I tisdags höll Ung Allians en workshop om upphovsrätt. Intressanta diskussioner, tyvärr kändes rapporten lite som soppa kokt på en spik. LUF:s krav på registrering framstår dessutom som ganska orealistiskt för mig. Det klarar inte att hantera den nya situation som har uppstått där allt mer material genereras av amatörer ("användargenererat material" är visst det buzzword som gäller). Detta är något som är tydligt för mig som var aktiv som amatörmusiker (s.k. tracker-musiker). Redan för över decenniet sedan distribuerades musik, utan större problem, helt gratis över nätet. En del av den var uppenbarligen ganska bra, eftersom den senare blivit utgiven på skiva.
Det intressanta är bara, att det ofta i dessa fall inte är att det beror på att man fått skivkontrakt (många var aldrig så intresserade av det utan höll på mest för skojs skull). Flera fall har avslöjats där mer eller mindre kända artister helt enkelt plagierat amatörerna. Det mest uppmärksammade är Timbalands och Nelly Furtados låt "Do It", som i stort bygger på ett verk av en finne och en norrman. För tillfället ligger fallet i rätten, både i Helsingfors och i Florida. Notabelt är att det bara är norrmannen som driver ärendet, som egentligen inte är kompositör utan bara den som gjort den version av låten som "Do It" till stora delar bygger på genom excessiv sampling. Finnen gör inga uttalanden men det intryck man får är att han inte tycker det är lönt att lägga ner möda på det, även om skivan givits ut i miljontals exemplar. Flera mer eller mindre liknande fall finns på andra håll, även om det är i mindre skala.
Andra fall som uppmärksammats är det fall i Kanada, där skivbolagen fortsatte lägga in låtar på skivor, fast de bara hade tidsbegränsade rättigheter, eller Edwyn Collins som förgäves kämpar mot skivbolag som återsäljer rättigheter de inte har och till och med har blockerat honom från att lägga ut sina alster på bland annat Youtube.
Alla dessa tre exempel är fall där det är upphovsmännen som har en konflikt med skivbolagen, inte skivbolagen som har konflikter med piratkopierare. Tvisterna gäller inte tolkning av kontrakt, eller ersättningsnivåer, utan vem som faktiskt innehar upphovsrättigheterna. Samtidigt har skivbolagen i den politiska debatten runt upphovsrätten satt sig på höga hästar, och hävdat att det är viktigt med en stark upphovsrätt för att skydda upphovsmännen. "Gör som vi säger, inte som vi gör!" är en devis som man omedelbart kommer att tänka på.
En framtida upphovsrätt måste ta även dessa fall i beaktande. De riskerar att bli normalfallet i framtiden, när allt mer användargenererat material dyker upp på nätet.
Det är också därför LUF:s förslag om registrering för att upphovsrätten ska gälla inte är realistiskt. LUF anser uppenbarligen att fall där en stor organisation utnyttjar amatörverk är helt acceptabel. Det är inte ens tydligt om de anser att ursprungsupphovsmannen i dessa fall ens har rätt att bli nämnd som medupphovsman, eller om det kommer att vara fritt fram att plagiera oregistrerade verk...
Flera av dessa fall skulle även med Piratpartiets krav på kraftigt kortad kommersiell upphovsrätt bli ett problem. I många fall av dessa bortförklarar sig man dessutom, när man snott en hel låt, med "jag samplade ju bara", och Piratpartiet vill tillåta fri sampling. Tyvärr är det oklart när sampling övergår i kopiering. I Piratpartiets partiprogram är det dessutom oklart vad som ska hända med den ideella upphovsrätten (i sin FAQ skriver man att man tycker att det funkar bra idag - bah, humbug!). Kort sagt, dessa fall är frågeställningar som fortfarande behöver få en tydlig lösning. Ingen politisk aktör tycks mig ha några svar. Än.
13 kommentarer:
Bra skrivet!
Och ja...
Oavsett vad svenska partier har i sina program så lär det fortsätta att vara ett problem att skivindustrin inte följer de lagar de själva lobbar för...
Men det är bra att vi är överens så långt i alla fall.
Mvh
/J-O
Piratpartiet vill behålla den ideella upphovsrätten.
Skälet till att den ideella upphovsrätten inte nämns i Piratpartiets principprogram är helt enkelt för att Piratpartiet inte vill ändra den.
Vet inte om du kommenterade innan jag kompletterade med länken till er FAQ. Jag vill nog tycka annorlunda än er. Det finns problem med den ideella upphovsrätten idag, kanske inte hur lagen ser ut, men hur den i praktiken tillämpas. Det är i praktiken nog så viktigt som vad som faktiskt står i lagboken.
Sedan är det notabelt att er sida om upphovsrätt (som jag visst glömde länka i inlägget) inte innehåller det faktum att ni vill ha kvar den ideella upphovsrätten.
Magnus, det står inte heller på vår hemsida att vi vill lägga ner försvaret eller avskaffa kungahuset.
Som Anders påpekar, eftersom vi inte har några intentioner att ändra den riktiga upphovsrätten (till skillnad från kopieringsrätten) så finns det väl inga skäl att nämna det.
Men du kanske har rätt, kanske bör vi vara tydligare på den punkten. Om något så vill vi skärpa upphovsrätten (den riktiga, så kallade i ideella) så att den bland annat inte går att förhandla bort.
Point taken, och tack för en i övrigt väldigt bra artikel, Magnus! Hoppas nu bara att du kan få lite fler partikamrater att få samma goda insikt. :)
"Detta är något som är tydligt för mig som var aktiv som amatörmusiker (s.k. tracker-musiker). Redan för över decenniet sedan distribuerades musik, utan större problem, helt gratis över nätet. En del av den var uppenbarligen ganska bra, eftersom den senare blivit utgiven på skiva."
Åhå, har du något handle som man kanske känner dig bättre genom?
"En framtida upphovsrätt måste ta även dessa fall i beaktande. De riskerar att bli normalfallet i framtiden, när allt mer användargenererat material dyker upp på nätet."
Fast jag tror du glömmer en viktig detalj. I framtiden finns förhoppningsvis ingen plats för skivbolagen...
"Flera av dessa fall skulle även med Piratpartiets krav på kraftigt kortad kommersiell upphovsrätt bli ett problem. I många fall av dessa bortförklarar sig man dessutom, när man snott en hel låt, med "jag samplade ju bara", och Piratpartiet vill tillåta fri sampling."
Jag klipper och klistrar från det du länkar till hos Piratpartiet:
"Existerande lagstiftning mot plagiat, baserat på begrepp som "verkshöjd" har länge varit tillräckliga för att skydda skaparens upphovsrättsliga intressen. Det finns ingen anledning till senare tids extrema nya restriktioner."
"I Piratpartiets partiprogram är det dessutom oklart vad som ska hända med den ideella upphovsrätten"
Nja, om vi läst samma saker (det du länkat) ser jag inga oklarheter. Främsta anledningen (mitt antagande) till att vi inte specifikt nämner idéella upphovsrätten är att den juridiska lagtexten klumpar ihop ekonomisk och idéell till "upphovsrätt".
Sist men inte minst så tycker jag det är intressant att ta upp Gallefoss vs Timbaland igen i relation till Piratpartiets ståndpunkt om förkortad skyddstid till 5 år. Gallefoss remix släpptes 2002. 3 år efter kom Timbalands första bedräglighet i form av ringsignalen. 2 år efter det kom Nelly Furtados album. Allt inom loppet av 5 år m.a.o. Man måste också komma ihåg att om inte den kommersiella bäringen infunnits under denna tid så kanske, kanske är det så illa att den kommersiella kraften i form av ett redan etablerat kändiskap också måste vägas in i helhetsbilden. Hursomhaver så gjordes alla misstag som tänkas kunde i detta fall och då med främsta fokus på att Gallefoss inte ens omnämndes...
Kommentar hos syrrans granne: Vad vill piratpartiet med upphovsrätten?
Jag hittade hit via Anna Troberg som menar att du avfärdar Piratpartiets förslag alltför lättvindigt. Nu har jag läst vad ni båda har skrivit, men jag vet inte vem av er jag tycker har mest fel, och det är egentligen felen jag vill kommentera...
Jag kan hålla med om att förslaget rörande sampling (och andra derivatverk) nog bör förtydligas, främst därför att det vore en helt ny lagkonstruktion - utgångspunkten i nuvarande upphovsrätt är att ensamrätten även gäller eventuella derivat av det man framställt, om än med vissa preciserade undantag.
Anledningen till att PP inte har några förslag till förändring av den ideella rätten är nog att den delen av lagen väldigt sällan används mot enskilda på ett så burdust sätt som blivit vanligt när det gäller fildelning. Har intrång i ideell rätt exempelvis någonsin blivit ett polisärende, med husrannsakan, beslag av datorer eller annan bevissäkring som följd? Brukar inte det vara en rent civilrättslig fråga?
Om du menar att lagen ser bra ut men det brister i lagtillämpningen, då är det inte i första hand en fråga för riksdagen, utan för domstolarna och allmänheten. Rättspraxis utvecklas ju av domstolarna själva, och enda sättet för riksdagen att påverka den är att faktiskt ändra lagen. Vilka specifika problem ser du beträffande den ideella upphovsrätten?
Jag delar inte Björns uppfattning att PP vill göra den ideella rätten än mindre förhandlingsbar än den redan är. Det finns idag endast en formell begränsning i 3 § som säger att man inte helt kan avsäga sig sin ideella rätt, och det finns rentav förslag om att ta bort även denna begränsning, då den hindrar att man frivilligt placerar sitt verk i "public domain". Personligen upplever jag inte detta som något praktiskt problem, utan jag är nöjd med bestämmelsen som den är, men jag kan ompröva mitt ställningstagande om någon visar med ett konkret exempel hur det kan bli fel.
Jag håller med om att förkortad ekonomisk skyddstid inte löser problemet med industrins plagiat av mindre kända kreatörers verk, men det är heller inte syftet. Vad det handlar om är att sätta skyddstiden i relation till den marknadsmässiga livslängden hos flertalet verk, och den tiden är definitivt inte detsamma som upphovsmannens livstid plus 70 år (eller ens 50 år, det jag själv växte upp med och vande mig vid).
En konsekvens av PP:s olika förslag blir alltså olika skyddstid för de ekonomiska respektive ideella rättigheterna, men vi har inte uttryckligen sagt något om hur länge det ideella skyddet bör gälla. Att behålla livstid plus 70 år i det avseendet förefaller väldigt godtyckligt, då 1995 års "harmonisering" av skyddstiderna inom EU helt klart hade ekonomiska förtecken. Frågan är om ens 50 år efter dödsfallet kan motiveras på ideell grund, men vi lär få studera vad Victor Hugo skrev för att få någon klarhet på den punkten.
Det viktigaste för mig är inte hur lång skyddstiden är, utan hur skyddet ser ut och fungerar under den tid det gäller. Även med en blott femårig ekonomisk ensamrätt behöver vi veta i förväg vilken frihet vi har att befatta oss med andras verk, liksom vilka rättigheter till det vi själva skapat som vi kan tillgodoräkna oss.
Jag vill dock ge dig helt rätt i att registrering inte löser något problem; det vore snarare att införa det system som USA tillämpade till sent 1970-tal, och som jag menar är en del av orsaken till det kaos som råder nu. Om vi skall pröva något nytt, då skall vi inte välja något som andra har prövat och sedan av egen vilja förkastat.
Trevligt att det blev lite debatt (jag var förstås ganska medveten om att jag i viss mån provocerade). Alla piratpartister: Se diskussionen med mig som generalrep inför hösten! Jag är betydligt välvilligare inställd än många andra som inte håller med om att upphovsrätten behöver reformeras överhuvudtaget. Att göra grundläggande missar som att inte skriva att ni vill bevara den ideella upphovsrätten på era sidor på nätet är dumt. Skriver ni att ni vill korta upphovsrätten, utan förbehåll, så läser man det. Inte att ni vill det med vissa undantag. (jag hade för mig att ni ville bevara den ideella upphovsrätten, men eftersom det inte stod något när jag läste på webbsidan antog jag att ni helt enkelt ändrat er). Att ni inte vill göra något med frågor utanför er agenda (exemepelvis införande av republik) står dessutom tydligt även om inte varje enskild fråga listats.
Vad gäller att det inte finns problem med den ideella upphovsrätten: Fallet Timbaland är ett bra exempel. Av vad jag sett på nätet så är det inte att finnen Janne Suni inte bryr sig som är problemet, utan snarare att han inte tycker det är värt att ge sig in i matchen. Detta är ett problem. Sen är det inte nödvändigt att det faktum att det är ett problem, implicerar att en förändring att upphovsrätten är nödvändig, eller ens att det är ett problem som ligger på politikers bord överhuvudtaget. Däremot, att inte ens notera att det finns, det är antingen naivt och blåögt, eller så väljer man att inte se de problem som finns.
Thomas: TERdON. (länken är utrotningshotad, men funkar än så länge). Jag ser gärna även jag starkt försvagade skivbolag, även om jag tror att de ändå kan få finnas kvar (fast de får nog komma på hur de ska tjäna pengar själva, det är inte politikers uppgift).
Det finns även när det gäller fallet i fråga ändå en otydlighet. Glenn Rune är inte kompositör, utan (i traditionella STIM-termer) endast den som arrangerat och producerat verket. Formellt sett har han inte någon upphovsrätt till melodin, bara till hur det framförs. Det är inte alls tydligt från (pp)förslaget om fri sampling hur långa stycken som det innebär att man får ta. Om jag minns rätt handlar det i det här fallet om 16 takter (som upprepas). Vad gäller melodin är det oklart om det skiljer fem år mellan den komponerades (Assembly 2000) och Timbaland först släppte den (någon gång under 2005), men för debattens skull, låt oss anta att så är fallet. I så fall är det i bästa fall ett gränsfall om det är lagligt (gentemot Glenn Rune) eller inte. Sampling är ju i Piratpartiets förslag fritt...
Man måste också komma ihåg att om inte den kommersiella bäringen infunnits under denna tid så kanske, kanske är det så illa att den kommersiella kraften i form av ett redan etablerat kändiskap också måste vägas in i helhetsbilden.
En intressant aspekt är, tror jag, att det finns en icke försumbart stor grupp amatörer som inte vill etablera sig kommersiellt. Frågan blir då extra tydlig: Om exempelvis jag som tracker släpper mina låtar för fri nedladdning; när ska någon fritt få sälja dem?
Jag tror att de problem som finns idag inte löses med en så drastisk minskning av skyddstiden som Piratpartiet föreslår, men jag vill också se en minskning. Utöver det tror jag att man måste jobba på andra sätt - industrin har exempelvis en lång uppförsbacke att skapa fungerande affärsmodeller. Man måste också fundera ut funkande regler för att undvika problem med abandonware och andra fall där upphovsmannen inte längre gör verket tillgängligt. I mina ögon är en intressant tanke, som är värd att överväga, exempelvis kunna leda till att ensamrätten till distribution automatiskt förverkas, och därmed bli en bra morot till upphovsmän att se till att deras verk är tillgängliga för gemene man.
När jag ändå har ett antal piratpartister inne, hur ser ni på det faktum att det i praktiken inte är möjligt att hävda sin ekonomiska upphovsrätt (för de fem år ni vill ha kvar) om man inte är medlem i någon upphovsrättsorganisation? Exempelvis STIM har i vissa fall varit ganska buffliga, och har haft helt klart orimliga villkor för att bli medlem, med tanke på att de i praktiken fungerar som en förening-ifierad myndighet.
Slutligen: Trevligt med debatt alla! Håller med Anders om att det är en absolut förutsättning att det ska vara förutsägbart vad man får och inte får göra, eller i alla fall uppenbart när det möjligtvis kan vara gränsfall.
Jag bör nog inflika att jag har en mängd egna åsikter om upphovsrätt som jag inte har konsoliderat eller fått gehör för inom PP, men att PP:s allmänt "upphovsrättsskeptiska" hållning passar mig bra. PP uppstod 2006; upphovsrätt har jag grunnat på sedan tidigt 1980-tal...
Fallet Timbaland handlar som du säger om den ideella upphovsrätten (rätten att bli erkänd som upphovsman), men jag förstår fortfarande inte på vad sätt du menar att rättstillämpningen blir fel. Om Janne Suni inte har lust att processa i domstol, så är det väl ett val vi andra får respektera? Jag ser inte vad det har specifikt med den ideella rätten att göra; Suni har ju även avstått från att processa om ersättning för antal sålda skivor. Menar du att någon annan än upphovsmannen själv skulle ha rätt att föra talan mot den som anses ha begått intrånget?
Idag kan allmän åklagare enligt svensk lag åtala för intrång i upphovsrätt dels om upphovsmannen anger brottet till åtal, dels om åtal är "påkallat från allmän synpunkt" (59 §). I princip gäller detta intrång i såväl ekonomiska som ideella rättigheter, men då den ideella rätten är starkt förknippad med upphovsmannen som person torde det vara svårt för en åklagare att helt på eget bevåg föra talan om intrång i någons ideella rätt (åtminstone om det gäller mer komplicerade saker än kravet att ange upphovsmannens namn).
Jag vill för min del avveckla åklagarens roll inom hela immaterialrätten, och göra intrång i bland annat upphovsrätt till en rent civilrättslig fråga. Att polisen rycker ut på vissa företags begäran för att beslagta någon konkurrents varulager och hela produktionsapparat är inte rimligare än att sätta in väpnad trupp mot strejkande arbetare.
Ekonomiska tvister mellan enskilda parter skall lösas genom förhandlingar och ytterst ekonomiska sanktioner (skadestånd), inte genom användning av det statliga våldsmonopolet. Som konsument kan jag inte tillkalla polis så fort någon säljer en defekt skivspelare till mig, och då skall inte heller säljaren kunna skicka polisen på mig för att jag bloggar om företagets usla produkter. Det finns marknadsdomstolar för att handlägga konsumenträttsliga frågor, och det är på den nivån upphovsrätten bör hanteras, inte via straffrätten som om det gällde mord eller bankrån.
Upphovsrätten handlar för mig om yttrandefrihet och kultur, inte om uniformerade vakter och värdetransporter. En sång skall man kunna sjunga tillsammans runt lägerelden utan att behöva bekymra sig om risken för en polisrazzia mot "olovligt tillgängliggörande", ungefär som om man suttit och gjort narkotikaaffärer i nattmörkret. Om det innebär att jag inte kan förhindra någon på andra sidan jorden att tjäna pengar på den text jag har skrivit, so be it. Om någon enda människa riskerar att få sitta i fängelse för att ha upprepat något jag sagt, och det sker av missriktad omtanke om min plånbok, då tvingar mitt samvete mig att hålla tyst.
Först en tanke som inte hittade in i själva inlägget: Ytterligare en sak som gör att dagens upphovsrätt inte tydligt funkar i en framtida värld, är att ersättningarna som delas ut när verken används, i väldigt många fall, går till partsorganisationer som i musikskrivarfallet STIM. Det finns flera musiker på internet som uppmärksammat att STIM inte riktigt är anpassade till dem...
Så, till mitt svar, Anders:
Det jag menar är ett problem (men som jag nog inte tror bara beror på upphovsrättslagen men även på marknadssituationen) är att den som fått sina ideella rättigheter klampade på, inte alltid vågar ta upp kampen i domstol (som jag mellan raderna förstått är det inte att Janne inte bryr sig som är orsaken till att han inte är med, utan att han inte vill riskera ett förlorat fall). Kort sagt, lagen säger en sak, men det kvittar för den ekonomiskt svagare har inte resurser att våga förlora. Detta är ett problem med hur det funkar idag, som Piratpartiet inte vill ta upp i sin FAQ. Som jag redan skrivit är tror jag inte det är ett problem som löses med ändring av upphovsrättslagen - men samtidigt är det för att detta inte är rätt lösningen inte heller ett icke-existerande problem...
Dina tankar om att göra upphovsrätten helt civilrättslig är onekligen intressanta - men det får också viktiga följder för hur förundersökningar/domstolsutredningar bör ske i sammanhanget (även Piratpartiet vill ju ha 5 års ensam kommersiell upphovsrätt, och när det blir domstolsfall av det bör ju domen grundas på någon form av fakta, och att låta upphovsrättsinnehavaren ha rätt att göra så a la IPRED är vi nog ense om inte är rätt lösning). Jag är inte tillräckligt mycket jurist för att bedöma hur realistisk en sådan ändring är.
Slutligen: Piratpartiets uppdelning i kommersiellt och icke-kommersiellt är dels luddig, dels ineffektiv. Om jag vill lägga några hundra per månad i egna pengar så sprider jag lätt verk i en takt som lätt skulle klå många "kommersiella" aktörer. Därför blir också fallet med lägerelden du nämner en intressant (som jag håller med om är en absurd följd av dagens lagstiftning), men det är också svårt att skilja från den som sprider mängder av kopior helt öppet (men utan syfte att tjäna pengar).
Du skrev ovan "Det finns problem med den ideella upphovsrätten idag, kanske inte hur lagen ser ut, men hur den i praktiken tillämpas", och du uttryckte detta ännu starkare i ditt ursprungliga inlägg, så jag drog slutsatsen att det var PP:s brist på ändringsförslag rörande den ideella upphovsrätten du kritiserade.
Jag ser dock inte att exemplet med Janne Suni specifikt hänför sig till hans ideella rättigheter, utan det gäller möjligheten att processa om sin rätt i domstol, något som torde vara lika riskabelt vare sig frågan gäller ideell eller ekonomisk upphovsrätt. Jag håller helt med dig om att detta är ett problem, men det gäller upphovsrätten generellt, så det är inget argument mot att låta de ideella rättigheterna förbli som de är i lagen.
Möjligheten att processa i domstol hänger förstås samman med huruvida vi talar om straffrätt eller civilrätt. När frågan gäller straffrätt, då riskerar man som målsägare praktiskt taget ingenting, om man bara får allmän åklagare att driva målet. Även om man förlorar och den tilltalade frias, så står staten för alla rättegångskostnader.
I civilrättsliga mål är det helt annorlunda; där uppträder båda parter på egen risk, och den förlorande sidan brukar utöver eventuellt skadestånd också få stå för motsidans rättegångskostnader.
Sedan har vi de hybridmål som innehåller såväl en straffrättslig som en civilrättslig del (ofta är en fällande dom i ett brottmål en förutsättning för att målsägaren skall erhålla utkrävd kompensation för skada). Där kan faktiskt målsägaren riskera att bli betalningsskyldig, om åklagaren förlorar åtalet och den tilltalade kräver ersättning för någon skada han drabbats av.
För några år sedan rapporterades om ett misshandelsmål där den tilltalade dömdes att betala ett högt skadestånd till målsägaren, men överklagade ända till HD och på så vis lyckades få skadeståndet sänkt. Eftersom målsägaren hade motsatt sig sänkningen behandlades hon som den förlorande parten, och hon fick rentav en formell skrivelse från domstolen där hon uppmanades att kontakta den man som trots allt misshandlat henne i syfte att "gottgöra" honom för "skadan" (jag vet inte hur rättsväsendet redde ut den fadäsen till slut).
IPRED är en främmande fågel i svensk rätt, som jag bedömer har sitt ursprung i amerikansk "civilrätt", där enskilda parter har betydligt större möjligheter än i Sverige att via domstol begära subpoena av motparten (alltså vittnes- eller bevisföreläggande, såsom att redovisa innehållet i affärskorrespondens eller andra privata angelägenheter). Detta har införts i Sverige via upphovsrättslagen redan före IPRED, men har väckt föga uppmärksamhet, antagligen därför att upphovsrättsmål allt oftare har utgjort brottmål, och åklagarens inblandning därför har synts motivera det slag av "husrannsakan" som en intrångsundersökning i praktiken utgör.
I Sverige idag vet folk i allmänhet knappt skillnaden mellan böter och skadestånd. Jag tycker det är angeläget att tydligare skilja civilrätten från straffrätten, och ett sätt vore att sparka ut åklagarna från vad som egentligen bara är immaterialrättsliga tvistemål, så får företagen göra upp inbördes om vem som skall ha royalty på vilket bokverk eller vilken uppfinning.
Skadestånd skall baseras på konstaterad ekonomisk skada, inte på viljan att avskräcka någon annan från att begå "brott" utan praktisk betydelse för någon målsägare (om man måste göra husrannsakan hos en privatperson för att alls upptäcka huruvida ett brott har begåtts, då har man bevisligen inte farit illa av det). Att musikförlag stämmer minderåriga som om de vore fuskande branschkonkurrenter på marknaden bör ses som det sadistiska rättshaveri det faktiskt är, och inget som de skall få vare sig åklagares eller kronofogdes hjälp att göra.
Hur hjälper mitt förslag Janne Suni? Knappast alls i direkt mening tror jag, då jag inte förordar att privatpersoner skall ges möjlighet att stämma multinationella skivbolag utan risk för det egna bankkontot. Vad jag hoppas på är att upphovsrättens betydelse på lång sikt skall tonas ned, och domstolarna slutar att tilldöma rättsinnehavare femsiffriga skadeståndsbelopp för rena struntsaker. Då lönar det sig inte längre för bolagen att anlita dyra advokater för att till varje pris vinna de mål de blir inblandade i, utan det blir faktiskt billigare att erkänna ett fel och betala den summa som är motiverad. Lagen skall vara så pass enkel och oföränderlig att man som lekman skall ha en rimlig chans att kunna förutsäga utfallet av en process även utan advokatens råd.
Och nej, jag är inte heller jurist, men jag betvivlar att jag kommer att få uppleva den totala avkriminalisering av intrång i upphovsrätt, patent eller varumärke som jag eftersträvar. Det hindrar mig dock inte från att tala om varför jag anser att den lösningen är den enda rimliga, och göra allt jag kan för att hindra den pågående utvecklingen åt motsatt håll.
Skicka en kommentar