Folkpartiet lanserade häromdagen (igen, så vitt jag vet) ett krav på obligatorisk statlig a-kassa. Vad de inte berättar, är att a-kassan redan idag är tämligen obligatorisk. De ca 70-80% av a-kassan som finansieras via skattesedeln är det inte frivilligt att finansiera, inte ens för de som inte är medlemmar i a-kassan. Likaså finns det ett obligatoriskt skydd från a-kassan - alla som blir arbetslösa omfattas faktiskt av grundförsäkringen i Alfa-kassan, även om ersättningsbeloppen då är lägre än för en "vanlig" a-kassa. Kort sagt, vi har redan en obligatorisk a-kassa, både i finansiering och i ersättning. Alfa-kassan är dock statlig, även om i stort sett alla övriga a-kassor drivs av fackföreningar i någon konstellation.
Men - är Folkpartiets idé verkligen bra?Är det verkligen bra att alla ska med i a-kassan, vare sig de vill eller inte? Vore det inte rimligare att de som vill aktivt ska kunna välja bort a-kasseskyddet? Särskilt intressant blir det för de som inte har någon praktisk möjlighet att utnyttja a-kassan - exempelvis egenföretagare, eller de som bara har inkomster från extraknäck bredvid studierna. Eller för den delen, de som hellre vill lösa problemet med sin egen försörjning mellan jobb själv, istället för att lita på staten. Allt i linje med den svenska nånannanism-politik som lett till att väldigt många svenskar har så små marginaler att de inte har något buffertkapital överhuvudtaget.
Fast det är klart, "inkomstbortfallsprincipen" är ett gammalt folkpartistiskt honnörsord. Alternativa lösningar, som att se till att alla har en grundtrygghet, men därutöver antingen i grupp eller enskilt, får lösa sin trygghet själva, finns inte ens på kartan. Intressant nog leder just den inställningen till luckor i skyddsnätet - man måste exempelvis ha haft ett jobb tillräckligt länge för att vara berättigad a-kassa. Den som går ut gymnasiet eller universitetet utan att finna ett jobb omgående ska helt enkelt inte förvänta sig särskilt mycket i form av trygghet.
Enda ursäkten till att helt förstatliga a-kassan i mina ögon är att göra en ordentlig reform, och bara behålla en obligatorisk del ungefärligen motsvarande dagens grundersättning i A-kassan. De idag existerande fackligt drivna a-kassorna skulle då övergå till att bli sitt respektive fackförbunds kollektiva extra a-kasseförsäkring för att fylla upp till den nivå förbundets medlemmar tycker är lämplig. Men något säger mig att det inte är det Folkpartiet vill, utan att de i smyg vill tvinga på alla Sveriges invånare en trygghetslösning som inte passar många av dem.
2 kommentarer:
jag tappade bort inlägget jag skrivit, tror jag, här ett till:
Du har tyvärr fel, Magnus. Regelverken i socialförskringssystemet är snårigt och lätt att blanda bort.
jag har ju skivit en interpellation till arbetsmarknadsministern och ger där ett konkret exempel av kött och blod på en 26-årig kvinna som sökt jobb sedan i september och som inte erhålligt ett enda rött öre från vare sig a-kassa, aktivitetstöd eller socialbidrag (sambon tjäner så de kommer precis över).
Hade hon själv eller via arbetsförmedlingen hittat någon aktivitet hade hon fått aktivitetsstöd på 230 kr/dag (tror jag), men hon har inte fått något vik eller praktikplats och arbetsförmedlingen har inte lyckats anvisa något heller.
Hon står utanför A-kassans 20 statliga miljarder.
Hon är inte ensam. Av de arbetslösa i januari stod 54 procent - 143.000 - utanför A-kassan, och många som var i aktivitet hade säkert grundnivån på 4-5.000 kr per månad, t ex massor av ungdomar som söker jobb.
Facklig och röd solidaritet med de verkligt svaga i samhället finns alltså inte, utan istället har man i decennier kämpat för att förhindra att fortsätta att hålla dem utestängda från tryggheten i en allmän a-kassa.
Istället gråter man krokodiltårar över de som omförsäkras inom systemet på en mycket högre nivå.
Facklig solidaritet med de verkligt svaga är alltså ett enda skämtoch hyckleri och måste avslöjas!! det kommer jag att göra allt för att göra !
Och ovanpå det vill sossarna höja taket i a-kassan så man kan tjäna mer på att vara arbetslös än att ha ett lågavlönat jobb. Det kallar de visst rättvisa. Bah humbug!
Skicka en kommentar