Läs gärna de sju studentförbundens senaste debattartikel på SvD:s debattsida, om rätten för studentförbunden att verka inom högskolan. Särskilt tydligt blir frågeställningen för mig, som är aktiv i Stockholm. Policys mellan högskolorna skiljer sig tydligt.
På Stockholms universitet är man välkommen även på kårens interna arrangemang (som Välkomstdagen), när det har val finns det valstugor på stora gräsmattan och man är allmänt välkomnad.
På KTH är attityden en helt annat. När jag en frågade administrationen om lokaluthyrning var svaret kort och gott "Nej" (helt utan motivering). Kåren var trevligare men hänvisade ändå till liggande policy.
Nu vore det kanske inte så kontroversiellt att påstå att studenter bör skyddas från utomstående påverkan, oavsett om den är politisk eller inte - det är ett argument som jag mycket väl kan förstå och till och med köpa. Problemet är att det ofta inte praktiseras. På KTH märks det på två vis - dels tillåter man utomstående icke-politiska aktörer att marknadsföra sig vitt och brett, exempelvis företag och andra blivande arbetsgivare. Dels tillåter man politiska aktörer agera inom högskolan, så länge de inte har partikopplingar. Det senare tycker jag är bra - det har exempelvis varit en chans att få större insikt i miljöfrågor lite vid sidan av studierna, och har givit viktigt ljus på frågan, inklusive en chans till kritisk diskussion som knappast hade skett "på stan".
Häri ligger också mitt största motargument - är det verkligen så att studenterna måste skyddas från partipolitik så starkt? I stort sett samtliga studenter på våra högskolor är redan myndiga, och förväntas kunna ta eget ansvar för sina liv och politiska värderingar. De torde dessutom vara bättre utrustade än genomsnittssvensken att kritiskt granska och nagelfara de politiska argument som framförs. Det vore ärligt talat antagligen nyttigare för de politiska studentförbunden än för studenterna om de två möttes, eftersom det skulle göra den politiska debatten mer saklig och tydlig.
Jag är mycket medveten om att beslut i frågan ligger på varje enskild högskola och studentkår. Jag har bara svårt att förstå hur de resonerar...
