Både Svenska Dagbladet och Yvonne Ruwaida ute och cyklar

I gårdagens ledare i Svenska dagbladet så fick man se en hel del fördomar om cyklar. Baserat på en kort forskningsrapport hävdar de att inte ens mycket omfattande cykling kommer leda till minskad trängsel för bilarna i Stockholm. Detta är helt korrekt, men inte heller särskilt intressant. Cyklar kommer antagligen aldrig någonsin bli dominerande transportslag i Stockholm. Det är redan SL, som redan är snabbare än bilen för centrala resor, precis som cykeln i rusningen. De allra flesta resor över tullsnittet sker faktiskt varken med motorfordonstrafik eller trampfordonstrafik. SL är istället helt dominerande, som är ett både klimatsmart, ekonomiskt smart och bekvämt alternativ.

Tyvärr visar Yvonne Ruwaidas kommentar på lika dålig förståelse av cyklister som hos SvD. Förutom att hon inte klarar av att citera nämnda forskningsrapport utan att ens få fel på grundläggande sifferuppgifter, verkar hon inte ha någon större förståelse för vad som saknas cyklisterna i Stockholmsområdet.

Vad behöver cyklister då?

• En säker trafikmiljö
• Bra framkomlighet
• Snabba och smidiga resor, kort sagt, ett fungerande transportsystem

En ren utbyggnad av cykelbanor löser inte alla dessa problem, om ens något enda av dem. Byggande av cykelbanor kan rentav vara kontraproduktivt mot framkomligheten, eftersom dessa ofta byggs mer för långsamma cyklister än för snabba pendlare (som ofta håller samma hastighet som bilarna, och i rusningstrafik en betydligt högre), är smala och därmed ger sämre omkörningsmöjlighet än det vanliga körfältet. Hävdandet om att cykelbanor gör cyklister säkrare är också något tveksamt, även om de flesta cyklister upplever dem som otvetydigt säkrare. En hel del cykelbanor ansluter till det vanliga vägnätet på ganska tveksamma sätt - något som är en stor fara när bilister som svänger höger inte uppmärksammar en upphinnande cyklist. Just den olyckstypen är en av de allvarligare olyckstyperna för cyklister, och kraschen blir värre när cyklisten har cyklat på en cykelbana med avstånd till bilarna istället för precis bredvid eller till och med framför.

Slutligen, snabba och smidiga resor får man inte riktigt med cykel. På korta resor, upp till 3-5 km beroende på hur kollektivtrafiken ser ut, brukar cykel otvetydigt vara snabbast, men på längre resor än så är cykel allt som oftast inte särskilt snabb. Cykel ensamt är inte ett riktigt realistiskt transportalternativ för den stora massan på resor längre än en dryg mil. Däremot borde det gå alldeles utmärkt att kombinera cykel med andra fordon. Intressant nog så är det inte särskilt enkelt att kombinera SL med cykel idag. Man får bara ta med cykeln på pendeltåg, och bara utanför rusningstrafiken. SJ tillåter på nåder i försöksverksamhet cyklar på tåg, men upplägget lämpar sig bara för längre sträckor och definitivt inte för pendlare. Man har till och med byggt om sina X31-tåg så att de blir mindre lämpliga för cykeltransport.

Nä - perspektivet har varit helt fel. Att satsa på cyklisterna ska inte göras för att göra situationen bättre för bilisterna i första hand. Satsning på cykel ska naturligtvis i första hand göras för cyklisternas skull! Genom att göra cykelvägarna bättre så gör man det enklare för den som cyklar att ta sig fram enkelt. Man spar tid för pedalisterna som kan användas till mer fritid eller att jobba över någon gång då och då för att tjäna extra. Det skulle framförallt gynna den som av olika anledning inte har tillgång till bil - ekonomiska skäl, ålder, hälsa eller helt enkelt personligt val, och på det viset bli en stor frihetssatsning. Eftersom cykling innebär vardagsmotion och låga samhällskostnader har cykelsatsningar  unikt bra samhällsekonomiska kalkyler, med faktorer på 4-5 vanliga.

Läs även: Magnus Orest, Nina Lundström, Johan Pettersson, Folkpartiet i Nacka.

Uppdatering 23 maj: Ytterligare två artiklar i Svenskan, och mer läsvärt med lite trafikplaneringsidéer från Magnus Orest.

Uppdatering 9 juni: DN gör verkligen inte skäl till sitt namn när de gräver fram nyheter från förra månaden.