Av två onda ting...

Centerpartiet får utstå mycket kritik för från främst miljöpartistiskt håll för den historiska energiuppgörelsen som klubbades igenom i riksdagen idag. Naturligtvis är det inte kul för många centerpartister att uppgörelsen tillåter nya kärnkraftsreaktorer, men samtidigt måste vi se att det är en enorm vinst:

• Förnybar energi ska få en lika stor del i elförsörjningen som vatten- och kärnkraft
• Sverige ligger i absolut världstopp med ambitionen att sänka koldioxidutsläppen med 40%, från en för industriländer redan relativt låg nivå
• Ansvaret för kärnkraftsindustrin kommer vara betydligt mer omfattande än det varit hittills
• Även om nya kärnkraftsreaktorer kan komma att byggas, kommer de att behöva finansieras på helt företagsekonomisk grund helt utan statliga subventioner. De får dessutom bara byggas på de platser där vi redan idag har reaktorer, som ersättning för någon av de nuvarande.

Kort sagt, visserligen leder dagens uppgörelse till att kärnkraftsparentesen förlängs - kanske till och med betydligt - men det betyder inte att Centerpartiet nu är för kärnkraft. En korrektare beskrivning av verkligheten är istället att vi tvingas välja mellan två onda ting. Antingen kan man avveckla kärnkraften, eller så kan man avveckla hela vår energiintensiva industri i form av aluminiumsmältverk, pappersbruk och stålindustri och låta den flytta utomlands och bli betydligt skitigare eftersom vi i Sverige ofta är duktiga på energisnål produktion, eller så blir vi helt beroende av importerad kol- och kärnkraftverk. Kärnkraften står nämligen idag för ungefär för hälften av vår energitillförsel, och även om den förnybara elenergin under den senaste mandatperioden avancerat rejält (se figuren som visar hur vindkraftutbyggnaden accelererat rejält senaste mandatperioden), är det från en marginell position och måste växa väldigt mycket mer för att bli mer än mätfel i förhållande till vatten- och kärnkraft.

De kärnkraftsreaktorer vi har idag närmar sig också snart slutet på sin tekniska livslängd och måste då, oavsett om vi har alternativen färdiga eller inte, avvecklas.  Det går helt enkelt inte fort nog att bygga ut sol, vågor, vind och vatten. Man hade behövt börja betydligt tidigare. Eller kanske snarare - Miljöpartiet borde ha börjat betydligt tidigare? De hade ändå chansen att forcera en omställning någon av de gångna mandatperioderna, som stödparti till sossarna. Det ursprungliga stoppåret är redan uppnått och det är totalt orealistiskt att stänga omgående. Även med en snabbavveckling på 10 år som Miljöpartiet vill se, så krävs det att vi ersätter en reaktor om året. Vi är idag långt från en sådan utbyggnadstakt av elproduktionen i Sverige.

Det är också här Miljöpartiets attack på Centerpartiet ekar så tomt. Visserligen har man inte nått ett resultat som kan göra att man samtidigt gör sig av med beroendet av fossila bränslen och av uran, men det måste understrykas att dessa projekt redan var för sig är mycket omfattande. Av två onda ting väljer vi att i första hand tackla kommande klimatutmaning och oljetopp, snarare än att fokusera på kärnkraften. Uppenbarligen prioriterar Miljöpartiet annorlunda?

Det är också mycket viktigt att komma ihåg att Miljöpartiet själva inte kan diktera energipolitiken i sitt block. Då skriver industrivänliga sossar högt, och (mp) kan inte annat än att räkna med betydande kompromisseftergifter med sitt kompisparti, annars finns det ju i förlängningen en möjlighet för sossarna att göra en energiuppgörelse med moderaterna istället. Vinnare i den förhandlingen verkar hittills ha varit sossarna, inte miljöpartisterna. Kort sagt, man har lyckats med att vara upprörda mycket, men man har inte fått Sverige att ta ett enda minimalt litet steg närmre ett kärnkraftfritt Sverige. Det är lättare att prata än att faktiskt göra något...

Med dagens uppgörelse kan krasst konstateras att Centerpartiet är vinnare, tillsammans med miljön. Inte entydigt, men det är betydligt mer centerprägel än moderatprägel på energiuppgörelsen. Det säger jag trots att jag tydligt klassificerar mig som kärnkraftsmotståndare.

Slutligen, Andreas Carlgren kommenterar så här:


Läs även: Albin, Per, Gustav, Annie (x2), Magnus, Johan (x2), Elias, Helen, Elisabeth, centerpartiet.se, Johan, Anders (x2), Per