Dagens snackis på nätet handlar otvetydigt om Jesper Nilssons blogginlägg, om hur han ska ha blivit behandlad av civilpoliser. Det har funnits en hel del spekulationer på nätet på om historien är fejkad eller inte, men nyhetsrapporteringen hos Nyheter24 har i alla fall fått bekräftat att något hänt. Och att det minst sagt finns delade åsikter om vad som verkligen hände är tydligt. Jag låter de bägge utsagorna tala för sig själva, och konstaterar att även SvD och DN skriver om saken.
Jag kan bara notera att det nästan överallt på allmän plats i Sverige är fullt tillåtet att fotografera (enda undantaget jag kan komma på är skyddsobjekt). Det är även fullt tillåtet att fotografera "personer på stan", även poliser, även om det är många som tror annorlunda. I dagens rättsläge äger man inte rätten att hindra någon att avbilda en, inte ens som polis. Att det varit problem med att brottsliga gäng använt samma metod för att kartlägga vilka som har tjänst som civilpoliser ändrar det inte på något sätt, för det är faktiskt så att i västerländska rättsstater har man normalt sett rätt att göra allt som inte uttryckligen är förbjudet. Tycker man att det är ett problem att polismakten fotograferas "in action" borde det i så fall stiftas en lag mot detta.
Samtidigt - av en helt annan anledning - vore en sådan lag extremt olämplig. I ett rättssamhälle måste man nämligen också kunna lita på att inte bli utsatt för trakasserier från myndigheter - oavsett om det handlar om enskilda tjänstemän eller systematiska problem som man såg i DDR och andra öststater innan muren föll. I ett rättssamhälle blir det därför viktigt med insyn i den offentliga verksamheten, det är därför vi har bland annat offentlighetsprincipen i Sverige, och det är också därför det vore ytterst olyckligt med en lagstiftning som skulle innebära att det blir olagligt att dokumentera polisens insatser och därmed även eventuella fall av övergrepp. Det som på ett fyndigt sätt kallas "undervakning", dvs att medborgare bevakar makthavare av olika slag, har blivit allt vanligare när billig teknik utvecklats.
Kanske skulle den moderna tekniken på sikt även kunna bli en hjälp för den majoritet av poliserna som utan tvekan inte beter sig på ett klandervärt sätt? Tekniken är säkerligen redan så enkel och billig, att det skulle vara en struntsumma för poliser i tjänst att ha med sig mobila videokameror av webbkamerakvalitet och enkla mikrofoner. Motsvarande är ju redan standardutrustning i trafikpolisbilar, för att dokumentera fortkörare och rattfyllerister. Det skulle också kunna vara ett sätt att dokumentera polisinsatser, som bevis att övergrepp inte skett, och även möjlighet att komplettera vittnesmål med teknisk bevisning i form av inspelningar av det som poliserna blir ögonvittnen till... Som bonus skulle det ge ett betydligt höjt förtroende för ordningsmakten att allt de gör dokumenteras väl.
Några andra som bloggat är Magnus, Johan, Hanna, Johan, Ola och Marcus.
16 kommentarer:
Jag har inte heller någon närmare kännedom om de faktiska omständigheterna, men den upplysning jag själv reagerar kraftigast på, att "poliserna" i T-banan skulle ha hänvisat till PUL för att försöka avstyra ett offentliggörande av deras uppträde, ser jag ingen anledning att tvivla på, sedan SvD bekräftat att Jesper polisanmälts för "brott mot personuppgiftslagen". Det här är inget annat än brännvinsadvokatyr i syfte att "tysta" besvärande vittnen.
Personuppgiftslagen är skriven för att reglera systematisk registrering och behandling av personuppgifter inom framför allt näringslivet. Formellt omfattas även myndigheters verksamhet av lagen, men eftersom den redan är genomreglerad på så många andra sätt förändrar inte PUL särskilt mycket där. Därutöver finns det ett antal situationer där PUL inte skall tillämpas, eller åtminstone inte utgöra något väsentligt hinder för verksamheten.
En sådan situation är journalistisk verksamhet, vilket man nog kan hävda att Jesper ägnade sig åt, med eller utan utgivningsbevis. Observera här att undantaget i 7 § PUL för bland annat journalistisk verksamhet inte inriktar sig på elektronisk publicering, utan på de personregister som journalisten använder som källmaterial. Det var ingen politiker som visste vad en nättidning var när den här lagen skrevs.
Men det är ändå inte 7 § jag i första hand vill peka på till Jespers försvar, utan 5 §, den som begränsar lagens tillämpningsområde till automatisk databehandling och andra slag av systematisk registrering. Såvitt jag kan bedöma har Jesper inte satt i system att fotografera civilklädda poliser i tjänst för att identifiera dem och upprätta ett "polisregister", utan det här är en enskild händelse som han valt att berätta om.
Automatisk databehandling då? Ja, han har självklart använt en dator för att bearbeta bilderna från kameran, liksom han använder datorer för att sprida dem till andra, men detta är inte vad 5 § handlar om. Med "automatisk databehandling" (av personuppgifter) avses i den paragrafen att man maskinellt sammanställer och söker efter uppgifter om ett väsentligt antal fysiska personer, inte att man använder en ordbehandlare eller en digitalkamera för att dokumentera vardagshändelser!
Det här är en så pass viktig avgränsning i lagen att jag hoppas frågan snarast blir avgjord i domstol, för den har mig veterligen inte prövats än. Skulle den prövningen inte ge önskat utfall, så måste vi kräva en lagändring, för det är inte rimligt att precis allt vi företar oss i vår samvaro med andra regleras av PUL i takt att kommunikationsredskapen datoriseras.
Det finns fler bestämmelser i PUL som kan vara värda att ta upp, men det vill jag inte göra förrän åklagaren har lyckats ta sig förbi 5 §.
Om vi lämnar Jespers egna förehavanden därhän, så är det desto intressantare att titta på vad "poliserna" kan ha gjort sig skyldiga till:
15 kap. 6 § BrB: Falsk angivelse för att utan skälig grund ha angivit Jesper för "brott mot personuppgiftslagen".
4 kap. 5 § BrB: Olaga hot för att ha hotat anmäla Jesper för brott mot PUL i syfte att skrämma honom och få honom att radera bilderna.
18 kap. 5 § BrB: Brott mot medborgerlig frihet för att ha övat olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen rörande det berättigade i att fotografera och sprida bilder av poliser, och därigenom ha satt yttrandefriheten i fara.
20 kap. 1 § BrB: Tjänstefel för att ha åsidosatt vad som gäller vid polisiärt arbete.
Givetvis kan invändningar resas mot alla dessa anklagelser, som för övrigt måste motiveras ytterligare innan de kan läggas till grund för en anmälan, men jag ser inte att någon av dem skulle vara lika bisarr som anklagelsen "brott mot PUL". Denna skrivbordsprodukt till lag tillämpas nämligen bäst vid just skrivbordet i närvaro av en advokat, inte i samband med fysiskt handgemäng i tunnelbanan. Det är som om polisen skulle hejda en person med reklamtryck på tröjan, hävda "brott mot marknadsföringslagen" och kräva ett urinprov...
Vad gäller den högst berättigade sakfrågan om att filma poliser i arbete, så vill jag bara anföra ett konkret exempel: Rodney King.
Bara tanken att utfallet i de efterföljande rättsprocesserna skulle ha kunnat bero på huruvida George Hollidays kamera lagrat filmen med analoga eller digitala signaler (det här var 1991) är... barock.
Tills det är utrett huruvida polisen alls får bete sig så här i samband med att de agerar biljettkontrollanter i tunnelbanan, så avstår jag från att alls resa med SL. De få gånger om året jag besöker Stockholm kan jag ta en promenad eller taxi i stället.
Särskilt intressant lär det bli när jag reser för någon annans räkning, och skall få ersättning för mina utlägg. Jag har liksom samvetsskäl att bojkotta SL, då jag inte vill ha några medborgarjournalisters blod på mina händer (eller på biljetterna)...
"Then the law is wrong"
Clintan i Dirty Harry
Egentligen så borde poliserna ha all rätt att sy in honom från första början. Inte ska man få fotografera civilklädda poliser och lägga ut bilderna och därmed försvåra polisiärt arbete. Så i själva verket var dom hyggliga mot honom som inte bara tog ned honom till stationen med en gång.
Anonym, vänta du tills de här två rövknullsavkommorna ger sig på dig för något påhittat så får vi se om du är lika stursk då.
Det är roligt med folk som okritiskt stödjer snuten, ungefär som folk som okritiskt stödjer marknaden, för de tror sig själva vara anonyma mot dess skadeverkningar. Men det kommer alltid en dag när skiten träffar fläkten och det är dags att vakna, Anonym.
Du menar att folk inte "okritiskt" stödjer en person som avslutar sitt blogginlägg med: "Mig tar ni inte snutjävlar!"?
Att poliserna uppträder på ett onödigt provokativt och bedrövlig sätt, tycker jag är ganska självklart.
Men vad hände innan? Det vet ingen. Däremot så hanterar man de motstridiga uppgifter som personen i fråga givit, som en absolut sanning. Det har gått så långt som att topp-politiker lägger fram en ung killes blogghistoria som fakta.
Att dessutom hela bloggsfären envisas med att säga att "polisen gör si", "plisen gör så", är ju också väldigt skrämmande. Det här är två individer som gjort bort sig ... jag kräver mer empiriskt underlag än så innan jag dömer ut en hel yrkesgrupp.
//Per L
Nej, Anders: Olaga hot har poliserna inte begått, eftersom en anmälan enligt PuL inte inger Jesper allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person eller egendom.
Men det kanske kan vara övergrepp i rättssak ("att med våld eller hot om våld angripa någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd").
Jonas, du kan mycket väl ha rätt i att just påståendet om brott mot PUL inte utgjorde olaga hot i detta fall, eftersom det nog inte var det som förmådde Jesper att finna sig i kravet att radera bilderna, utan snarare hotet om att ta med honom till stationen för förhör och provtagning. Kameran var Jespers egendom och han ville inte riskera att förlora vare sig den eller bilderna han nyss tagit; kanske anade han redan då att han skulle kunna återskapa dem om han bara visade sig samarbetsvillig och tryckte på knappen i polisens åsyn.
Jag gjorde dock denna koppling för att jag finner den principiellt intressant - kan det vara olaga hot att antyda att man tänker vidta rättsliga åtgärder trots att man inte har fog för det, och spelar det någon roll huruvida den som "hotar" är polisman i tjänst eller vanlig svensson?
Huruvida det i stället skulle vara olaga hot att börja prata om muntorrhet finner jag mer osäkert, eftersom jag inte är så insatt i polisens befogenheter att ta in folk på lösa grunder.
Jag tror heller inte på allvar att de aktuella poliserna skulle kunna bli fällda för "brott mot medborgerlig frihet", detta eftersom ett sådant brott förutsätter uppsåt att antingen påverka den allmänna opinionsbildningen eller hota en hel yrkeskår. Dessa två verkar ju minst av allt ha varit intresserade av publicitet.
Det är dock också intressant i det allmänna fallet - kan ett offentliggörande av ett "hot" om obefogade rättsliga åtgärder (som exempelvis den bisarra anmälan om brott mot PUL som följde på incidenten) i avsikt att avskräcka andra från fotografering av poliser utgöra ett sådant högmålsbrott, för vilket minimistraffet är fängelse? Kan en tjänsteman på en rättsvårdande myndighet göra sig skyldig till det brottet, eller gäller det bara enskilda som försöker skrämma allmänheten till tystnad?
Vad gäller "övergrepp i rättssak" ställer jag mig tveksam. Jesper hade vid tillfället inte gjort någon anmälan, utan det måste i så fall vara hindrandet av en befarad anmälan du syftar på. Men att radera hans bilder hindrar väl ingen anmälan? Det är möjligen bevisdestruktion, men jag hittar ingen bra brottsrubricering - är det "undertryckande av urkund", "bevisförvanskning" eller "skyddande av brottsling"? Jag har invändningar mot alla tre.
Oj med kommentarer (jag har varit iväg hela helgen)! Ni har ju delvis besvarat varandra, men här kommer lite av mina tankar.
Anders: Jag vet inte om det undantag du pekar på är applicerbart. Även om jag inte är lagvrängare så minns jag att man uttryckligen ville reglera även persondata i mera ostrukturerad form (exempelvis på webbplatser). Samtidigt gjordes nyligen en ändring i PUL så att dessa fall inte lika enkelt kan gälla. Och hur som helst faller annars §6 i PUL in: "Denna lag gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som en fysisk person utför som ett led i en verksamhet av rent privat natur." Och §7 finns ju dessutom. Så ja, PUL är troligen snömos i sammanhanget (och även om den lagen vore relevant så betyder det fortfarande inte med automatik att poliserna har rätt att radera bilder).
Anonym 04:41: Just anledningen till att det vore mycket olyckligt beskriver jag i mitt inlägg. Om det inte är tillåtet att ta foto av civilpoliser, så gör det också det helt olagligt att dokumentera den minoritet av dem som begår övergrepp!
Per L: Du har rätt i att vi inte vet vad som hände innan, och när jag skrev visste jag inte ens säkert om inte allt helt enkelt var hittepå ("konstprojekt" skulle någon elak kanske säga).
Samtidigt, även om poliserna provocerats innan, ges de inte större befogenheter. Antingen är man misstänkt för brott, och ska in, eller så är man det inte. Och vad jag förstått har poliser aldrig rätt att tvinga mig att radera en bild som jag tagit, oavsett om jag är en brottsling eller inte...
I övrigt: tack för en intressant diskussion, alla!
Förtydligande: §6 gäller naturligtvis bara så länge bilden tagits. En eventuell publicering skulle kanske kunna ändra på det. När den hänt, inte förr.
Magnus, 5 § PUL (som jag antar att du syftar på) är till formen inte ett undantag från lagen, utan en uttömmande avgränsning av det område lagen reglerar. Det är med andra ord allt som inte omnämns i paragrafen som är "undantaget". För att citera lagtexten:
Denna lag gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad.
Lagen gäller även för annan behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Det är alltså två skilda villkor som var för sig räcker för att lagen skall vara tillämplig. Om vi börjar med det sistnämnda villkoret, strukturerad samling, så är det tämligen enkelt att konstatera att det inte är tillämpligt här - skulle ett fotografi av två personer utgöra en "strukturerad samling" av uppgifter om personerna? Jag kan förstå tanken om det rört en gruppbild med betydligt fler personer, till exempel ett släktfoto, men lagen är sannolikt skriven med tanke på kundregister, klasslistor och liknande sammanställningar som görs enligt någon systematik. Om ett fotografi av två personer, vilka som helst och oberoende av sammanhanget, är en "sammanställning", då ser jag inte varför porträtt av ensamma personer skulle behandlas annorlunda, och då har avgränsningen i paragrafen förlorat hela sin betydelse.
Återstår då frågan om behandling som helt eller delvis är automatiserad. Det här villkoret sammanfaller i stor utsträckning med det nyss nämnda, eftersom flertalet strukturerade sammanställningar numera torde göras och användas med automatik. Det är i det här sammanhanget man kan diskutera ostrukturerat material, för en dator kan som bekant utföra fulltextsökningar i digitalt lagrade tidningsartiklar likväl som i strukturerade databaser. Exempelvis gäller lagen även när palmeutredarna med datorhjälp sitter och söker i 25 års inscannad nyhetsrapportering efter ledtrådar i mordgåtan, och träffar på personuppgifter som de vill kontrollera närmare.
Däremot reglerar PUL inte behandlingen av personuppgifter när en näringsidkare besvarar ett brev från en enskild person som vill anföra något oväntat klagomål. Behandlingen är varken strukturerad eller automatiserad; det rör en person och näringsidkaren låter inte en robot skriva ut ett automatsvar.
Kanske använder han kulspetspenna, skrivmaskin eller en modern ordbehandlare. Kan det i sistnämnda fallet röra sig om automatiserad behandling? Nej, menar jag, även om logiken i en dator i sig fungerar per automatik. Det är inte maskinvaran som avgör huruvida behandlingen är automatiserad, utan arbetsmetoden.
Därför menar jag att Datainspektionen är ute och cyklar när man hävdar att det rättsligt sett är skillnad mellan en modern digitalkamera och en klassisk småbildskamera med ljuskänslig film. Det är fortfarande fotografen som manuellt trycker på knappen och tar bilden.
Spridningen via Internet då? Jag hävdar att det är samma sak där; så länge nätanvändarna bara begär att få se en viss webbsida med text, i stället för att fylla i ett webbformulär för sökning i Jespers register över SL-poliser, så är det inte "automatiserad behandling" av personuppgifter i EG-direktivets mening.
Det står andra fritt att hävda motsatsen. Om någon gör det, så vill jag gärna ha svar på frågan huruvida PUL därmed även reglerar att man nämner personer vid namn under telefonsamtal via digitala växlar. De fungerar också automatiskt.
Sedan har vi 6 § PUL:
Denna lag gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som en fysisk person utför som ett led i en verksamhet av rent privat natur.
Här är det till formen däremot fråga om ett undantag. De flesta, du själv (Magnus) och Datainspektionen inräknade, verkar tolka paragrafen som om den gjorde skillnad mellan offentliga och ej offentliga uppgifter. Det gör inte jag (surprise). Jag menar att den gör skillnad mellan näringsverksamhet och privat verksamhet, det sistnämnda åsyftandes sådant som inte har med förvärvsarbete eller annat arbete åt någon uppdragsgivare (såsom en ideell förening) att göra.
Jag stödjer mig här på Artikel 3(2) i persondatadirektivet, som bland annat säger:
Detta direktiv gäller inte för sådan behandling av personuppgifter
...
- av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll.
Den bristfälliga grammatiken skyller jag på EU:s översättare; läs in "som utförs" i mellanrummet ovan. Som jämförelse kan vi ta den engelska texten:
This Directive shall not apply to the processing of personal data:
...
- by a natural person in the course of a purely personal or household activity.
Lägg märke till att det här inte står "private" utan "personal"; en alternativ svensk översättning skulle vara "personlig".
Vidare är det inte själva behandlingen som skall vara "personlig", utan den aktivitet som behandlingen utgör en del av. En aktivitet kan exempelvis vara att korrespondera med sina vänner, eller att fotografera stadsvyer (varvid enskilda personer mycket väl kan synas på bilderna).
Som synes vill direktivet utsträcka undantaget till hela hushållet. Om flera personer i samma hushåll deltar i korrespondensen, så betyder inte det att lagen skall gälla, trots att julkorten till familjen strängt taget inte är personligt adresserade.
Den behandling som undantas avser såväl uppgift om avsändare och mottagare som eventuella personuppgifter i breven. Huruvida breven nämner andra släktingar, grannen, polisen i tunnelbanan eller statsministerns fru saknar betydelse.
Enter Facebook. Hundra miljoner människor låter sig exponeras i varierande grad inför vänner och främlingar. Är det "verksamhet av rent privat natur"? Jag hävdar det, även om bilderna och texterna kan ses av vem som helst, så länge det är privatpersoner och inte företag som låter lägga ut dem.
Detsamma gäller den privatperson som sätter upp en egen blogg och lägger ut personuppgifter på den. Så länge han har bloggen som en personlig hobby, och den inte utgör en inkomstkälla eller ett uppdrag åt någon organisation, så kan han hävda undantaget i 6 § PUL.
Jag vet inte vad Jespers blogg har för status, så därför är det oklart huruvida han kan hänvisa till 6 §, men bland annat därför vill jag i stället peka på 5 §. Att inte göra det försätter nämligen oss alla i en ohanterlig situation; vi kan knappast leva i dagens samhälle om vi skall behöva tillämpa PUL så fort vi rör en elektronisk manick.
Jag läser på sidan 200 i Datalagskommitténs betänkande SOU 1997:39 Integritet ´ Offentlighet ´ Informationsteknik (avsnitt 7.2.4):
En annan sak är enskildas korrespondens med myndigheter, företag eller organisationer. Den kan i vart fall inte på den senare sidan hänföras till vad som är av privat natur. Viss tillämpning skulle dock vara så absurd att den får avböjas av rena förnuftsskäl. Det kan exempelvis tänkas att det till regeringskansliet inkommer brev från enskilda med allvarliga beskyllningar mot anhöriga eller grannar. Sådana brev skall naturligtvis vara tillgängliga enligt offentlighetsprincipen. Men att regeringskansliet eller någon annan mottagare skulle särskilt informera grannarna eller de anhöriga om den behandling som mottagandet - och i fråga om myndigheter bevarandet enligt offentlighetsprincipen - utgör kan naturligtvis inte komma i fråga. Det rör sig emellertid här om så exceptionella fall att någon särreglering inte kan anses erforderlig. Det kan tilläggas att när anmälningar om brott görs till polismyndighet så faller de enligt artikel 3.2 utanför EG-direktivets tillämpningsområde och kan nationellt regleras genom särskilda registerförfattningar.
Det är detta 13 år gamla betänkande som låg till grund för den året därpå beslutade personuppgiftslagen. Det citerade stycket ingår i ett längre avsnitt om "privat användning" av personuppgifter, vilken alltså är undantagen genom 6 § PUL.
Datalagskommittén finner det sålunda "absurt" att en myndighet eller någon annan mottagare av personuppgifter i skrivelser från enskilda skulle behöva tillämpa lagens bestämmelser om bland annat information till de berörda personerna och inhämtande av deras samtycke till behandlingen. Tanken att avsändarna normalt skulle behöva beakta lagen i detta sammanhang tycks inte ens föresväva kommittén, även om resonemanget här enbart gäller mottagarsidans ansvar - uttrycket "kan i vart fall inte på den senare sidan" säger bara att mottagaren inte kan hänvisa till avsändarens roll för att kalla korrespondensen "privat". Hur skulle kommittén ha resonerat kring Jespers redogörelse från sammanstötningen med polisen vid Hornstull, jämförd med någons hypotetiska klagomål på anhöriga eller grannar?
Observera även tillägget att anmälningar om brott till polismyndighet faller utanför EG-direktivet, och sådan behandling därför egentligen inte heller behöver regleras i PUL. Att så ändå är fallet beror på att Sverige valde att utöver näringslivet låta lagen omfatta även myndigheters verksamhet, i den mån denna inte redan reglerats i annan lagstiftning. Inte heller här ser jag någon antydan om att privatpersoner genom lagen skulle vara förhindrade att vare sig anmäla brott de utsatts för till vederbörlig myndighet eller informera andra enskilda om saken.
Datalagskommitténs betänkande är ett av de förarbeten som svensk domstol kan ha anledning att beakta vid kommande tolkning av PUL, och jag hoppas att Jesper vid behov gör utredarna uppmärksam på diskrepansen mellan kommitténs teoretiska resonemang och dagens praktiska verklighet, med både privatpersoner och statstjänstemän (!) som skriker "PUL" så fort de ser något obehagligt på Internet.
Samtidigt anser jag att även Datalagskommitténs resonemang bitvis är "missfärgat" av de tidiga erfarenheterna av Internet, och därför kan tyckas stödja den IT-fientliga lagtolkning som vi ser också idag. Då skall man komma ihåg att EG-direktivet, som kommittén hade att utgå från, beslutades redan 1995, och säkerligen hade utarbetats under några år innan dess. Därav följer att "Internet" sannolikt inte är den typiska plats för behandling av personuppgifter som lagstiftaren egentligen haft i åtanke, och varje sådant exempel för att illustrera lagens innebörd bör därför mötas med viss skepsis.
I polismännens anmälan mot Jesper (som han återgav tisdagen den 16/2) kan man bland annat läsa följande:
?? är även misstänkt för brott mot personuppgiftslagen då han publicerat fotografier på internet i syfte att kartlägga polisassistenterna ?? och ??.
?? och ?? vill ange brotten till åtal.
Den som författade anmälan måtte inte ha läst personuppgiftslagen, i synnerhet inte 49 § första stycket som anger när någon överhuvudtaget kan åtalas för brott mot densamma:
Till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
a) lämnar osann uppgift i sådan information till registrerade som föreskrivs i denna lag, i anmälan till tillsynsmyndigheten enligt 36 § eller till tillsynsmyndigheten när myndigheten begär information enligt 43 §,
b) behandlar personuppgifter i strid med 13-21 §§,
c) för över personuppgifter till tredje land i strid med 33-35 §§,
d) låter bli att göra anmälan enligt 36 § första stycket eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 41 §,
e) behandlar sådana personuppgifter som avses i 13 och 21 §§ i strid med 5 a § andra stycket, eller
f) i strid med 5 a § andra stycket för över personuppgifter till tredje land som inte har en sådan adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna som avses i 33 §.
Exakt vilken av ovanstående punkter menar anmälarna att Jesper brutit mot? Har han brustit i sin informationsplikt gentemot de registrerade eller Datainspektionen (a och d), behandlat känsliga personuppgifter eller uppgifter om brott (b och e), eller fört över personuppgifter till tredje land (c och f)? Några andra "brott mot personuppgiftslagen" än dessa existerar helt enkelt inte.
Extra intressant vore det om anmälarna preciserade gärningsbeskrivningen till att avse behandling av personuppgifter om brott i strid med 21 § (Jesper är ju ingen myndighet), för det enda brott som Jesper möjligen har dokumenterat är polisassistenternas eget, och det vill de väl inte erkänna...
Jag hävdar dock att Jespers "behandling" av uppgifterna inte är olaglig ens om polisassistenterna har begått brott och begränsningarna respektive undantagen i 5-7 §§ inte skulle tolkas till hans förmån, eftersom det i så fall är han själv som är målsägare och brottet vid den aktuella tidpunkten ännu inte hade polisanmälts, än mindre någon dom fallit.
För säkerhets skull har Datainspektionen utfärdat ett särskilt undantag från 21 § för behandling av sådana uppgifter i enskilda fall; se DIFS 1998:3. Strängt taget finner jag det undantaget överflödigt; det kan väl aldrig ha varit lagstiftarens avsikt att förbjuda enskilda att behandla uppgifter om brott mot dem själva?
Jag hoppas dock att anmälarna står fast vid anklagelsen om brott mot PUL, så att Jesper får ett papper på att hans agerande även i detta avseende varit helt i sin ordning. Vi andra som "behandlar uppgifter" om händelsen utan att själva vara direkt berörda ligger nog sämre till än Jesper, rättsligt sett!
Som sagt - jag är inte lagvrängare (och det är jag ganska glad för). Jag minns dock tydligt från när PUL infördes att den var tänkt att gälla även "ostrukturerad" information. Delen §5a är sedan dess ny, och oavsett om man kallar det undantag eller något annat är det en inskränkning.
Och - vi är fullständigt överens om att PUL inte gäller i det här fallet, särskilt inte bara genom att fotot tagits. Sen är bara frågan om vilka paragrafer som gäller. Jag lämnar med glädje den huvudvärken till jurister. :-)
Skicka en kommentar