CUF:s kaxighet bra för Centerpartiet

Per Ankersjö bloggutmanade mig för några dagar sedan med en uppmaning om att skriva om varför det går så bra för Centerpartiet. Tyvärr har jag haft lite mycket att göra, så han har redan hunnit sammanställa svaren, men jag tänkte svara ändå, så småanarkistisk som jag är.

Vad tror jag då är grunden? Jag tror det är arbetet med att bygga en bra grund. CUF har utvecklats enormt under de år jag varit medlem, då visserligen medlemsantalet krympt, men fokus på att driva riktigt bra politik har blivit så mycket bättre. På senare år har det nästan känts lite dumt att blanda sig i debatten på CUF:s förbundsstämmor - visserligen har jag haft bra argument, men det har nästan alltid varit någon annan som tagit upp dem - och ofta på ett sätt som varit bättre än vad jag antagligen klarat av. På samma sätt har jag fått lyssna till och ibland även då och då deltaga i mycket spännande debatter inom Centerstudenter - där man på en mycket hög nivå tar sig för att diskutera rena grunden för hur vårt samhälle är - eller kanske borde vara - uppbyggt.


Med den här förändringen har också följt en kaxighet som centerrörelsen sällan skådat. CUF:s senare kampanjer har väl fått ungefär lika mediautrymme och uppmärksamhet som de tre övriga allianspartiernas ungdomsförbund tillsammans, trots att CUF numera är nästminst (bara LUF är mindre). Trots det har man i tydliga och ganska provocerande kampanjer valt att gå ut provokativt - inte bara mot de rödgröna, inte bara mot de andra allianspartierna, utan även ibland mot Centerpartiet i stort och mot de fördomar och inrotade tankesätt som hör till den svenska folksjälen (tack vare sossarna). Ungefär samma kaxighet har vi också sett från andra håll - bland annat Stockholmscentern inklusive den lilla avdelningen Stureplanscentern.

Kort sagt, Centerpartiet och särskilt CUF har rent praktiskt tagit tag i den del av projekt avsossefiering, som inte ryms i att ändra vad staten har som uppgift att göra eller inte göra. Den del som handlar om att ändra attityderna hos folk - att göra dem stolta över vilka de är, och förvänta sig ett samhälle där man förutsätts och får möjlighet att ta ansvar för sig själv, att stå för sin egen försörjning och inte leva på bidrag. Den attityd som så tydligt visas i vår valfilm, och som sossarna så tydligt tycker är förkastlig. Sånt jobb är på kort sikt ganska otacksamt - om man inte ger det budskap som förväntas utan ett som är mer strömlinjeformat, är det ganska många väljare som utesluter en. Ligger det något i det man säger, kommer det dock löna sig på lång sikt. Jag tror och hoppas att det nog är denna effekt vi nu ser.

Det höga taket i Centerpartiet, där i princip alla frågor får tas upp även om de inte går igenom, är något som också hjälper, och att vi har varit tydliga ideologiskt och raka i kommunikationen (som centerpartister alltid tenderat att vara, vi är dåliga på att ljuga) har gjort att vi har ett bra utgångsläge inför valet. Hade partiledningen skött korten bättre i en viss debatt under midsommarhelgen 2008, då kanske utgångsläget hade varit ännu bättre. Tyvärr tappade vi många, både väljare och medlemmar, med den riktning vi tog då. Men, det är ett problem som jag vet att både jag och en mängd andra centerpartister ämnar ändra på.

Vi kan nog vänta oss att det kommer att hända mer i Centerpartiet. Många CUF:are har blivit lite äldre och något mer akademiskare, och vill bli ännu tyngre debattörer. Centerstudenter, som för bara ett par år sedan närapå höll på att sluta existera helt och hållet, har det här året växt något enormt. Det finns ett stort engagemang och mängder av debattglada medlemmar träffas på mötena. Jag hoppas att jag och säkert några andra till om några år kan ha bidragit till en tyngd och vetenskaplig förankring i centerpolitiken som den tyvärr lite för ofta saknat hittills.

Fler som svarat på utmaningen: Johan, Helen, Mattias, Frank, Catrin, Christian, Johan, Christer, Fredrick, Stefan, Annie, Albin.