De senaste decennierna har en rätt stor utbyggnad av högskolor och universitet gjorts i Sverige. Samtidigt har nivån haft en tendens till att falla - det är något som är naturligt om man ökar intagningen. Samtidigt har Chalmers följt i decennier följt upp matematikkunskaperna hos nyintagna - med deprimerande resultat. Det är ganska tydligt att högskolesystemet i viss mån använts som ett sätt att dölja arbetslöshet, allra tydligast uttalat genom Socialdemokraternas kvantitativa mål på 50% högskolestuderande i varje årskull. Tillsammans med Centerstudenter vänder jag mig mot den synen på högre utbildning.
Någonstans måste vi bestämma oss för vilket syftet med utbildning på universitet och högskolor är. Är det verkligen att så många som möjligt ska ha en möjlighet att försörja sig under några år efter gymnasiet, eller är det ett sätt att få specialister utbildade? För mig är det ganska uppenbart att det är det senare som måste vara målbilden. Rimligen sköts många av mer allmänna eftergymnasiala utbildningar inom andra system, exempelvis på yrkeshögskoleutbildningar. Det bör inte innebära att de är mindre krävande, utan snarare att de ska vara mer inriktade på faktiska yrkesfärdigheter istället för en gedigen teoretisk bakgrund.
Ett sådant system finns redan idag exempelvis i Tyskland, och i Sverige har man gjort ett försök med YH (fd KY). Tyvärr ses det ofta inte som lika "fint", och systemet har inte riktigt satt sig än.
Det ger också större möjligheter att lägga resurser på ett effektivt sätt på de som går vidare. Det är jätteviktigt att ha en lagom mängd studenter i högre utbildning, och på ett bra sätt säkerställa att de faktiskt har rätt förkunskaper. Just förkunskaper är ett problem säkert på master-utbildningar - många studenter som inte studerat i Sverige tidigare har väldigt blandad nivå. En del av mina bästa studenter har kommit till Sverige som master-studenter, dessvärre även en del av dem som varit sämst.
Att ha ett mer diversifierat utbildningssystem innebär också en möjlighet till större effektivitet för den enskilde, om man kan välja att gå en tvåårs yrkesutbildning istället för att satsa på fem (eller fler) år på universitetet. Win-win.
25 juli 2011
Samhällets bräcklighet
Det har nu gått lite drygt två dygn sedan händelserna på Utøya i Norge. Att en person inom några timmar kan ha ihjäl nästan etthundra människor är för många ofattbart.
Samtidigt är det faktiskt en direkt realitet av det sätt vårt samhälle är uppbyggt på. Den som verkligen vill, och har tillgång till nödvändiga verktyg, så är det ganska enkelt att på egen hand åstadkomma förödelse. Har man dessutom ingen tidigare kontakt med ordningsmakten, blir det ännu svårare för rättsväsendet att upptäcka de planer som finns.
Den som försöker försvara samhället från terroristattacker har nämligen alltid en svårare uppgift än den som försöker utföra dem. Det finns ett stort antal möjliga mål, dessutom ett stort antal möjliga angreppsvektorer - i princip är det så gott som omöjligt att skydda sig mot en riktigt bestämd terrorist, oavsett om personen agerar på egen hand eller med hjälp av andra.
Det finns en hel del personer som hoppas att de händelser som skett ska leda till att vi försöker få en större kontroll över samhället, så att vi lättare kan hindra liknande händelser. Tyvärr finns det en tydlig risk att man genom att göra det faktiskt lyckas att ta kål på det öppna samhälle vi har - inte tack vare terrorismen, utan de antiterroristiska åtgärder vi genomför. Ett samhälle som ett tydligt stadium skulle hitta alla terrorister skulle nämligen tvingas övervaka oss så intimt att vi inte med bästa mod skulle kunna kalla det demokratiskt.
Det kan synas som att ge upp mot terrorismen, men just insikten att vi inte kan skapa ett helt och hållet terrorsäkert samhälle är en viktig nyckelinsikt. Kort sagt, vissa hemskheter går i praktiken inte att förhindra, hur gärna vi än skulle vilja det.
Även om jag inte politiskt sympatiserar med AUF, går ändå mina tankar till de som blivit angripna i helgen. Oavsett om man har en åsikt jag inte helt håller med om, är det en demokratisk rättighet att uttrycka den - även om jag inte delar den skulle jag nog vara beredd att dö för rätten att uttrycka den. Jag hoppas bara, likt Jytte och Mattias, att det som hänt inte ska hindra politiskt engagemang bland unga, alldeles oavsett i vilken organisation.
Samtidigt är det faktiskt en direkt realitet av det sätt vårt samhälle är uppbyggt på. Den som verkligen vill, och har tillgång till nödvändiga verktyg, så är det ganska enkelt att på egen hand åstadkomma förödelse. Har man dessutom ingen tidigare kontakt med ordningsmakten, blir det ännu svårare för rättsväsendet att upptäcka de planer som finns.
Den som försöker försvara samhället från terroristattacker har nämligen alltid en svårare uppgift än den som försöker utföra dem. Det finns ett stort antal möjliga mål, dessutom ett stort antal möjliga angreppsvektorer - i princip är det så gott som omöjligt att skydda sig mot en riktigt bestämd terrorist, oavsett om personen agerar på egen hand eller med hjälp av andra.
Det finns en hel del personer som hoppas att de händelser som skett ska leda till att vi försöker få en större kontroll över samhället, så att vi lättare kan hindra liknande händelser. Tyvärr finns det en tydlig risk att man genom att göra det faktiskt lyckas att ta kål på det öppna samhälle vi har - inte tack vare terrorismen, utan de antiterroristiska åtgärder vi genomför. Ett samhälle som ett tydligt stadium skulle hitta alla terrorister skulle nämligen tvingas övervaka oss så intimt att vi inte med bästa mod skulle kunna kalla det demokratiskt.
Det kan synas som att ge upp mot terrorismen, men just insikten att vi inte kan skapa ett helt och hållet terrorsäkert samhälle är en viktig nyckelinsikt. Kort sagt, vissa hemskheter går i praktiken inte att förhindra, hur gärna vi än skulle vilja det.
Även om jag inte politiskt sympatiserar med AUF, går ändå mina tankar till de som blivit angripna i helgen. Oavsett om man har en åsikt jag inte helt håller med om, är det en demokratisk rättighet att uttrycka den - även om jag inte delar den skulle jag nog vara beredd att dö för rätten att uttrycka den. Jag hoppas bara, likt Jytte och Mattias, att det som hänt inte ska hindra politiskt engagemang bland unga, alldeles oavsett i vilken organisation.
09 juli 2011
Bostadsdebattens elefant i porslinsaffären
Förra året bildades ett stort tältläger på Stockholms universitets stora gräsmatta på Frescati. Så illa funkar bostadsmarknaden i Stockholm, men politiker från vänster till höger är i stort nöjda med dagens system. Det är inte jag.
Jag fick häromdagen en inbjudan att som representant för Centerstudenter skriva inlägg på Passagen Debatt och valde därför att skriva om just hyresmarknaden och den uteblivna debatten om andra mekanismer för att sätta hyran än dagens prisreglering. Läs här!
Jag fick häromdagen en inbjudan att som representant för Centerstudenter skriva inlägg på Passagen Debatt och valde därför att skriva om just hyresmarknaden och den uteblivna debatten om andra mekanismer för att sätta hyran än dagens prisreglering. Läs här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)