Är skatteavdrag för tjänster en bra idé?

Veckans debatt i bloggosfären handlar om skatteavdrag för tjänsteköp ("ROT, RUT, RIT...). Sossarna hakar också på med en debattartikel i SvD.

Som medlem i ett alliansparti borde jag rimligtvis förväntas tycka att avdragen är en bra idé, men det gör jag inte. Anledningen till att avdragen införts är ju till mångt och mycket att det är rejält dyrt att betala någon annan för att hjälpa en med något, som påpekas av bland annat bloggen Cornucopia. Ska man betala en hundring till en hantverkare, någon som hjälper en med städningen eller för att få hjälp med krånglande datorer, måste man dra in minst 250 spänn på sitt eget arbete. Eftersom det i många av dessa branscher är väldigt enkelt att jobba på det inte helt korrekta sättet "pengar i näven, utan att berätta för Skatteverket", blir följden att många av dessa jobb ändå utförs, fast svart. Särskilt om kunden är privatperson. Att ge riktade avdrag blir till stor del ett sätt att göra jobben vita.

Men - finns inte precis samma problem även för andra tjänster? Jo! Och dessutom finns det i vissa fall ganska tydliga gränsdragnings- och fördelningsproblem. Vänstersidan har en viss poäng i att det inte är helt uppenbart att det bara ska finnas ROT-avdrag för ägda bostäder, exempelvis. Problemet stannar dock inte där - även annan ekonomisk verksamhet inskränks av höga skatter, det begränsas inte till tjänster utan även varuproduktionen drabbas (med skillnaden att för den senare, är den svarta marknaden betydligt mindre, på grund av ofta stora kapitalbehov).

Att nu bland annat (mp) och stockholmska företrädare för (s) gör utspel om att avdragen ska vara kvar, i alla fall tillfälligt, är första steget mot ett medgivande om att alltför höga skatter inte är bra för samhället. Om avdragen har gett sossarna denna insikt, så kan de ändå ha ett syfte. Frågan är bara om inte läxan snart är utlärd? Jag tror det vore bättre på att satsa på att generellt jobba för ett enklare skattesystem, med mindre byråkrati genom att man använder färre olika skattesatser, det är dock något som kräver att vi ganska rejält funderar på över vad staten och kommunerna både ska och borde göra, om det inte är meningen att vi ska stanna kvar i världstoppsnivå i skatteuttag.

Läs även: Magnus, Eva, Ingrid, Elias, Ola, Sofia, Mary och Erik.

Vad behöver man egentligen lära sig i skolan?

De senaste veckorna har det gjorts ett antal utspel om läroplanen i grundskolan. Först kom förslaget om att halvera matteämnet. Häromdagen gjorde även (fp) ett utspel, de om att göra IT till ett eget skolämne.

Samtidigt verkar det väldigt oklart, i bägge dessa fall, varför man vill göra ändringen. Vilka kunskaper är det egentligen som man måste ha för att klara sig i ett samhälle?

Vi börjar med matten - som i grundskolan har denna kursplan. De stora delarna av det här är rimligtvis sånt man bör ha någorlunda koll på, om man ska klara av att vara en kritisk samhällsmedborgare. Det handlar om ren "räkning", enkel geometri (som behövs för den som exempelvis ska inreda en lägenhet), förståelse för statistik (nödvändigt för att kunna förstå många nyheter), att förstå vad en matematisk funktion är. Allt nödvändigt för enkla vardagsgöromål som att exempelvis göra en budget eller bedöma exempelvis villkor för lån.

Det enda som jag kan tänka mig inte är relevant för ganska många, är att uttryckligen ställa upp funktionerna som algebraiska uttryck, eller använda dem i enkla ekvationer. Samtidigt är dessa begrepp absolut grundläggande för alla som kommer att röra sig någonstans ens i närheten av naturvetenskapliga yrken (eller för den delen inom samhällsvetenskap/ekonomi). Det vore troligen mer eller mindre ogörligt att trycka så mycket matte in på gymnasiet för de som siktar mot högskolan - det är en väl känd sanning bland ingenjörer att matten på NV/TE är ett snäpp tyngre än i grundskolan (då ska man ändå notera att jag är en av de sista som läste när det var uppdelat i allmän och särskild kurs). Och steget är ännu större när man hamnar på Chalmers eller KTH - Statistiken visar tydligt hur mattekunskaperna hos de som börjar studera vid till exempel Chalmers. Så visst är det problem med matteundervisningen - men att därför helt slopa den, är inget annat än att säga att vi i det här landet inte ska ha några ingenjörer. Nu kanske vi inte borde ha det, men då kan man också glömma många av de visioner om ett kunskapssamhälle som finns idag.

När vi går vidare till IT - så lyckas folkpartisterna trots åtskilliga spaltcentimeter ändå inte förklara vad det är de vill att ämnet ska innehålla. Det är ingen tvekan om att få i Sverige idag egentligen förstår sig på IT - själv fick jag egentligen bara läsa en kurs i datorkunskap, där man mest lärde sig använda Microsoft Office. Det är knappast en lämplig kursplan - versionen vi lärde oss finns inte att få tag på sedan snart ett decennium, och skillnaderna är så stora att alla detaljkunskaper är irrelevanta.

Det är också så att kurser av typen "datorkörkort" knappast egentligen ger någon större förståelse av datorer. Få gymnasister idag, även om alla säger att de är autodidakter på området, förstår nämligen egentligen mycket alls av hur datorn intern är organiserad. En dator är nämligen extremt uppbyggd runt matematik - men runt områden som boolesk algebra som inte lärs ut förrän på högskolan. Och frågan är om man egentligen behöver det - såvida man inte blir programmerare? Däremot kanske det vore nyttigt att lära sig enklare programmering och problemlösning med dator (säg, exempelvis att bygga ett kalkylblad för en hushållsbudget, eller liknande? Fast frågan var om det egentligen var det (fp) tänkte sig när de skrev debattartikeln. Det blir som att koka soppa på en spik, att försöka förstå vad de tänkt sig att kursen egentligen ska innehålla...

En bloggare nära dig är toppnamn till valet i Solna

Igår hade vi årsmöte i Centerpartiet i Solna, med smarrig landgång, diskussioner om politik, och dessutom - vi klubbade vår lista i valet till kommunfullmäktige. Det känns som ett riktigt bra gäng - toppar gör Magnus Andersson, efter det kommer Anna Nilsson som jobbar som specialpedagog, sedan kommer lilla moi som nummer tre, och nummer fyra är Martin Karlsson. Blir det den yngsta toppkvartetten i Solnavalet 2010 kanske? Och efter oss kommer ett gäng på arton andra taggade och duktiga kandidater till. Hela listan finns på vår hemsida.

Bättre lön för att panta burkar

En nyhet i det lilla: jag noterar att panten på aluminiumburkar snart höjs. Även om många burkar - 9 av 10 - redan nu återvinns, är aluminiet de är tillverkade av ett av de material som man tjänar allra mest på att återvinna.Att framställa aluminium ur bauxitmalm är nämligen extremt energikrävande. Och om nio av tio burkar återvinns, betyder det också att en av tio inte återvinns. Som sammanfattning: det är trevligt att panten höjts - burkarna är ju då mer värda för den som tar med dem tillbaka till butiken!

Noterat från EU-parlamentet...

Lena Ek (c) var en av de som röstade ner SWIFT-avtalet. Bra så! Om det inte går att överblicka de politiska beslut som man är med att ta, finns det risk att det inte blir som man tänkt sig. Och om det verkligen är grov brottslighet man är ute efter, går det säkerligen att sköta genom de Interpol-förbindelser som finns redan idag.

Rättssamhälle?

Dagens snackis på nätet handlar otvetydigt om Jesper Nilssons blogginlägg, om hur han ska ha blivit behandlad av civilpoliser. Det har funnits en hel del spekulationer på nätet på om historien är fejkad eller inte, men nyhetsrapporteringen hos Nyheter24 har i alla fall fått bekräftat att något hänt. Och att det minst sagt finns delade åsikter om vad som verkligen hände är tydligt. Jag låter de bägge utsagorna tala för sig själva, och konstaterar att även SvD och DN skriver om saken.

Jag kan bara notera att det nästan överallt på allmän plats i Sverige är fullt tillåtet att fotografera (enda undantaget jag kan komma på är skyddsobjekt). Det är även fullt tillåtet att fotografera "personer på stan", även poliser, även om det är många som tror annorlunda. I dagens rättsläge äger man inte rätten att hindra någon att avbilda en, inte ens som polis. Att det varit problem med att brottsliga gäng använt samma metod för att kartlägga vilka som har tjänst som civilpoliser ändrar det inte på något sätt, för det är faktiskt så att i västerländska rättsstater har man normalt sett rätt att göra allt som inte uttryckligen är förbjudet. Tycker man att det är ett problem att polismakten fotograferas "in action" borde det i så fall stiftas en lag mot detta.

Samtidigt - av en helt annan anledning - vore en sådan lag extremt olämplig. I ett rättssamhälle måste man nämligen också kunna lita på att inte bli utsatt för trakasserier från myndigheter - oavsett om det handlar om enskilda tjänstemän eller systematiska problem som man såg i DDR och andra öststater innan muren föll. I ett rättssamhälle blir det därför viktigt med insyn i den offentliga verksamheten, det är därför vi har bland annat offentlighetsprincipen i Sverige, och det är också därför det vore ytterst olyckligt med en lagstiftning som skulle innebära att det blir olagligt att dokumentera polisens insatser och därmed även eventuella fall av övergrepp. Det som på ett fyndigt sätt kallas "undervakning", dvs att medborgare bevakar makthavare av olika slag, har blivit allt vanligare när billig teknik utvecklats.

Kanske skulle den moderna tekniken på sikt även kunna bli en hjälp för den majoritet av poliserna som utan tvekan inte beter sig på ett klandervärt sätt? Tekniken är säkerligen redan så enkel och billig, att det skulle vara en struntsumma för poliser i tjänst att ha med sig mobila videokameror av webbkamerakvalitet och enkla mikrofoner. Motsvarande är ju redan standardutrustning i trafikpolisbilar, för att dokumentera fortkörare och rattfyllerister. Det skulle också kunna vara ett sätt att dokumentera polisinsatser, som bevis att övergrepp inte skett, och även möjlighet att komplettera vittnesmål med teknisk bevisning i form av inspelningar av det som poliserna blir ögonvittnen till... Som bonus skulle det ge ett betydligt höjt förtroende för ordningsmakten att allt de gör dokumenteras väl.

Några andra som bloggat är Magnus, Johan, Hanna, Johan, Ola och Marcus.

Moral är bra, dubbelmoral är dubbelt så bra!

Östran, en socialdemokratisk tidning, ska dra ner. Trots sin politiska färg, tycker man det är lämpligt att göra så genom att frångå bestämmelserna i LAS. På pappret är allt ok, men så är det ju den lilla saken att sossarna vill ha striktare regler än vad som idag finns i LAS.

För oss som varit med förr är det inte så förvånande, även om det går på kors med den politiska färgen. Socialdemokratiska partiet har ju faktiskt självt gjort precis samma sak. Och åtminstone rykten har det funnits även vad gäller Vänsterpartiet.

Moral är bra, dubbelmoral är dubbelt så bra?

Läs även Dayana och Annie.

Sprutbyte är inte tänkt som en bot

Moderaterna är ensamma i Alliansen i Stockholms län om att vara mot sprutbyten. Och nej - sprutbyten är inte någon bra lösning. Samtidigt är man tvungen att mellan två dåliga ting - sprutbyten, eller inte sprutbyten, ändå fundera över vad som är värst. Med sprutbyten riskerar missbrukare dö av överdoser. Utan sprutbyten riskerar de att dö av överdoser, gulsot, AIDS och andra sjukdomar. Och dessutom ha en sämre kontakt med sjukvården, som kan vara en väg in i rehabilitering. Naturligtvis är ett sprutbytesprogram förenat med juridiska krångligheter, som moderaterna i länken ovan mycket riktigt påpekar - men att låta bli, och bara inte bry sig, är i sin tur förenat med rejäla moraliska krångligheter. För mig gör det att ett sprutbytesprogram ändå bör finnas - för även om det inte är en bra lösning, är det den lösning som är minst fel.

Läs även: Gustav, Stefan, Sanna, Maria, Magnus.

Uppdatering: Läs även Gustavs debattartikel.

Proletärer i alla länder, förenen eder... eller kanske inte?

Internationell har enda sedan start varit en viktig del av vänsterideologierna. Med den bakgrunden är dagens debattartikel i SvD från de rödgröna så uppseendeväckande: indirekt säger man med den också att arbetare i Baltikum inte ska ha samma rättigheter att företräda sig själva, som svenska arbetare. Det är nämligen precis det som blir följden av att riva upp Laval - man ger svenska fackförbund rätten att sätta sig på estniska och lettiska fackförbund, om de känner för det (det är notabelt att Laval un Partneri i Vaxholmsfallet hade löner enligt svenskt kollektivavtal, dock ville de inte sluta avtal med Byggnads om ännu högre löner än så). Allt slutade med att företaget Laval gick i konken, byggnadsarbetarna fick åka hem utan jobb, och Europadomstolen gav Sverige smisk på fingrarna för bristande rättssäkerhet. Och det är visst det här som (s) och (v) kallar solidaritet...

Läs även: Hanna, Rickard, Mark

Fackets obekväma sanning

Igår gjorde CUF:s ordförande Magnus Andersson ett utspel om frysning av ingångslönerna. Idén är att det skulle ge unga en större chans att få in första foten på arbetsmarknaden. Idag nappade Jytte direkt på kroken och går till attack. Att sänka (sic!) löner skulle vara att sparka på de som redan ligger ner, påstår hon (notabelt är att Magnus bara argumenterade för en frysning). Att de ungdomar som har det värst i Sverige ("ligger ned") idag knappast är de som har låglöneanställningar, utan den fjärdedel som inte har någon anställning alls, verkar hon inte beakta.

För ärligt talat - vilka är det facket förhandlar för när lönerna sätts? Jo, sig själva. Man är ju sig själva närmast, precis som alla andra. Vilka är då facket, förutom Wanja och andra fackpampar? Jo, till allra största delen de som redan har anställning. Ungdomar som inte fått sitt första jobb söker sällan medlemskap, särskilt om de inte vet vilken bransch de kommer att hamna i än. Med tanke på sin medlemskår är fackets främsta drivkraft i löneförhandlingarna inte att lönen ska hamna på en nivå så att fler kan anställas, utan på en nivå som gör att så många medlemmar som möjligt får höjd lön. Att det faktum att någon utan erfarenhet troligen inte är lika produktiv som någon med lång yrkeserfarenhet tar de inte hänsyn till. Och den som inte klarar av att vara lika produktiv som lönelappen säger att man ska vara, har extremt svårt att få jobb. Om man vänder på det, så riskerar företag som anställer folk som inte drar in mer pengar till företaget än de ska ha betalt, att gå i konkurs.

Så, fackets obekväma sanning är denna: bara för att man använder retorik som säger att man står för dem som är underst i samhället, betyder det inte att man faktiskt gör det. Genom att göra något som vid första anblicken faktiskt verkar sjysst, betyder det inte att man är det. Det kan precis lika gärna vara en björntjänst. 9 av 10 ungdomar föredrar ett jobb med låg lön över inget alls...

Att frysa ingångslönerna må synas drastiskt, men det är faktiskt så att nästan alla kollektivavtal fungerar som miniminivåer. De som redan idag lyckas få anställning till en högre lön har alltså alla möjligheter att förhandla om extra lönetillägg. Kort sagt, genom att sänka ingångslönerna, och därmed minstalönerna, får man en arbetsmarknad med mer möjlighet för parterna (företag och arbetslösa) att själva bestämma vad som är rimligt, istället för att luta sig på arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Det är något som är svårt att bemöta för facket och rödmärkta politiker - det är något som ingen brukar tala om - och som stämmer.

Läs även: Karl, Annie, Elias, Hanna, Simon.

LO vill chockhöja skatten för sina medlemmar

Igår gjorde LO ett utspel i Aftonbladet, och sågar jobbskatteavdraget (artikeln hittade jag via Dick), som replik av en debattartikel från Fredrik. Jobbskatteavdraget skapar ett orättvist samhälle, tycker de: "Mer än 70 procent av skattesänkningen tillfaller den halva av befolkningen som har högst inkomster."

Den som tänker efter lite grann, noterar att det kanske inte är så konstigt att det bara är lite drygt halva befolkningen som tar del av jobbskatteavdraget. Själva förutsättningen för att få ta del av jobbskatteavdraget är ju att man har ett jobb! Detta är knappast någon väl gömd hemlighet - snarare gick man tydligt ut med det som en del av Alliansens valkampanj för fyra år sedan. Att gissningsvis ungefär en fjärdedel av (den arbetsföra, antar jag mellan raderna) befolkningen får föga nytta av jobbskatteavdraget beror inte på att de är lågavlönade - utan att de är oavlönade. Man får nämligen sällan lön om man inte har jobb. Det LO:s citat visar är alltså inget annat än en självklarhet, de enda som fått jobbavdrag är de som har jobb.

Det är dessutom så att jobbskatteavdraget i extremt stor utsträckning i första hand är en skattesänkning till de som har normala inkomster - och det var tydligt redan vid valet att så är fallet. Den som är börs-vd har alltså inte fått mer jobbskatteavdrag än den som är sjuksköterska eller polis.

Men - det står naturligtvis LO-medlemmar fritt att göra vad de vill med sin inkomst. Om man som LO-medlem nu tycker att jobbskatteavdraget är så dåligt, föreslår jag att man går in på den här hemsidan, räknar ut hur mycket skatten sänkts, och betalar in det femsiffriga årsbelopp man får fram som en frivillig donation till staten. Eller den välgörenhetsorganisation som man själv föredrar. Eller för den delen, antingen LO eller sossarna, som kampanjbidrag inför valet (är det många LO-medlemmar som tycker det senare, skulle man kunna höja medlemsavgiften och bara utöka bidragen till sossarna som redan ges, så slipper LO:s medlemmar sköta inbetalningen själva).

För övrigt rekommenderas läsning av historien om de tio vännerna som åt på restaurang.

Uppdatering: Karls inlägg på samma tema rekommenderas starkt.

Ett miljonprogram till?

Få har väl missat att de rödgröna har tänkt sig en storsatsning på byggen av hyreshus. Kort sagt, ett slags miljonprogram i version 2.0. Vän av ordning frågar sig varför det är just bygge av hyreshus som ska få statliga subventioner - och inte ägarlägenheter, bostadsrätter, eller radhus och villor? Och varför är det staten som ska organisera denna enorma satsning på nya bostäder?

Man kan också fråga sig varför har man på vänstersidan en sådan skräck för ordet "marknadshyror"? Det är väl inte alldeles otroligt med en något höjd hyresnivå i centrala Stockholm med marknadshyror - den vanligaste invändningen. Samtidigt skulle längden på köerna minska drastiskt, och bygge av nya hyreshus skulle automatiskt stimuleras, när inte enda sättet för byggbolagen att tjäna pengar är på att bygga bostadsrätter eller kontor. Dessutom skulle det faktiskt vara möjligt att skaffa en hyresrätt i centrala Stockholm på mindre än ett decennium eller två. För den som har invändningen om att det skulle drabba de som har en svår ekonomisk situation, är det uppenbara svaret, att det går att hantera det problemet på ett bättre sätt (exempelvis behovsprövade eller inkomstrelaterade bostadsbidrag) än att reglera ner hyrorna för alla, oavsett om de är arbetslösa ensamma mammor eller välbetalda direktörer.

Dessutom har Magnus räknat lite på vänstersidans framtida satsningar. Han kom fram till att subventionerna de vill se, motsvarar en hyreshöjning på 200 kr i månaden för en normal lägenhet. Om de tror att det är den kostnadshöjning som är nödvändig för en verkligt fungerande bostadssektor i de svenska storstadsområdena, varför är de så rädda för att marknadshyror ska dra upp priset? Om det räcker med den lilla höjning som pratas om, skulle ju en ännu större höjning leda till en byggboom så att många av oss kan skaffa två lägenheter var! Och om de inte tror att en sådan höjning räcker - då har de ju faktiskt också ogiltigförklarat sin egna satsning!

Trots utspelets innehållsmässiga svaghet - så pekar det på en mycket stor brist hos både mitt eget parti, och dessutom övriga allianspartier. Odells utredning, som skulle leda till en mer marknadsmässig prissättning på hyresmarknaden, blev bara en tummetott. Det duger helt enkelt inte.

Läs även ett äldre inlägg från Per Ankersjö om mjuka marknadshyror.

Lögn, förbannad lögn, och statistik

Få har väl missat att Fredrik Reinfeldt råkade försäga sig vad gäller statistik i tv-debatten här om dagen och påstod att antalet sysselsatta 2009 kvartal 4 var 100.000 fler än tre år tidigare. Rent objektivt är kritiken naturligtvis sann: Det är inte 100.000 till som är sysselsatta jämfört med för tre år sedan. Samtidigt, om man man justerar jämförelsedatum till att vara ett halvår tidigare (dvs innan det var känt hur valet gick), så hade uttalandet stämt. Och variationerna i siffrorna är så stora att det är osäkert om man alls kan uttala sig vettigt, när felmarginalerna är så stora att det är tveksamt om en sådan skillnad är statistiskt säkerställd. Ytterligare kritik har framförts att det inte är helt transparent att använda ett absolut tal (dvs antal sysselsatta) snarare än ett relativt (dvs andel sysselsatta). Andelen sysselsatta har nämligen på grund av befolkningsökningen gått ner en aning, trots att ungefär lika många är sysselsatta.

Nej, för att göra någon vettig jämförelse måste man se en mer komplett bild. Dessutom bör man ha i bakhuvudet att olika definitioner på vem som räknas till vilken grupp, statistiskt, kan spela roliga spratt med siffrorna. Dessutom varierar sysselsättningen över året och framför allt så styrs den till största delen inte av politiker utan av konjunkturläget. Med bakgrund av det, och det faktum att vi enligt många just nu har den största ekonomiska krisen sedan trettiotalet, så tycker jag att vi kan sluta käbbla om exakt vilka statistiska siffror som är de korrekta. Trots att vi har en kris, och att sysselsättningsgraden gått ner något sedan toppen nåddes, så har sysselsättningsnedgången från toppen ändå gått betydligt långsammare än exempelvis vid krisen vid millenieskiftet.

Alla som tror att vänstersidan hade hanterat krisen lika väl, har nog bedragit sig. Det är inte statistiskt korrekt att rätt av jämföra sysselsättningen 2006 (under brinnande högkonjunktur) med den 2009 (i stark ekonomisk kris). Jag tror att om vi inte hade fått ett maktskifte 2006, så hade nog både sysselsättning och sysselsättningsgrad gått ner rejält, och vi hade överhuvudtaget inte behövt ha någon debatt om i vilken riktningen statistiken ändrar sig.

Medmänsklighet

Jag noterar med glädje att den linje om vård för papperslösa som röstades igenom på centerstämman, nu också håller på att bli regeringspolitik. Trevligt!

Personligt rekord i tågförsening

I fredags, eller ska jag kanske skriva i lördags, lyckades jag med konststycket att tangera personligt rekord i tågförsening (SJ innehade det tidigare rekordet med ca 5 timmar, sedan kontaktledningen rivits ner på västkustbanan, och man lyckades med konststycket att ersätta två fulla Öresundståg, som borde gått två timmar isär, med en enda buss var, dessutom flera timmar efter ordinarie avgångar). Den här gången åkte jag med Veolia, och det visade sig inte vara dagens bästa val. Knappt något tåg gick ju i fredags helt i tid, men mitt val visade sig tyvärr vara en värre nitlott än andra.

Nästan en timma sent redan innan tåget kört in på spår 12 på Stockholms C. Sen hann vi knappt till Nyköping innan loket havererar. Jag som trodde att jag bokat biljett mot Örkelljunga med goda marginaler (1½ timme byte i Hässleholm, och en andra anslutning två senare) fick se anslutningarna fara all världens väg. Ingen fara när man har en resplusbiljett, men tråkigt när man hade tänkt sig att komma hem i normal tid. Nu rullade tåget in i Hässleholm först 03.15 (ca 6½ timme sent), och taxin var inte i Örkelljunga förrän 03.55. Fem timmar senare än tänkt. Som tur är finns restidsgaranti - och ganska många av SJs tåg var också rejält försenade även om det inte var riktigt lika illa.

Samtidigt frågar man sig om lite snö - i fredags snöade det visserligen, men den stackars centimeter som kom då var inga problem ens för en cykel - verkligen ska kunna få infrastrukturen att kollapsa helt? Att just mitt tåg blev ännu mer försenat får väl däremot hänskjutas till ren oflax...