inte lika luddiga som krav på det abstrakta begreppet "frihet". Frihet är ju ett ord som betyder olika saker för olika personer, beroende på hur de lever sina liv, och vilka värderingar de har, och ett sådant budskap kommer garanterat att missförstås, eller ens tydligt kunna uttydas. Vad händer när två olika fraktioner inom partiet företräder olika linjer, bägge med argumentet att deras åsikter är de mest frihetliga? Frihet har dessutom flera dimensioner - en vanlig uppdelning är ekonomisk och social frihet. Det går mycket väl att vara för det ena, men inte det andra. Exakt vilken variant av frihet är det tänkt att vi ska stå för?

Slutligen finns det ett rejält frågetecken om trovärdighet. På vissa områden har Centerpartiet tydligt burit frihetsfanan, men på andra har vi (tyvärr) lika tydligt fört en konflikterande linje. Det uppenbara, övertydliga, exemplet är naturligtvis frågor om personlig integritet, som FRA-lagen. Det är inte acceptabelt att Centerpartiet medverkat till att göra övervakning av DDR-modell helt laglig, om än inte verklighet (än?). Vi har mycket effektivt bränt förtroendekapitalet hos ett stort antal moderna väljare, som idag hellre röstar på Piratpartiet, eller kanske Miljöpartiet. Det kommer ta tid att ogöra den skadan, och än så länge finns inte ens skuggan av en tillstymmelse till ett ändrat budskap om exempelvis FRA eller IPRED från partiet! Som Markus säger: "Handling, inte ord!"

Uppdatering: Nej, jag hade inte läst Mattias inlägg innan jag skrev mitt. Great minds think alike! :-)

Miljöpartiet, ska ni verkligen acceptera sossarnas IPRED-utspel?

I slutet på förra veckan gjorde sossarna utspel om att de kanske är för IPRED-lagen i alla fall. Det gör dem rejält veliga, det var inte länge sedan de ändrade sig till att vara mot IPRED. Det har varit märkligt tyst sedan dess. Utspelet går bland annat rejält på tvärs med Miljöpartiets ganska starka ordval i frågan. Ska de verkligen acceptera att bli överkörda av sossarna i den här frågan helt och hållet?

Läs även: Stefan och Per.

Förbifart Stockholm

Det har gått ett par veckor sedan beskedet om att Förbifart Stockholm ska byggas. Frågan har triggat en intensiv debatt mellan centerpartister och miljöpartister, bland annat om det rätta i att bygga en motorväg, istället för att bygga ut kollektivtrafiken. Personligen skulle jag tjäna mycket mer på det senare, men jag inser också att det kanske inte är helt realistiskt att göra så...

Vad kan man då konstatera? Jo, att nya nordsydliga förbindelser för bilar i Stockholm behövs, det är det ingen tvekan om. Storstockholm är tänkt att växa med en halv miljon invånare de närmsta decennierna, så även om vi kör betydligt mindre, kan trafiken som helhet ändå öka. Dessutom är trafiksystemet idag mycket känsligt, vilket visats när större olyckor inträffar på Essingeleden. Motorvägen förvandlas då till Sveriges största parkeringsplats...

En hel del trafik från södra Stockholm har sitt mål någonstans i Västerort, och skulle inte köra på Essingeleden om det fanns en förbindelse längre västerut. Flera förslag har varit på tapeten; de främsta två är Förbifarten och Ulvsundadiagonalen. Även om Vägverket tydligt pekat ut Förbifarten som rätt plats att bygga på, så är det svårt att jämföra dessa bägge två alternativ. Beroende på vad man värderar som viktigast, så kan man ranka de olika alternativen olika. Vägverkets utredningar pekar på olika fördelar för bägge.

Ett tredje alternativ, som inte riktigt tas upp i dessa utredningar, är att komplettera det med den i Dennispaketet föreslagna Österleden, som skulle skapa en ringled runt Stockholm.

Jag har inte läst tillräckligt mycket för att göra en tydlig avvägning mellan dessa alternativ; och inte heller för att säkert kunna säga att alternativet förbifarten verkligen är det bästa. Det jag dock vet, är att någon form av nordsydlig trafikled behövs, om inte riktigt nu, så snart. Exakt vilken som är lämpligast är en fråga jag hellre överlåter till experter och de politiker som äger frågan. Som en följd av detta är inte heller Miljöpartiets approach till problemet särskilt seriös - det kommer att behövas nya vägar mellan norra och södra Stockholm - men de kritiserar bara liggande förslag utan att komma med något annat alternativ själva.

Uppdatering 090924: Per Ankersjö har en debattartikel i frågan i svenskan.

Kymlinge

I förra veckan fanns det en artikel i vår lokaltidning Mitt i Solna (länken dör nog snart; e-tidningen brukar ligga ute endast en vecka) om byggplanerna på ett värmeverk i Kymlingeskogen. Vi i Centerpartiet i Solna har flera gånger om diskuterat frågan. Vi har hela tiden inte kännt att det var en lysande idé, med tanke på närheten till Igelbäckens naturreservat och det stor antalet strövstråk genom området. Att vi har en viss skepsis till gör oss ganska ensamma i Solna, samtliga övriga partier står bakom planerna. Vill man vara lite elak, kan man fundera på om detta kanske har att göra med att den föreslagna byggplatsen ligger på andra sidan gränsen mot Sumpan...

Det kan inte vara omöjligt att lösa värmeproblemet på annat sätt - samarbete med omgivande kommuner exempelvis, eller minska värmebehovet genom att tilläggsisolera äldre energislösande hus i staden. Vi är inte emot ett bygge av ett värmeverk som sådant, men platsen måste väljas bättre. Kymlinge är inte rätt plats för industriverksamhet, inte ens en ganska miljövänlig sådan.

Läs även: Inlägg på Politikerbloggen av Magnus Andersson och Stefan Bergström, Centerpartiet Solnas uttalande, kampanjbloggen Bevara Kymlinge, samt Johan Hedin.

Hyresmarknaden kramas ihjäl

Den oheliga alliansen mellan Barbro Engman, Hyresgästföreningen, och Dick Kling, Timbro, skrev i förra veckan om problemen på bostadsmarknaden i Svenskan. Tyvärr hann jag inte (som HSB) kommentera inlägget då. För en gångs skull, håller jag helt med Barbro. Man ska inte behöva ta miljonlån för att kunna flytta hemifrån. Man ska inte tvingas göra sin privatekonomi starkt beroende av ränteutvecklingen, om man inte önskar det. Man ska inte behöva sätta sina pengar på spel på en marknad som de senaste åren visserligen mestadels gått upp, men lika gärna kan få för sig att vända neråt (som på nittiotalet). Man ska inte riskera att inte alls få bostad om det skulle visa sig att man inte har råd med lånet...

Problemet är bara att Barbro inte kopplar varför det ser ut så här, och jag frågar mig varför inte Dick reagerar över det. Genom att starkt reglera hyresmarknaden, något som Barbro förespråkar, skapar man inte som man kan tro billiga bostäder för de som behöver dem. Man kramar istället ihjäl marknaden helt. Svarthandeln med hyreskontrakt gracerar. Man sitter på hyreskontrakt i onödan som kan vara "bra att ha". Man skapar ekonomiska incitament för hyresgäster att ombilda sina bostäder, när hyresrätten i praktiken är värd en förmögenhet.

Värdeskillnaden mellan hus som förvaltas som hyresrätt och som förvaltas som bostadsrätter är riktigt stor - och därav alla ombildningar. Säga vad man vill om ombildningar, men det tenderar inte vara en process som lockar fram det bästa ur människor. Risken är stor att en del av de boende snarare får dollargrin i ögonen av de lättförtjänta pengarna. Hade hyrorna inte varit reglerade på det vis de är i Sverige hade bostadsrättsombildning istället varit närmast en juridisk kuriositet.

Riksdagen, om teknikstudenterna finge välja

Jag läser i Ny Teknik om en opinionsundersökning, som gjorts lite annorlunda än annars. Man har nämligen bara frågat teknikstudenter. Resultatet är onekligen intressant:

(m) 22,7%
(s) 16,6%
(mp) 13%
(pp) 11,6%
(fp) 8,3%
(v) 6,1%
(sd) 5,8%
(c) 4,4%
(kd) 1,9%
(fi) 1,4%
blankt 3%
soffan 5%

Dessa siffror, framförallt att Piratpartiet är så stora, gör att om alla svenskar röstade som teknikstudenterna gör, skulle varken Alliansen eller de Rödgröna, på långa vägar, få egen majoritet. Om man antar att Sverigedemokraterna placeras i en frysbox, och i enlighet med siffrorna ovan både Kristdemokraterna och FI hamnar under 4%-spärren, så finns det tre möjliga formationer för majoritetsregering:

(m)+(fp)+(c)+(pp)
(m)+(fp)+(c)+(mp)
(s)+(mp)+(v)+(pp)

Detta vore onekligen en mycket intressant förhandlingsposition för både Miljöpartiet och Piratpartiet!

Som centerpartist är jag också glatt överraskad över vårt resultat. Även om det är betydligt under hur många som röstar på oss i allmänhet, har vi aldrig varit särskilt duktiga att nå gruppen teknikstudenter. Eftersom nästan en tredjedel röstar på de andra partier som ligger oss närmst (fp, mp, pp) så finns det ändå potential för oss att nå fler.

Uppdatering: Nu har även Aftonbladet skrivit om undersökningen.

Lästips

Markus´hälsar och ger som lästips en artikel i Aftonbladet där han medverkar. Även om journalisten vinklat det lite väl mycket mot "medlemmarna är missnöjda", så har han en poäng. Alliansen har inte hanterat bland annat FRA-frågan på ett föredömligt sätt...

Läs också en artikel i DN om FRA-lagen kontra mänskliga rättigheterna.

Höghastighetståg - ja! Men var?

Senare idag kommer betänkandet om höghastighetståg att lämnas över. Spännnande. Ovan har jag skissat de alternativa sträckor som jag känner till. Grått är befintliga stambanor, svart är den föreslagna Götalandsbanan vars grova sträckning inte är omdebatterad, den sammanbinder flera stora städer med i dag ganska dåliga anknytningar. Den sänker dessutom restiden, även mot Malmö, med över en halvtimme, tack vare att de tågen följer samma räls nästan halva sträckan.

De som debatterar Götalandsbanan debatterar snarare för eller emot höghastighetståg överhuvudtaget, exempelvis genom att hävda att det inte är ett kostnadseffektivt sätt att förbättra klimatet. Jag ser det snarare som ett sätt att leva med de förändringar som blir nödvändiga, inte främst genom klimatförändringar, utan genom att oljepriset på sikt är på väg upp, tack vara peak oil, och att bygga ett samhälle "bortom oljan" som ändå är kapabelt till att bära en stark ekonomi.

Däremot har ett antal andra alternativ framkommit för en bana mot Sydsverige: Jönköping-Halmstad (rött), ungefär längs E4:an mellan Jönköping och Helsingborg, dvs Europabanan (blått), eventuellt med koppling direkt söderut från Örkelljungatrakten, längs nuvarande södra stambanan mellan Tranås och Lund (orange), samt ett helt östligt (nybyggt) alternativ via Linköping-Växjö-Kristianstad-Lund (lila).

Senaste utvecklingen är att i förra veckan släpptes en dansk rapport om en möjlig tågtunnel mellan Helsingör och Helsingborg. En sådan tunnel är, i alla fall på sikt, antagligen en nödvändighet för att de bägge västliga alternativen ska vara lämpliga.

De alternativ som troligtvis är billigast, är Halmstad-Jönköping (pga kortare sträcka) samt längs södra stambanan (enklare att bygga längs gammal sträcka). Allra billigast är att höja hastigheten på befintlig bana till 250 km/h, men då blir det också ganska trångt på banan (snabba och långsamma tåg - som godståg - är svåra att blanda). Troligen behövs alltså ytterligare alltså åtminstone partiella extra spår. Slutligen blir det östligaste alternativet antagligen ganska dyrt att bygga på grund av längden.

Då är Europabanan intressant av andra anledningar. Visserligen har den kritiserats för att inte passera några större orter, vilket förvisso är sant, men kanske ska man även se detta som dess styrka? Det blir lättare att bygga för snabba hastigheter utan blockerande bebyggelse. Längs södra stambanan är orterna inte heller så stora. Restiden blir med detta förslag allra lägst. Alltså är det min favorit med en liten marginal, även om en förbättrad stambana vore intressant om pengarna inte räcker, eller som enklare extraalternativ (en potentiell Europabana kommer kunna vara ansluten till södra stambanan via flera tvärlänkar - Skånebanan, Markarydsbanan, Kust-till-kust-banan, Halmstadbanan och Jönköpingsbanan). Även om alla dessa sträckor inte är lämpliga för snabbtåg idag, skulle de vara utmärkta sätt att skapa direkttåg mot Stockholm. De är också möjliga kopplingar mellan banorna i ett byggskede. I alla fall i ett inledningsskede skulle några tåg kunna köra Jönköping-Värnamo-Alvesta, eller Jönköping-Markaryd-Hässleholm, istället för längs hela Europabanan. Det är inte självklart om det skulle bli snabbare än att köra längs med södra stambanan i lägre hastighet, men man skulle nå fler stora städer på det viset. Tåg som har andra mål än södra Sverige kommer fortfarande delvis kunna köra på höghastighetsbanan, för att sedan växlas in på tvärgående banor mot de bägge kusterna.

Det allra västligaste, och allra östligaste alternativet, verkar till viss del ha uppkommit andra anledningar än att de är allra bästa sättet att köra tåg mellan Mälardalen och Skåne. Både Halmstad, Växjö och Kristianstad, som alla är ganska stora städer, ligger idag något utanför tågens allfarvägar, även om det går järnvägar rätt igenom samtliga. För tåg mot Stockholm krävs det från alla orter normalt byten - för Halmstad i Göteborg (alternativt Hässleholm eller Nässjö), från Kristianstad i Hässleholm och från Växjö i Alvesta. Det vore antagligen bra om anslutningarna till dessa orter blev bättre, även om banor för >300 km/h kanske inte är nödvändiga.

Från Halmstad mot Värnamo och Nässjö är Halmstadbanan inte ens elektrifierad. Det går ett par dieseltåg om dagen - resan till Värnamo tar 1½ timme eftersom det är ganska många stopp och mycket kurvig bana. En elektrifiering och något förbättrad spårdragning skulle kunna spara en hel del tid jämfört med idag. Växjö skulle få mycket bättre anknytning norrut med ett triangelspår i Alvesta, så regionaltåg längs stambanan norrifrån mot sydöstra Sverige kunde svänga av stambanan där utan att behöva vända i Alvesta. Och Kristianstad väntar på sin diagonalbana mot Malmö. Tillsammans med en återuppbyggd järnväg mellan Olofström och Sölvesborg (tillsammans med elektrifiering Älmhult-Olofsström) skulle man ge en möjlighet att låta persontåg gå en östlig väg mot Malmö via Kristianstad. Detta skulle ge flera parallella sätt att köra tåg igenom landet - ett snabbt längs enbart höghastighetsbanan, och flera halvsnabba igenom intressanta städer på vägen, precis som man idag kör både X2000 kortaste vägen Stockholm-Göteborg, och InterCity-tåg längs omvägen norr om Mälaren.

Hur som helst: det viktigaste just nu är det Per säger. Viktigast är att starta Götalandsbanan. Höghastighetståg mot Malmö/Köpenhamn kan jämfört med det egentligen bara bli prioritet två.

Mer läsning: Banverkets höghastighetsutredning, föreslagen dragning Europabanan, föreslagen dragning uppgraderad stambana.

Uppdatering: SvD skriver också.

Uppdatering 2: Regeringen har släppt rapporten på webben. Det blir en variant av Europabanan, med en förgrening i Markaryd; ena benet mot Helsingborg och andra längs östra halvan av Markarydsbanan. Ett antal tidningar skriver: GP, SvD, DN, HD, HDs ledarblogg, Sydsvenskan samt Kristianstadsbladet. Dessutom språkrören för (mp) på Newsmill.

Tänkte de inte på det?...

Någon måste ha haft riktigt mycket otur när de tänkte, samtidigt som de jobbade med socialtjänstutredningen. Jag kan inte för mitt liv föreställa sig att socialen har ett reellt behov av att lagra uppgifter om politiska åsikter. Gör om, gör rätt!

SJ AB baklänges blir...

SJ tar i med krafttag och stoppar andrahandshandeln med biljetter. Fast man tar inte bort orsaken till problemet - att SJ tre månader innan avgång säljer sina biljetter långt under marknadsvärdet, för att sedan succesivt höja priset. Det är precis detta som har möjliggjort de arbitrageaffärer som många gjort på tågbiljetterna.

En resa Stockholm-Halmstad en fredageftermiddag är fortfarande värd betydligt mer än 95 kr, oavsett när den köps. Detta leder också till att de allra sista biljetterna som säljs får ett betydligt högre pris än vad de hade behövt ha - de måste ju subventionera de allra billigaste biljetterna. Maxpriserna ligger på över en tusenlapp, en prisökning med över tusen procent, gott om plats att tjäna pengar alltså. Jag har själv räknat ut att det är billigare att köpa biljetter tre månader innan, och slänga tre av fyra i papperskorgen, än att köpa biljetter strax innan när jag vet att jag kommer att använda dem. Man hade gott kunnat höja lägstapriset för de längre sträckorna på ungefär samma nivå som expressbusspriserna och samtidigt sänka högstapriserna.

Även om andrahandshandeln kommer att upphöra, är den inte den enda effekten av prissystemet. En annan effekt är tågets svårigheter att konkurrera med flyget för resor som beställs med kort varsel, det är helt enkelt både billigare och snabbare att flyga. Även om bara resan ut till Arlanda kostar mer än en tågbiljett hade gjort tre månader innan...

Med tanke på att SJ framhärdar med sin prispolitik, så är det skönt att veta att tågtrafiken nu är konkurrensutsatt i Sverige. Hittills är det bara Öresundståg och Veolia som kör parallellt. Bägge kör med fasta prismodeller - Öresundståg ganska höga sådana, och Veolia med låga. Bägge är dock billigare än SJ om man får för sig att göra en spontantripp. Jag utnyttjar systemet till fullo och åker med SJ när jag planerar i tid och oftast Veolia när jag inte gör det.

Jag har skrivit mer om SJ och deras prispolitik tidigare, exempelvis här.