Beatrice: Nej, nej, åter nej!

Beatrice Ask uttalar sig i tidningen positivt till elektronisk röstning, kanske till och med via internet. Att en justitieminister gör det så odelat positivt, kan för mig bara innebära att hon inte riktigt förstått de fundament som en demokratisk stat bygger på. Som jag tidigare analyserat, finns det ett par viktiga krav på ett valsystem:

1. Systemet ska vara enkelt att kontrollera, så att valfusk eller försök till valfusk är enkelt att upptäcka, eller om det ändå förekommer, i efterhand dess förekomst kan bevisas
2. Röstsammanräkningen ska vara korrekt
3. Systemet ska upprätthålla valhemligheten
4. Det ska vara bekvämt och enkelt att genomföra ett val, både för myndigheter och väljare

Ett elektroniskt system kommer bara vara bevisligen bättre vad det gäller punkt fyra. Vad gäller övriga tre, kan man som bäst få två av tre, eftersom det tekniskt är i praktiken omöjligt att designa ett system som samtidigt uppfyller alla tre kraven. Tyvärr är kravbilden på ett valsystem sådant, att man åtminstone måste uppfylla de tre första kraven, och nummer fyra är bara en trevlig bonus.

De tre första kraven är förvisso fullt möjliga att uppfylla tekniskt (vilket verkar göras i bland annat det estniska systemet), men då kommer nästa problem: befolkningens tilltro. Att ha ett system som (i bästa fall) 95% av väljarna inte ens är i närheten av att förstå minskar insikten i valsystemet betänkligt. Tillräckligt avancerad teknik går inte att skilja från magi! Det riskerar att vara en tidsfråga innan valfritt ljusskyggt parti anklagar etablissemanget för valfusk, utan att det senare kan anföra rentvådande bevis.

För övrigt tycker jag det uppseendeväckande att Beatrice lägger mer tilltro till en liten grupp (troligen) amerikanska programmerare, än till den kader av kommunanställda, pensionärer, politiker och andra som normalt deltar i arbetet med att genomföra ett val.

Läs även: Jakob, Henrik, Jesper, Jan-Olof

Ett klokt beslut till sist

Lars-Erik Salminen (m) meddelar till sist att han kommer att avgå från sin kommunalrådspost. Jag tycker det är ett klokt, om än något senkommet, beslut från honom. Att han står mutbrottsanklagad har i mångt och mycket lagt en skugga över så mycket av det andra kommunalpolitiska arbetet. Det har egentligen inte funnits politiskt utrymme för så många andra diskussioner. Att inget sakligt ändrat sig sedan före sommaren har gjort det tydligt för samtliga tre samarbetspartier att timeouten borde fortsatt även efter semestern.

Nu finns det möjlighet att åter fokusera på det som faktiskt behöver genomföras i kommunen. Det är bra, för det är mycket bra som Alliansen driver på i Solna som hamnat i skymundan för processen. Det är bra, för det gör att den politiska diskussionen kan handla om politiska sakfrågor istället för om vem som varit inblandad i vad. Det är bra, för Lars-Erik har visat att han kan se till kommunens bästa före personlig prestige.

Läs också: Peter, Anders.

Skatt på skatt på skatt...

Att betala skatt är rätt och riktigt. Men att betala skatten två gånger, är det riktigt rätt det? Jag hoppas att Annie tar tag i, som en av sina uppgifter, problemet med att sälja datorprogram via olika former av utländska mellanhänder, som iTunes, AppStore, Android Market, med flera. Det är en växande marknad som öppnar sig särskilt för datastudenter, IT-entreprenörer och andra småföretag.

Tyvärr krockar skattereglerna i Sverige och på EU-nivå rejält, och Skatteverkets slutsats har blivit att moms måste betalas. På hela beloppet, inte bara på den egna intäkten. Trots att i stort sett alla olika app-marknadsplatser i sin tur också tar ut moms. I praktiken betyder det följande för ett hypotetiskt räkneexempel:

Pris till kund: 10 kr
Marknadsplatsens avdrag för moms i exempelvis Luxemburg, 15%: 1,40 kr
Marknadsplatsens provision, säg 30% av totalbeloppet minus utländsk moms (30% av 10 kr minus 1,40 kr): 1,60 kr
Svensk moms, 25%, för hela summan: 2 kr
Kvar till utvecklaren: 5 kr.

Det vill säga momsuttaget på tjänsten ligger totalt på 56%, mer än dubbla svenska momsen! Därav får utvecklaren dra det största lasset och i praktiken betala en moms 61% moms på sin andel av intäkterna (hela den svenska momsen plus dessutom sin andel av den utländska). Mer än den dubbla vanliga svenska momsen, som redan är europahögst. Minst sagt absurt! Hade det gällt en vanlig produkt så hade man bara behövt betala svensk moms på sin del av försäljningssumman, och återförsäljaren hade i sin tur varit momsskyldig för sitt pålägg.

Jag förutsätter att det här är ett av de problem som Annie först kommer ta upp på Näringsdepartementet, det är helt enkelt inte acceptabelt att en hel bransch av entreprenörer hanteras på detta genanta sätt. Ännu värre blir det på grund av att en av branschens giganter, Stardoll, har fått ett särskilt undantag. Rimligtvis borde exakt samma regler gälla om ens app laddas ner en gång om dagen, som om den inbringar intäkter på mångmiljonnivå i månaden. Närings- och finansdepartementet borde arbeta hårt med att justera lagreglerna istället för att utfärda undantag för branschens giganter. Något annat vore att helt åsidosätta principen om likhet inför lagen.

Det är tur att Centerpartiet inte kvoterar

I Moderaterna går stridigheterna ut i media mellan falangerna som vill tvinga börsstyrelser att kvotera och de som inte vill det. De kan gott få debattera frågan, men tyvärr tror jag inte att det har så stor effekt för den faktiska jämställdheten.

Det är nämligen så att attityder och åsikter ändrar man inte genom politiska beslut. Om det i många företag finns en alltför grabbig kultur - ett påstående som troligen har ett rejält korn av sanning - så suddar man helt enkelt inte ut den kulturen bara genom ett penndrag. En förutsättning för att få en bra och jämställd kultur i en organisation är för det allra första att bygga en organisation där varje person ses och respekteras som den individ de är. Genom att i första hand se kvinnor som en grupp som behöver kvoteras, istället för olika individer, motverkar man just en sådan kultur.

Exakt hur absurt det moderata förslaget är, framgår tydligt om man diskuterar de konsekvenser det skulle få att applicera förslaget på Centerpartiet. Fyra av fem i verkställande utskottet är kvinnor. Partistyrelsen har även den en tydlig kvinnomajoritet. Tre av fyra ministrar. Samtliga fyra förbundsordföranden i rörelsen - Annie för partiet, Gunilla för Centerkvinnorna, Hanna för CUF och Anna för Centerstudenter. Applicerar man argumenten på Centerpartiet blir det övertydligt: män stängs ute, och borde kvoteras in.

Problemet är bara att jag inte håller med om den analysen. Att det är många kvinnor i Centerpartiet beror helt enkelt på att vi har många kompetenta kvinnor, och vi har en vana att välja efter kompetens. Det jag stolt över och man hoppas förstås att fler organisationer gjorde så, men det är knappast ett argument som är tillräckligt starkt för att skriva på andra organisationers näsor hur de bör välja sina ledare. Kanske inte konstigt att partistämman så tydligt nyligen markerade även mot kvotering av föräldrapenningen? Vi kommer inte i långa loppet få en situation där män och kvinnor betraktas som jämlika genom att behandla de två grupperna olika.