I don't need no stinkin' mission

Tokmoderaten Fredrik har noterat ett inlägg av Johan som uttrycker åsikten "det finns inget behov av högerbloggare". Det blir desto tydligare när Johan får förklara i en kommentar i Fredriks andra blogginlägg i frågan:

"Ett litet förtydligande är väl lämpligt. Vad jag menar är att jag aldrig sett en diskussion kring vad ni vill göra. Vi har en problemformulering vi jobbar med, den kan du tycka vara fel eller inte. Och så klart uppskattar jag att det finns alternativa röster på högersidan."

En gigantisk kulturkrock är därmed ett faktum. Att bygga ett bloggande på en partigemensam målbeskrivning och problembeskrivning skulle helt enkelt inte fungera särskilt bra på den borgerliga sidan av politiken. Det går inte att trycka ner värderingar uppifrån på den som inte är en del av kollektivet, och det ligger i sin natur att en liberal politiker kanske inte i första hand ser sig som en i en grupp snarare än som en individ. Inom Centerpartiet har vi visserligen bloggträffar, men förutom att få möjlighet att träffas IRL och diskutera politik och teknik är i stort det enda vi är helt överens om att alla bloggar i första hand som sig själva och bara i andra hand som partiföreträdare. Var och en bloggar för att de själva trivs med det och inte för att vara partimegafoner.

Bloggandet är också en viktig plattform för intern kritik och diskussion i de frågor där de borgerliga partierna är splittrade. Tydliga exempel här är integritetsfrågor som FRA-lagen, men även ekonomiska frågor som skattesystem, brottsfrågor som sexköpslagen och många andra har avhandlats av regeringskritiska röster på borgerliga bloggar. Att kalla oss  regeringsbloggare är så fel det bara kan bli - visserligen är vi med i samma partier som regeringsföreträdarna, men vi är antagligen också några av regeringens största kritiker. Fast det är klart, kritiken kanske inte räknas om den inte kommer vänsterifrån?

Varför bloggar jag då själv? För att jag vill det. Det är den enda anledningen jag behöver. Visst är det trevligt att kunna provocera och stå för andra åsikter än de som normalt framförs i vanlig media, inklusive borgerlig sådan. Det är en chans att få mina läsare att kanske, kanske tänka om lite grann. Kan man inte tänka sig det så är man nog inte med i min målgrupp! Men det gör inte så mycket om jag inte lyckas. Bloggen är ändå en chans att strukturera mina tankar på ett bra sätt.

Läs även: Mary,  Thomas, Erik