Rea på tåg till Tyskland - men bara för tyskar?

Jag noterar att priserna för tåg mellan Tyskland och Sverige i ett snäpp har blivit betydligt billigare. Så lite som 39 euro kan man klara sig att betala för en biljett mellan exempelvis Göteborg och München.

Samtidigt frågar man sig varför denna satsning så ensidigt inriktat sig - som det verkar - på endast tyska turister som vill åka till Sydsverige. Det finns väl ett ungefär lika stort intresse att åka i motsatt riktning? Vill inte svenskar ha chansen till en citysemester i exempelvis Hamburg eller Berlin? SJ har ju uppenbart gått med på upplägget tillsammans med DB, så man undrar verkligen varför inte möjligheten finns att även köpa biljetter genom SJ.se. Som det är nu, tvingas den svensk som vill ta tåget till Tyskland (och vill åka på annat sätt än med Berlin Night Express, vilket är det enda tåg till Tyskland som man kan köpa biljett till direkt på SJ.se), helt enkelt köpa sin biljett genom DB.de.

Och hur har man valt ut stationerna man kan åka till - varför är exempelvis inte Halmstad eller Helsingborg med, trots att de är naturliga resmål på sträckan och alla genomgående SJ-tåg stannar i bägge av dem (även om X2000 inte kör genom Helsingborg alls). Både Varberg och Hässleholm är exempelvis betydligt mindre orter.

Nä, samarbetet vad gäller både biljetter och trafik mellan de olika tågländerna i Europa är verkligen inte helt sammanhängande. Ett tråkigt faktum som riskerar att gynna flyget i onödan.

Är det verkligen klokt att lägga sjukjournaler på nätet?

Jag känner mig lite skeptisk till Folkpartiets förslag om journalsystem. Dels vill man koppla ihop alla de olika journalsystem som används idag - och de är nog förståeligt och klokt. Men är det därpå klokt att även lägga ut dem på Internet, om än bakom inloggning? Det finns en uppenbar risk för läckage, och den patient som är intresserad av vad som står i journalen skulle säkert lika gärna kunna få ut sådan information i form av ett registerutdrag. Det finns i andra fall en uppenbar risk att högst personlig information hamnar i fel händer.

Riktigt säkra datornätverk byggs faktiskt som öar. När jag jobbade på Saab i Linköping fanns det två datorsystem - ett gult med information som var relativt okänsligt, och ett rött, som var topphemligt (och jag aldrig fick tillgång till). Något säger mig att en sådan lösning även för patientjournaler kanske inte vore alldeles orimligt att kräva...

Äntligen konkurrens om tågresenärerna, även på vardagar!

Jag har tidigare skrivit om att regeringen avskaffat SJ:s ensamrätt att sälja tågtrafik på flera sträckor.. Tyvärr så var det bara på helgerna som ensamrätten försvann, för vardagarna gällde fortfarande ensamrätten. Men det har Eyjafjallajökull ändrat på - nu har regeringen meddelat dispens för Veolia att börja köra på vardagar redan nu. Visserligen är det alldeles för sent för att hämta hem de som fastnat akut - men det kan kanske hjälpa till att hålla ner transportpriserna för de som inte har råd att betala samma priser som affärsresenärerna, som naturligtvis slutade använda flyg så fort det blev osäkert om de överhuvudtaget gick.

Miljöpartiets utredning visar att landsbygdsbor tjänat på allianspolitiken

Rubriken på Miljöpartiets utspel ifrån igår ekar ganska tomt. Eftersom utredningen inte står att finna länkad från artikeln, inte heller på miljöpartiets hemsida, så jag kontaktade dem för att få en kopia. Jag vill inte lägga upp rapporten här med tanke på upphovsrätt men den som är intresserad kan säkert göra detsamma.

Rapporten är intressant läsning - men den ger klent stöd för det Miljöpartiet hävdar i sitt utspel. Det enda som riktigt tydligt visas, är att alla har tjänat på den politik som Alliansen fört - summorna har dock varit något olika stora i olika delar av landet. Ens om man jämför glesbygd med storstadsförorter, handlar skillnaden inte om mer än några hundralappar i månaden.

Dessutom visas effekter av Allianspolitiken bara uppdelat på olika kommuntyper i klump - i övrigt innehåller rapporten endast analys på decilnivå över hela riket, men ingen uppdelning för respektive åtgärd nedbrutet på olika delar av landet. Det är alltså helt omöjligt att peka ut någon särskild alliansåtgärd som ansvarig för att invånare i alla delar av landet inte tjänar exakt lika mycket. En intressant frågeställning (som säkert Lars Ohly hade ställt om han fått utredningen i näven) är om det kanske inte snarare är så att det är de som tjänar mycket som fått störst skattesänkningar, snarare än de som bor just i förorter.

Intressanta effekter i det avseendet får bland annat jobbskatteavdraget, införandet av ett tak för fastighetstaxeringen, samt avskaffandet av förmögenhetsskatten. Man behöver inte ha jättekoll för att inse att de med höga löner, och stora förmögenheter, kanske är något överrepresenterade i förorter som Danderyd, Nacka eller Solna, medan de är underrepresenterade i glesbygd. Ännu tydligare blir effekten på fastighetsskatten - ett kråkslott i glesbygden är ofta värt en spottstyver jämfört med en större kolonistuga i storstadsförorterna.

Samtidigt frågar man sig - hur hade det blivit med Miljöpartiet? Det är ju svårt att framställa sig som "knight in shining armor" genom att bara racka ner på andra. Hade det blivit bättre med dem? Noteras kan till exempel att Miljöpartiet stödjer avskaffandet av förmögenhetsskatten, så delar av skillnaderna är de för, på rättmätiga grunder för övrigt. Fastighetsskatten tycker man bättre om - vilket säkert får intressanta effekter i vissa landsbygdsområden (läs: de där stockholmare gillar att semestra), precis som innan valet 2006. Och jobbskatteavdraget hittar jag inte ens i deras politiska A-Ö. Ska man gå efter vad de kommit fram tillsammans med sina rödare kollegor, så vill de höja skatten för både de som bor i förorter, städer och på vischan, så att alla får mindre pengar att röra sig med. Och det är klart, det hade kanske varit mindre olika, det har de rätt i, men betyder det att det hade varit bättre? Uppenbarligare är det viktigare att de rika inte är rika, än att de fattiga inte är fattiga.

Läs även: Elias, Mattias, Karl, Johan.

Noterat: Min namne har kampanjkickoff på torsdag

Jag noterar att min namne och listkompanjon, Magnus Andersson, kommer att ha kampanjkickoff på torsdag kväll. Anmälan på Facebook eller via mejl.

Flyget fick inte stå på egna ben

Maud har nu meddelat flygindustrin nu ändå får stöd. Visserligen inte i form av pengar, men i form av tid. Och som ju alla vet, så är tid pengar. Genom respiten får nämligen företagen en billig korttidskredit. I värsta fall, om ett flygbolag konkursar, så riskerar staten i värsta fall förlora pengarna. Eller förmodligen troligare, eftersom staten har rätt att få sina pengar tidigare vid konkurs, någon annan fordringshavare.

Som en liten intressant notis går Finnair ut och säger att de kommer helt vägra stöd.

Nu har visserligen det här verktyget använts tidigare under finanskrisen, så det blir på något sätt konsekvent. Samtidigt - om vi hela tiden låter företag som inte riktigt klarar sig när det blåser lite antingen få någon form av stöd eller respit med sina skulder, hur ska då företag som inte tillför något till samhället gallras ut? En massa andra företag som inte går dåligt just när det är finanskris har inte alls haft samma möjlighet. Det är ju ändå i praktiken att företag då och då ska dö som marknadsekonomin går ut på - den som inte klarar av att konkurrera går under, och vi får nya företag som ger mer nytta till människorna.

Läs även: Magnus.

Hyresmarknaden i Stockholm är ett skämt

I förra veckan slogs en artikel om granskning av andrahandsuthyrningen upp stort i DN. "Hyresfusket breder ut sig" var rubriken på förstasidan. Och det är klart, regler ska följas. Men det är också så att man knappast löser det faktiska problemet genom att slänga ut andrahandshyresgästen och/eller ta besittningsrätten från kontraktsinnehavaren - problemet är nämligen bara ett symptom på det betydligt större problemet att Stockholms hyresmarknad helt enkelt inte fungerar, och bäst kan beskrivas som ett skämt. Så länge hyrorna regleras ner så mycket att det ses som lottovinst att få ett av de få kontrakt som faktiskt finns, lär problemet finnas kvar.

Inga statliga pengar till flygindustrin

För några dagar sedan stängdes norra Europas flygindustri mer eller mindre ner helt och hållet. Eftersom konkurrensen i branschen varit hård, började man redan efter någon dag prata om statsstöd till flygbolagen. Tack och lov har vi en näringsminister som inte gick på den idén. Borde inte flygbolagen ha försäkringar mot sådant här? I vintras, när Banverket inte förmådde hålla järnvägarna farbara, var det inte direkt tanke på att ge järnvägsföretagen särskilda stöd. Eller när finlandsfärjorna fastnade i isen, för den delen.

Läs även: Edvin och Magnus

Uppdatering: Flygindustring själva håller uppenbarligen inte med.

Varför ska fackpamparna bestämma ungas löner?

Min kollega Magnus Andersson har dragit igång valrörelsen för fullt. Och han gör sitt bästa för att reta Vänsterpartiet, genom att skriva en debattartikel om lönesättning för ungdomar. Det han säger kan nog vara retsamt - men jag har fortfarande inte fått förklarat för mig varför det är mer rätt att Wanja Lundby-Wedin bestämmer vilken den lägsta lönen en nybakad student ska kunna få jobba för, än att personen själv gör det.

Uppdatering 24/4: Läs även Magnus långa faktaspäckade inlägg, med mängder med länkar på samma tema, som kom någon dag senare.

Halkvarning

Det är soligt, varmt och skönt. Snön är sedan ett bra tag borta. Perfekt läge att göra något åt nyårslöftena och bli både sundare och miljövänligare genom att cykla till jobbet (för de som inte är som mig är en hurtboll som cyklar året om och som vänner tittar konstigt på under vintern). Eller kanske inte? Cykelbanorna i Solna ser fortfarande mer ut som grusvägar än asfalterade dito. I Stockholm är man lite flitigare på att sopa men på de flesta håll är det stökigt även där. Rullgruset som ligger kvar kan vara glashalt, lika illa som snömodden det var tänkt att bekämpa! Det enda som egentligen skulle kunna vara ännu värre är blankis.

Det är förståeligt att det tar tid att sopa upp gruset, men man frågar sig ändå om det inte skulle kunna göras snabbare. Och man frågar sig också om gruset på cykelbanorna verkligen hjälpte i vintras, det kanske hade varit bättre att se till att plogningen varit gjord ordentligt? För cyklar gör nämligen grus som halkbekämpning inte så stor skillnad, inte när den kombineras med någon centimeter hårt packad snö.

Rullgruset är kort sagt en rejäl trafikfara för oskyddade trafikanter - cyklister och i viss mån estradörer är de som i första hand riskerar skadas för att det i flera veckor varit ostädat. De allra flesta cykelolyckorna är singelolyckor, troligen i dubbel bemärkelse, och många blir helt orapporterade eftersom det sällan är någon som skadas allvarligt, utan mest blir skrapsår och förstörda kläder. Helt onödigt, och något som säkert gör att alla inte vågar cykla mer än mitt i sommaren.

Läs även: Anna.

Tips: Forumet Hagalundsgatan.se

Bara ett snabbtips: Det har öppnats ett forum för oss boende längs Hagalundsgatan (dvs "Blåkulla"). Bara att surfa in på www.hagalundsgatan.se, där forumet finns.

Vi behöver riksdagsledamöter som kan tänka själva, inte röstboskap

Staffan Danielssons insändare om partipiskor och riksdagsledamöternas frihet gentemot resten av partigruppen har väckt en viss debatt, bland annat Per, Hanna och Staffan själv diskuterar frågan på sina bloggar. För ska en riksdagsledamot få rösta hur man vill? Här i Solna blir frågan extra tydlig med tanke på att Göran Thingwall, fd moderat, tydligt proklamerat att han på pin kiv kommer rösta mot regeringen och dessutom sin egen övertygelse i kärnkraftsfrågan. Kort sagt, man kan fundera på hur vuxna riksdagsledamöterna egentligen är.

Samtidigt, i andra änden, så är det mycket viktigt att vi har riksdagsledamöter som har ett eget mandat, och inte bara agerar som nickedockor åt partiledningen. I annat fall hade vi ju kunnat göra en hyfsad besparing genom att låta alla beslut fattas av partisekreterarna efter bearbetning av en politisk stab. I samvetsfrågor (dit FRA-cirkusen tydligt hör, exempelvis) så vore det mycket konstigt att tvinga på ställningstaganden uppifrån - har man tillåtit en person att ställa upp på listan bör man också rimligtvis tycka att denna person är lämplig som ledamot så småningom. Med tanke på att vi idag har personvalssystem kan vem som helst på listan göra en rejäl upphämtning, och det finns ett par fall då någon kryssat sig förbi ett avsevärt antal andra kandidater.

Vi kan också konstatera, att de allra, allra, flesta riksdagsledamöter som inte kryssats in, legat mycket högt på listorna. Undantagen torde främst finnas i min valkrets, som är den enda som har över 30 mandat. De flesta andra valkretsar har så få mandat, att det egentligen bara kommer att handla om ett par invalda per parti och valkrets som mest. Det är svårt att tro att dessa inte skulle vara ordentligt förankrade i partiet. Jag har svårt att se att man kan misslyckas helt med att genomdriva en viktig reform med mindre än att man har rejäla problem med interndemokratin alternativt en mycket kraftig kraftkamp i en principiell fråga. Och i det senare fallet skulle väl i varje fall en vettig partiledning konstatera att det är ett lämpligt läge att bida tiden tills partiet är enigare.

En sak som kanske har gjort att riksdagsledamöterna personligen har så lite påverkan i Sverige, är att vi har ett ganska stort parlament, och särskilt i jämförelse med befolkningens storlek.

Men - vad vet jag om att driva rikspolitik? Jag har aldrig suttit i någon partistyrelse. Jag har aldrig suttit i riksdagsgruppen. Jag vet bara att det skulle kännas mäkta dumt i det fall jag tydligt drivit något som är förenligt med Allianspartiernas ideologi och sakpolitik, för att sedan bli överkörd av partiledningen. På sätt och vis kan man se det som en fördel att kandidater tydligt deklamerar sin ståndpunkt redan innan valet - då vet även partiledningen vad som gäller klart och tydligt.

Uppdatering: Läs även Mathias Sundin i SvD.

Lagen som skulle kunna stänga google.co.uk

Jag läser hos Albin och Lena om den brittiska lagen som klubbats för att stävja upphovsrättsbrott. Problemet är bara att den är något mer vidlyftig än den skulle behöva vara, lägen kommer nämligen tillåta blockering av sajter som uppfyller följande krav:

"a location on the internet which the court is satisfied has been, is being or is likely to be used for or in connection with an activity that infringes copyright" (min kursivering)

Naturligtvis tycker jag då att britterna ska börja med denna hemsida, som tydligt uppfyller kraven som krävs för att kunna stängas. Lycka till!

Uppdatering: Det har gått några dagar (idag läser vi den 15/4), men nu får frågan ny uppmärksamhet genom Lenas debattartikel i Kvällsposten.

Den svenska avundsjukan och bostadsrättsombildningarna

Många är gröna av avund över att vi i det här landet tillåter att ett hus som en gång byggts som hyresrätter, inte för alltid har exakt denna upplåtelseform. Kort sagt, man är irriterade över att en del direkt säljer lägenheterna de köpt, för att sedan sälja och dra det första man gör, med en nätt förtjänst i portföljen. Och det kan man ju tycka inte är så särskilt rättvist, men bilden är inte riktigt så enkel...

Faktum är att de flesta ombildade hus inte säljs - som det sägs - till underpriser, utan ofta till överpriser. Ett hus fullt med hyresgäster, finns nämligen inte på marknaden för ett hundratal separata bostadsrätter. Det är ett hus på marknaden för hyreshus (eftersom vi har besittningsrätt för hyresgäster i Sverige, något som i allmänhet är bra, kan man inte bara sparka ut hyresgästerna).

Alternativet för ett bostadsföretag som har andra planer än att äga huset vidare är i praktiken två: 1) att sälja huset till en nybildad bostadsrättsförening, eller 2) att sälja huset till ett annat bostadsföretag. Detta (hypotetiska) bostadsföretag funderar naturligtvis inte så mycket över vad huset är värt som bostadsrätter (man får ju inte kicka ut hyresgästerna), utan vad huset är värt som hyresrätter. Intressant nog är det en helt annan siffra, i varje fall i Stockholms innerstad. Huset värderas nämligen efter vilka hyresintäkter och vilka driftskostnader huset har. Om man som i Sverige reglerar hyran - ja, då sänks priset automatiskt, för ingen vill väl betala så mycket pengar för en investering i ett hyreshus så att man går back?

Kort sagt, följden är att det inte går att räkna på vad enskilda bostadsrätter hade kostat, och sälja det för det priset. Det är ett pris som kommer ligga långt över marknadspris. (Marknadspris är för övrigt inte, som många tror, det högsta priset någon är villig att betala. Inte ens i fall då objektet är unikt och inte finns i flera kopior. Det är ofta vad den spekulant som vill betala nästmest är beredd att betala. Ingen skulle ju med flit bjuda över när man redan vunnit)

Ytterligare ett argument gör det ganska tydligt varför det är alldeles orealistiskt att sälja till "fullpris" på bostadsrättsmarknaden: varför ska då hyresgästerna köpa? Man kan lika gärna nöja sig med att fortsätta vara hyresgäst. Vill man äga sitt boende letar man lika gärna efter en lägenhet som redan är en bostadsrätt. Följden har blivit att hus som ombildas till bostadsrätter oftast fått ett pris någonstans en bit över marknadsvärde, men där varje lägenhet ändå är väsentligen billigare än den hade varit på öppna marknaden, utan hyresgäst med besittningsrätt.

Indirekt har hyresregleringarna även lett till strukturproblem på hyresmarknaden. Hyrorna har på vissa håll helt enkelt blivit så låga, att hyreslägenhetsbyggandet fallit ordentligt. Det lönar sig helt enkelt inte att bygga utan subventioner.

Några andra som haft liknande invändningar går att läsa här och här.

Samtidigt finns det en vettig poäng: Det är inte bra för samhället att man i praktiken kan tjäna mer på att bo i sin lägenhet under det år ombildningsprocessen pågår, än på sitt vanliga jobb. Samtidigt är det som tidigare nämnts en direkt följd av de regleringar som finns på hyresmarknaden. Vill man behålla dem, men ändå stoppa ombildningarna, är den enda framkomliga vägen att helt enkelt delvis införa planekonomi och helt enkelt förbjuda ombildningar helt och hållet. Det vore faktiskt det ärligaste från vänstersidan, istället för att smyga med de fjuttändringar som man nu kommer med, och att kritisera de ombildningar som är en direkt följd av hyresregleringarna.

Så finns det då något alexanderhugg? Kanske! Mycket av problematiken kommer av att det bara är möjligt att sälja ett helt hyreshus "i klump". Alldeles nyligen skapades en ny upplåtelseform i Sverige, ägarlägenheten. I praktiken så har det därmed inte skett ett dugg, en delanledning är väl kanske att det inte är möjligt att skapa sådana annat än vid nybyggen. Men vore det inte en intressant tanke att försäljningar av hyreshus skulle kunna ske genom ombildning till ägarlägenheter istället för till bostadsrättsföreningar? Då skulle man kunna ombilda dem en efter en, när kontrakten löper ut eller tidigare om man vill ge hyresgäster möjlighet att köpa lägenheten de redan bor i. Det skulle också leda till blandade upplåtelseformer i samma trappuppgång, och därmed mer social blandning, och alltså hjälpa till att minska segregering mellan olika bostadsområden. Enda nackdelen jag egentligen kan se är att det krävs en rejäl genomgång av lagen, för så får man inte göra idag...

Tidigare inlägg om bostadspolitik: här, här, här, här, här, här och här.

Förra veckans trafiksatsning

Förra veckan gjorde Alliansen utspel på utspel om olika satsningar. Jag hann inte med att kommentera då, men väljer att ändå lyfta fram en av de satsningar som förmodligen kommer att debatteras allra hårdast inför valet bland annat här i Solna. Trafiken.

Trafiken i Solna, och för övrigt i hela stockholmsområdet, är nämligen en infekterad fråga. Partiklar och buller bidrar till försämrad levnadsmiljö. Dessutom, eftersom nästan alla dagens fordonär fossildrivna, bidrar driften av dem även till klimatförändringarna. Kort sagt, något måste ändras, och det är här skillnaderna mellan Centerpartiet och Miljöpartiet börjar bli tydliga. Jag tror nämligen det kanppast är troligt att vi kommer se den rejäla minskning av biltrafiken runt stockholmsområdet som (mp) tror på, inte ens med mycket kraftiga kollektivtrafiksatsningar. De flesta som idag inte reser kollektivt har antingen någon form av praktiska skäl som orsak, eller så skulle hör man till dem som helt enkelt inte går att övertala till att ta SL istället för bilen. Naturligtvis finns det till viss del en potential att locka fler till kollektivt resande - men att klara oss utan att buygga fler väganslutningar mellan södra och norra Stockholm förutsätter att trafiken inte bara minskar, utan att den minskar drastiskt. Även med en ökning av kollektivtrafikändandet bland stockholmarna med 10 procent, vore det föullt möjligt att ha en ökande vägtrafik. Stockholm växer nämligen så snabbt att ens om antalet bilresor per person halveras över det komamnde decenniet, så kommer det inte göra en jättestor skillnad i trafiken.

Utöver det finns det fler problem för stockholmsbilisterna. Under de år som jag bott i Stockholm har det flera gånger inträffat olyckor som blockerat Essingeleden. Det har oundvikligen varit lika med totalt trafikkaos. De enda alternativa förbindelserna över Mälaren går igenom innerstaden. Kort sagt - att det finns ett behov av ytterligare en väganslutning över mälarsnittet är tveklöst, Essingeleden har sedan decennier överbelastats jämfört med vad den är konstruerad för. Frågan är då bara var den borde gå? Miljöpartiet säger tydligt nej till Förbifarten, men har egentligen inte presenterat något annat alternativ för hur man vill lösa trafikfrågorna (det skulle ju till exempel vara möjligt att istället förorda de tidigare avförda alternativen - Diagonal Ulvsunda eller kanske Österleden, den senare kanske i kombination med spårtrafik). Istället väljer man att mest säga njet.

En inte helt omöjlig invändning är då att biltrafiken nu troligen är vid sin toppnivå, eftersom peak oil troligen redan är nådd. Med ökande efterfrågan på bensin följer därpå med automatik stigande bensinpriser. Och visst är det ett argument - bara det att för den stora andelen bilresor så är det mycket enkelt att göra dem så gott som fossilfria, om man förutsätter ett teknikbyte i transportsektorn. Att köra bilar på el är inte så krångligt, så länge man inte behöver mer än 5-10 mils räckvidd. Att göra det i motorvägsfart i stockholmsrusningen är ännu enklare (jag brukar hålla bättre fart på min cykel vid Haga södra än vad bilisterna gör). Få stockholmare pendlar mer än 5 mil till jobbet med bil, och de som gör det skulle ofta kunna klara det med infartsparkering, kollektivtrafiken plus eventuellt en cykel för den sista biten. Om något skulle minska är det snarare långväga bilresor (som blir mycket dyrare i förhållande till tåg och buss, särskilt som det inte finns något enkelt sätt att ersätta förbränningsmotorn som kraftkälla). Kort sagt, min bild är att det kommer vara ganska enkelt att ersätta bensin och diesel för den trafikdel som korkar igen stockholmsvägar morgnar och eftermiddagar, och problemet kommer alltså inte lösa sig själv när bensinen prisas bort.

Om jag tittar utanför Stockholm ser jag också många riktigt trevliga satsningar i första hand på tåg. Det kommer bli en tågtunnel under Varberg. Dubbelspåret byggs ut mellan Ängelholm och Maria station (det jag läst har varit oklart om resterande sträcka ner till Knutpunkten i Helsingborg). Pågatågen kommer att byggas ut. Man överväger till och med en fast anslutning mellan Helsingborg och Helsingör. De flesta som diskuterat en sådan har fokuserat på tågen...

Slutligen kan en satsning som hamnat lite i skymundan nämnas. Vad jag vet kanske den till och med är banbrytande? Som en liten del satsar man nämligen på en lång cykelled, Kattegattleden mellan Göteborg och Helsingborg, till största delen genom Halland. Vad jag vet är det första gången cykeln som fordon särskilt tas upp i satsningar på nationell nivå, annat som klumpsumma. Visserligen är en stor del av motivet som turistsatsning men cykelbanan gör också nytta för de som billigt och enkelt vill transportera sig längs den halländska kusten av andra anledningar.

Regeringen.se:
Pressmeddelande, översikt, länsvisa pressmeddelanden med kartöversikter.

Nyhetsmedia om några av satsningarna:
Smålandsposten, SvD, HD, HD, Sydsvenskan, DI, HP, Skånskan, Expressen, Aftonbladet, DN, Radio Halland, debatt på HN.

Andra bloggare: Per, Gustav, Johan, Magnus

Säkrare tunnelbana med C

Jag ser i tidningen att grannarna i Centerpartiet i Stockholms stad gör utspel om att glasa in tunnelbaneperrongerna på de största stationerna, för att förbättra säkerheten. Jag kan inte tänka mig annat än att trängseln i tunnelbanan kommer vara svår att avhjälpa när Stockholm växer, ens om man bygger nya tvärförbindelser.

Jag är alltså glatt positiv till idén men kommer att tänka på den lilla praktiska detaljen att det då inte funkar särskilt väl att köra både gamla och nya tåg, de har nämligen dörrarna på olika platser. De flesta lösningar med perrongdörrar har dem perfekt anpassade till tågen.

Vill man vara lite dyster så slutar det säkert med att vi på blåa linjen får alla de gamla tågen, eftersom trängseln tenderar att vara värst på gröna och röda linjen, både eftersom de perrongerna ofta är lite mindre tilltagna och dessutom så är det fler resande där. Men om det nu är det som måste till - så må det kanske vara så hänt.

Centerpartiet är inte ensamma om att ha krävt inglasning, det har tidigare bland annat SEKO och YIMBY gjort.

Läs även: Johan Hedin